erikapik

Min första cykel var en liten röd och alldeles ny som jag fick när jag var fyra tror jag. Jag minns verkligen när jag trillade med den. Den var köpt på ekohallen. Det var sommar. Att känna känslan är som när man minns hur det var att åka i cykelbarnstol.
Min första bil var halva den lilla fina röda corollan från kanske -91 eller möjligtvis -89. Farmors gamla. Kopplingen var förtjusande och den lilla bilen axade det bästa axet jag vet. Kassettbanden som spelades jämt i den blev aldrig uttjatade och sommarutflykter neråt Degeberga/Simrishamn och tillbaka över skjutfältet vid Åhus i sommarnatten kommer alltid att vara corollans primetime. Corollan mötte sitt öde mot ett träd utanför Rinkaby en vinter när far halkade av vägen. Tur var det väl att han själv klarade sig helskinnad. Värre med de stackars glasögonen.
Min första pojkvän hette Mark Wallgren, vi var åtta och blygsamt kära. Lustigt att vi nära på dagligen citerar Mark i olika sammanhang när något eller någon skall föras rakt fram.
Mitt första jobb var ett sommarjobb, feriearbete, på parkförvaltningen i Bromölla. Jag gick i åttan eller nian och lärde mig hur ångestfyllt livet kunde vara. Jag har aldrig haft sådan djup ångest för någonting som jag hade för detta jobbet. Visst det gav mig muskler, men en blygsam liten rackare som jag var då - det var klump i halsen varje kväll. Att jag försov mig en av de första dagarna gjorde ju inte saken bättre direkt.
Mitt första egna bankkonto vetehondan. Sådana världsliga saker är det väl ingen som intresserar sig för?
Min första cd var Niklas Strömstedts (what? hur stavas det?) Halvvägs till framtiden. Den heter kanske någonting annat men jag fick den av familjen Karlsson Persson (moster) och jag tyckte det var hur häftigt som helst. En EGEN cd-skiva! Jag fyllde kanske tio.
Min första egna lägenhet var Brock-kollektivet på Södra förstadsgatan 102 21420 Malmö tel 040960986. Egna och egna. Men om man säger utan familjen. Någon egen har jag aldrig haft. Fyra ljuva år av lånade kjolar, ms röj och kaffesörplande.
Min första utlandsresa gick helt klart till Danmark. När det var minns jag ej, vad vi gjorde minns jag ej. Kan det månne ha varit när jag yttrade orden "Jävla Bisman!"? (Jag ville nämligen vara cool som pappa och säga jävla och påpeka att det fanns en likadan buss som vår på parkeringen till Legoland. Jag var fyra. Alla skrattade. Jag grät.)
Mitt första husdjur som jag hade glädje av var katten Signe, hittekatt i tonåren som vår familj förbarmade sig över. När vi hade haft Signe hos oss i ett år gav vi henne presenter och gratulerade henne på födelsedagen. En vecka senare blev hon överkörd utanför huset.
Mitt första inlägg på bloggen var nån gång i kanske oktober förra året. Spela roll?!
Mitt första namn är Hanne. Alltså inte första namn som i "namnet vi kallar mig" utan rent fysiskt det första namnet. Hanne Erika Svahn.
Min första sjukhusvistelse efter födseln var väl i sexan när jag fick ligga på MAS och bli testad på för att ta reda på varför jag var så liten. Hade jag diabetes undrade de? Var jag en lilleputt? En sjukdom hittade de under dessa dagarna på barnavdelningen i Malmö. Urinvägsinfektion.
Min första tanke när jag vaknar på morgonen är ´tjena vad det är varmt jag döööör! - varför ligger Erik över hela sängen och jag på en liten liten hörna flyyyttapådiiiig det är vaaaaarmt! - mååste jag gå upp nu nä jag kan sova liiite till en snooozing till - mumselimums vad härligt det är att få krama en mjuk kropp såhär på morgonen och sova lite på hans arm - nej nu mååååste jag upp - men jag kan ju faktiskt snoooza två minuter till, om jag sen cyklar jättejättesnabbt till jobbet aaaahhhh´. VARJE DAG.

Imorgon gäller det och smäller det. Bära eller brista. Nu är det dags för sanningens minuuuut!