erikapik

En hel vecka har det snart gått nu sedan Erik insjuknade i halsfluss. Och det har varit ett lidande och ett ojande och ett vojande. Jag vet att jag är en av de sämsta på att vara snäll och omtänksam mot sjuka personer, men herregud så gnöliga vissa personer blir av lite ont i halsen. Ja, jag veet att halsfluss är hemskt och att det är jobbigt att ha ont i halsen och inte kunna äta och sådär. Men ändå! Jag blir tokig! Min bild av sjukdom är att man ligger i en säng och lider i tysthet. Så gör iallafall jag när jag är sjuk. Möjligtvis kollar lite på förmiddagsföljetonger på tv 4. Erik ligger och gnäller om att han ska ha sjukdomsvinster hit och dit. Vad är grejen med sjukdomsvinst?! Har aldrig ens hört ordet innan jag träffade honom! Jag kom dock på det smarta knepet att "glömma" plånkan hemma när vi var och skulle handla sjukdomsvinsten (ja, jag släpade med honom så att han fick "lite frisk luft", hehe) vilket innebar att han ändå fick betala sin sjukdomsvinst själv. Den bestod av glasstårta och chips. Och så la jag till allt det där lyxiga jag vill ha men inte vill betala för, ni vet.

För att jag har stört ihjäl mig på hans ylande har jag inte heller varit hemma om kvällarna. Jag har tex varit ute och druckit öl, varit på promenader, kollat på film och så vidare. Och då är det kanske synd om honom som får lida i ensamhet, men hade jag varit hemma hade jag antagligen flyttat härifrån by now. Ikväll när jag kom hem verkar det iallafall som att det börjar bli liiite bättre. Han har ätit en halv pizza och verkar faktiskt något piggare. Kan det vara för att jag tvingade honom gurgla Molkosan tills han nästan kräktes av smaken? Och dessutom: på en skala, hur ond är jag egentligen?