erikapik

Ja där var jag minsann blåst på fem laxar. Och blåst har det gjort sedan dess, både fram och tillbaka. Största blåsningen stod väl våren för egentligen, eller kanske jag som lovade vår efter min och Beas slutliga skrillåkning hos Ribban. Nog för att uteserveringarna sattes upp och några snökorn smälte, men inte fan blev det varmare! Snarare kallare. Vad Fan gör vi nu?! - tänkte jag, som om att jag vore Willy Söderdahl, och AHA! Fann genast på råd. I lördags tog jag och Bea nämligen en longwalk till kullarna i Krogsbäck där vi ville hitta våren (tog en longcut till Coop´s trädgårdsavdelning för att värma oss och sprang på vad jag tror kan klassas in som fulast och onödigast pryl någonsin! Vad sägs om en sax med ett 130 cm långt skaft - så man slipper böja sig när man ska klippa gräset runt prydnadsstenen vi alla har i vår trädgård)(kommentar överflödig). Vad vi hittade längs vägen istället för våren var dock en pulka! Ni fattar, visst var det så! "Han ska ju köpa den runda båten!!"  Ja precis! Med vintern i ögonen och spilld snö överallt - alltså med pulkan i hand och Bea däri drog och stretade jag oss fram till de gigantiska backarna i Krogsbäck och my godd! Sådan fin pulkaåkning har jag inte upplevt sedan grisabacken på Ryssberget! Eller kanske vattentornet var bättre?.. Nå, ett avslutande åk placerade oss i bakåtlutande position (meningen var att han skulle curla över på andra sidan liksom) då pulkan med oss båda i tagit i med alla sina kvarvarande krafter och åkt med räserfart ner för backen ner för backen och så upp för nästa backe - i vilken snön smält bort helt. Och där satt vi och kände att gud kunde inte gjort saken klarare - ni fattar metaforen! Det är nu det börjar! Alla vinteraktiviteter är gjorda! Jag bugar och bockar, min del är kompletad!

Blåsning nummer två har åter igen med internet att göra och handlar om hur jag och Erik lyckades boka en resa till Kreta i april - dagen innan resans pris sänktes med två tusen svenska kronor... Kommentar överflödig även där. Jag väljer dock att vänta med den långa utläggningen tills vi varit där och kört omkull med motorcykel, blivit utan hotellrum, tappat bort varandra eller möjligtvis lyckats få till värsta grälet redan på flyget dit och tillbringat en vecka på Kreta med känslan av att Lars Norén hela tiden satt bredvid och regisserade.

Nä här ska vi inte måla fan på väggen! Tjoho!