erikapik

Ja alltså, det lackar. Som alla vet. Det är därför jag skriver så sällan, jag har helt enkelt inte tid. Gnetar och gnor och sliter för att få ihopa klappar till min familj samtidigt som jag försöker sammanställa en 40 sidor lång strategisk plan plus ett kvalitativt metodarbete. Lägg därtill att jag sover till halv tolv varenda dag, inte måga timmar över till bloggeri då!

Idag jobbade jag hela dagen på medicinska fakulteten. 6 timmar i sträck utan rast, eller med rast som jag fick ta när jag ville samtidigt som jag jobbade. Och eftersom It-support aldrig har öppet längre fick jag hjälpa ungefär 50 pers med att öppna worddokument, sätta fotnot och ändra färg på bokstäver (Ibland undrar jag om sjuksköterskor är liide.. ja). När jag tog min rast gick jag ner till cafeterian på bottenplan för att köpa en god frallebulle som jag hade tittat ut tidigare. Mm bara det att när jag kom dit så var alla utom skinkhalvbullarna kvar, sådana jag inte riktigt kan äta pga händelser från förr, så det fick bli en liten yoggi och en banan. För att jag skulle kunna hålla blodsockret uppe köpte jag också en liten liten kexchoklad, och hon i kassan bara: "Hihi, nu blev du allt lite sugen va?" Och jag bara: "Eh.. jaa.. ?"

Xuuse me liksom. Jag äter sällan eller aldrig snask. Får man göra det nåån gång utan att få en snaskpik?! (jaja, its all in my head) Sen kom jag hem och snaskade i mig alla våra pepparkakor OCH ca tjugo dadlar. HA!

Nu tänker jag bara lyssna på Bruce S fram till jul. Vet inte riktigt varför jag inte lyssnat på honom innan. Det var ett tag i min ungdom när jag försökte traggla mig igenom 6 lååånga kassettband (föräldrarnas) med nån obskyr inspelning, vet inte om det var livespelning eller nån bootleg men det var iallafall riktigt tråkigt just där och då. Sen blev det inget mer. Nu är det dags. Det är nu det börjar, som Tomas Öberg skulle sagt.