Stål-Jerry


Dagen då vi köpte säng var inte bara en glädjens dag. Det var också en sorgens dag, det var nämligen den dagen som Stål-Jerry drog sin sista suck. Egentligen drogs nog sista sucken den dagen då jag i all förseningshast skulle ta mig till skolan och kraschlandade på Kristianstadgatan med en mosad kokt medvurst-macka i handen. Ja, efter kraschen satt mackan lite här och var på min kropp alltså. Stål-Jerry var min bästa cykel i flera år. Jag fick den när min förra cykel stals på gården på Södra förstadsgatan 102. Det var jag själv som hade glömt låsa den tror jag såhär i efterhand. I början var det nån vajsing på kedjan på Stål-Jerry och helt plötsligt kunde det hända att man fick trampa några panikvarv utan att det tog. Sadeln satt inte heller fast nåt vidare så samtidigt som man fick paniktrampa hände det inte sällan att man hamnade på pakethållaren eller ramen. Det var lite av en gambling att cykla med Stål-Jerry men lärde man känna den så var det en fantastisk cykel. Ett tag fick den punka ca en gång i veckan. Det skedde oftast på den glassplitterrika vägen till jobbet i hamnen och helst på den smällkalla vintern när isvindarna piskade och snön täckte vägen och jag slutade klockan tolv på natten. Då var det inte kul. Nu är Stål-Jerry död och återvunnen på återvinningstationen. Nyckeln har jag kvar, vad jag nu ska med den till. Pondus i knippan kanske. Min nuvarande cykel heter Ebba&Didrik och är fantastisk den med, så jag är inte så ledsen över Stål-Jerrys öde. Hejdå.

Kommentarer:
Postat av: Kristin

Du borde gett Stål-Jerry till oss, vi har en cykelkyrkogård i vår källare.

Postat av: marika

haha, vilken fin historia. det är nästan så man känner för Stål-Jerry

2008-08-30 @ 11:11:43

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits