erikapik

Dag 1: (som alltså är igår, idag sett)

Klockan är ca halv åtta, tvätten är precis klar (se gårdagens inlägg), och vi börjar bli litta hungriga. "Kycklingfilé med ris?" föreslår jag och får faktiskt min vilja igenom ovanligt snabbt - mest beroende på hungernivån hos oss båda..
I affären spankulerar vi runt och har precis kommit till frysdiskarna när en ny frysdisk uppenbarar sig och ett rött skimmer når våra ögon: KRÄFTOR. Märk väl. Klockan kan nu vara åtta på kvällen. Erik som aldrig förr i mitt sällskap vågat äta kräftor föreslår att vi ska köpa ett paket.
Det är nu eller aldrig tänker jag och istället för att på förnuftiga människors vis tänka att "Erika, klockan är faktiskt snart läggedags och kräftor tar evigheter att tina samt är kräftor till för kalas med nubbe i glas i goda vänners lag och inte för en enkel måndag" istället för att tänka så tänker min onda lilla ängel på andra axeln att "Woho! Kräftor igen! Fast jag åt det med familjen och Holméns bara för någon vecka sen! Woho! Då kan jag få dricka alkoholfri cider som jag annars bara gör med Kaj och va lite crazy sådär mitt på en måndag! Vad romantiskt!"
Och nog fan köper vi en låda kräftor..

..Som vi på något vis snabbtinar i ljummet vatten i vasken samtidigt som jag kokar ris (som smaksätts med smör och tonvis av persilja och ännu mer vitlök - vilken i sin tur gör oss båda purkna i magen senare på kvällen) och dukar upp med stearinljus och Leonard Cohen i bakgrunden och fina glasen med alkoholfri cider i. När vi satt oss till bords inser vi att detta nog är det mest klassiskt romantiska vi någonsin gjort och känner oss genast otroligt fåniga. Fnissanfall och en rejäl klunk whiskey, sedan löper middagen smärtfritt.

Trots att vi började äta 23.30

!!

Efter maten film och kladdekaka. Sen bädda nya lakan i sängen (tvättiden tidigare you know). Det var inte det tidigaste jag har gått och lagt mig precis..


Dag 2: (som alltså är idag)

Som ni kanske minns är det idag jag och Erik ska på utflykt till biblioteket och till Malmö museer. Innan vi somnade igår bestämde vi att deadline är kl 11.00, det är tiden vi ska vara påklädda och ute ur lägenheten. Klockan 10.20 ringer Olof och vill prata med Erik om motorer och andra manliga saker. Perfa! tänker jag och tycker det är himla bra att han vaknade innan kl 12 som varit norm de senaste dagarna.

Den som läser baby blues i sydsvenskan kunde häromdagen läsa avsnittet om tid där sista rutan var babytiden, mamman pratar i telefon med någon och säger nåt i stil med "ja vi ska bara lasta in allting i bilen och klä på Moa (bebisen) så vi kommer väl fram på onsdag eller så"
Varför jag nu nämner detta är därför att i vårt hem finns Erik-tiden. Det betyder att om man bestämt någonting dagen innan eller rent utav samma dag så nog fan står man där påklädd i dörren och väntar medan Erik går förbi och frågar "Va? Vart ska vi? Va! Nu?! Men jag måste äta nåt först! Och göra mig iordning!"

