erikapik

Alltså, jag måste bara säga att jag precis har sett the most horrible movie ever made. Djävulen bär prada. The Devil wears prada. Oh my god! Jag är mållös. I gårdagens Skånska dagbladet skrev Tiger en hjärtknipande artikel om en katt som bundits fast i skogen med ett buntband runt halsen. Katten hade försökt ta sig loss så länge att den hade djupa sår där snöret hade suttit och när en snäll hund hittade den var kattalars så svulten och svag att han nästan var död. De djävlarna som har gjort det må brinna. Jag önskar samma straff för de som har gjort Djävulen bär prada. Vilket stycke rent skit.
Det är alltså en tjock och ful tjej (egentligen kanske 1,80 cm och 55 kg, långt brunt hår och as-snygg) med asfula kläder (alltså vanliga kläder) som råkar få ett assistentjobb på en modetidning. "Hurra hurra oh jag är så självständig och fattar inget om mode och skiter i det också för jag är ju smart och ful och vill bli journalist, men oj de andra retar mig och nej, chefen är taskig! Vad ska jag göra för att få respekt? Jag vet, jag tar på mig designkläder och loosar a few pounds! Yei, de älskar mig äntligen! Men mina vänner börjar undra och min pojkvän är lite sne när jag jobbar så hårt och har en karriär.. Aja, jag åker med till Paris till slut när jag har blivit dumpad av alla utom min chef, det blir säkert bra - snygg är jag ju. Men oj oj oj chefen är ju lika olycklig som jag och så ska hon skiljas, jag fattar! Detta äär visst inte lycka, jag säger upp mig och drar hem igen. Vad ska jag göra för att min pojkvän ska ta tillbaka mig? Där har vi det! Sluta sminka mig, ha ful frisyr och ja just det, ta på de där gamla fula kläderna igen. Ingen kan ju bli tagen seriöst med snygga kläder, vad tänkte jag på! Hoho, och karriär pha! Inte ska väl jag ha det nu när min kille har fått värsta jobberbjudandet, det är ju faktiskt mannen som ska tjäna pengar, gör kvinnan det blir hon olycklig och krossar sitt äktenskap - det vet ju alla. Vilken tur att jag iallafall ger bort alla mina designkläder till tjejen som veerkligen vill ha dem, jag menar - det är ju faktiskt de som är riktigt intresserade av mode som ska hålla på med det". Förhoppningsvis går nu alla intresserade av mode, dvs. alla trettonåriga tjejer (som är filmens målgrupp) hem och sparar ihop till sina första riktigt dyra skor, japp de såg vilka modeller som gäller i filmen, de släpps just till att filmen har premiär. Och sen när de har tittat för många gånger på filmen så att modet inte gäller längre, phu tur, då finns ju Ebba och Engla och alla de andra tjejerna som kan guida dem (ja de som är såå modeintresserade och som har öga för de små detaljerna och kan se att ooh en sån sööt väska) till ett lyckligt liv i rosa. Gärna som hemmafru och gärna med polokrage. Fina flickor klär sig inte som slampor vetu. Med stil och fucking smak. Bland katter och prada.

Jag vill slå på någonting. Hårt och länge. Eller iallafall uppleva some real kultur. Jag tror jag ska ringa Harold Bloom, han är den enda som kan hjälpa mig nu. Han är mitt enda motgift. God natt.