erikapik

Har varit så dålig på att skriva, vilket beror på många saker. Jag började jobba igår. Bara det var en upplevelse, när jag kom dit fick jag nämligen besked om att det inte alls var meningen att jag skulle vara där. Tydligen hade arbetsledaren och personalchefen gått om varandra hela våren (eh..?) vilket hade lett till stora överraskningar för alla. Jag började känna mig smått panikslagen då csn inte direkt är kända för att langa ut kosing till höger och vänster och såg framför mig hur sommaren skulle bli väldigt väldigt fattig (även om jag en kort sekund övervägde att säga ok, då drar jag igen - långsommarlovet hägrade..) Jag hävdade dock att ett muntligt avtal minsann gäller lika bra som ett på papper. Jo, det fick de hålla med om varefter kläder plockades fram och en bil tilldelades mig. Självklart fick jag börja bygga Aygo (lillbilen jag absolut inte ville jobba med) och det dröjde inte mer än två timmar innan jag fick känslan av att jag bara varit borta en vecka. När folk frågar mig om det där bibblo.. (ja, det finns faktiskt folk som inte går till bibliotek och som inte ens kan uttala ordet bibliotekarie) är och vad jag har lärt mig på utbildningen kan jag knappt svara eftersom jag inte riktigt vet var vi har lärt oss detta året. Väldigt avlägset just nu iallafall. Som sagt samma gamla rutiner på jobbet. Allt är precis som vanligt. Samma trötthet i kroppen, samma avslutande bad vid Bo01 efter varje arbetsdag. Sommaren är rätt skön ändå.

I torsdags var det studentfest i fyren, kusin Måns har blivit stor. Det firades med pompa och ståt, festen varade långt in på morgonkvisten och resulterade tydligen i att ringmärkningen ställdes in i dagarna två. Hejdundrande! På lördagen jobbade jag sista passet för terminen i Lund, det var rejält skönt att komma hem då jag hade haft nya skor på mig som tydligen levde (ja, jag läser en del Harry P just nu..) eftersom de hade tuggat sig en rejäl bit in i hälarna. På söndagen sjöng vi med kören på en evighetslång gudstjänst som aldrig ville ta slut. De små ljusglimtarna som fanns var när vi själva sjöng. Resten kunde man gott vara utan. Men, icke hänga läpp inför gud, fromma satt vi i bänkarna och lyssnade och lyssnade på prästen som, i den långsammaste takten någonsin, förkunnade att Elsa..........Bengtsson...........har avlidit.........vid en ålder av 93...........Bo............Nilsson.........har avlidit....osv osv. Eftermiddagen spenderade jag och Bea på Limhamns beach där vi fick flasha våra bodys inför säkert femtio barnfamiljer.

Igår fanns ingen rast och ingen ro. Kören skulle ha avslutning med middag och sång i en trädgård i Riseberga. Så vackert hus och så vacker trädgård. Alla suckade djupt och drömde om ett eget hus (dvs, vi som inte redan har ett) och tillställningen i sig var mycket njutbar.

Det var det. Nu vet ni varför bloggen varit tråkig och ouppdaterad. Bilder skall visas. Nu.