Nå, kl 11.00 satt Erik vid datorn och drack saft. Detta visste jag ty nu känner jag denne man och blir icke längre lika upprörd som för ett år sedan när jag vid dessa tillfällen kunde sura en hel dag. Jag hade alltså planerat allt noggrant. Klockan 12 lade Erik i mackor i rosten och blandade ett nytt glas med saft. Nu började jag bli liite stressad. Museet stängde ju faktiskt kl 16.00. När jag vänligt men bestämt sagt att nu rappar vi oss, ja då skulle Erik bara packa ett paket med arbetskläder som skulle postas till Göteborg. "Var har vi tejp?"
FRUSTRREERANDE

Kl 11.00 sken solen och hade vi kommit iväg då hade dagen fortlöpt i frid och fröjd. Kl 12.30 när vi kom iväg pissregnade det och dyblöta fick vi rädda oss in på biblioteket där Erik skaffade sig ett alldeles eget lånekort. Damen i disken undrade om han visste hur man lånade, tittade på mig och liksom blinkade med ögat samtidigt som hon sa "ja du kan väl visa honom sen". What, utstrålar Erik en femårings mentalitet även hos andra?

Väl på museet var klockan halv två och jag som hade tänkt att vi skulle vara där (jag med en takeawaykaffe - som jag naturligtvis inte hade kunnat köpa nu i regnet och rusket) halv tolv höll på att DÖ av huvudvärk. Snabbt in i caféet var varsin kopp java lätt slank ner. Barn överallt. I kaffets frånvaro kände jag att ALDRIG!! Men inte ens där, bland tusen stimmiga barn och regnblöta kläder kunde Erik se någon som helst plåga med att skaffa barn. What? Kommer Erik bli någon slags superpappa eller luras han?

Nåväl, djuren var fina och spännande att se på - trots att det antagligen var årets museebesökardag för folk med barn i sexårsåldern. Speciellt tyska barn som klämde sig fram och skulle se. Varför tror alla barn att de har nån slags förstaparketträtt? Jag tycker väl också att det är spännande att se en levande torsk och en hummer på nära håll! Obs ingen ironi.

Hemma igen vid fem, läste ut en bok på två timmar och gav mig sedan ut och sprang två varv runt pildammsparken. Samtidigt glöder Eriks ögon, strålar av stolthet när mopeden förbättras och förbättras. Snart har han byggt en helt ny moped. Av den gamla finns mest bara skelettet kvar.. Oh sicken handy man jag har skaffat mig!

Imorgon; fika med Martina. Diska. Läsa. Köpa dator?

.....Lite uppdatering. Antar en utmaning från annan blogg och svarar på detta:

Min mamma.... har en alldeles speciell sagoröst. Om hon börjar berätta någonting eller läser någonting ur en bok blir allting genast väldigt spännande och man vill helst krypa ihop med syskonen och lyssna storögt. Hon har även den bästa sångrösten jag vet. När hon sjunger ryser man av välbehag.

Min mormor.... har jag aldrig träffat eftersom hon dog när mamma var ett barn. Men jag vet att hon målade på porslin och var en väldigt snäll mamma.

Min morfar.... har jag aldrig heller träffat eftersom han dog när mamma var en ungdom. Men jag vet att han var mycket äldre än min mormor, hette Ture men var bonde på den största gården i byn och kallades därför Kungature.

Min pappa.... älskar att vara ute i fält och skåda fågel. Även han är en bra historieberättare och berättar ibland om sin barndom, när han gick vilse i nässlorna bakom huset eller hur det var när det låg en död och uppsvälld ko på järnvägen. Även han spelar och sjunger, ibland kunde det hända att syskonen och jag somnade till att föräldrarna, lärare som de är, övade inför nåt evenemang och sjöng vackra sånger tillsammans. Det var speciellt.

Min farmor.... är en riktig krutfarmor som vid 86 års ålder ger sig av på bussresa till Frankrike o dyl. Hon använder internet och engagerar sig för de "gamla" på hemmet där hon bor. Även hon har varit lärare och kan därför väldigt mycket.

Min farfar.... har jag förvisso träffat men inte lärt känna innan han dog. Han såg ut lite som en uggla, tyckte jag när jag var liten.

Jag.... kan vrida min tunga åt båda hållen och läser bara böcker om graviditeter och små barn. Är dock varken gravid eller småbarnsmamma. Har nån slags mani. Bota mig!