Förlossningsberättelsen

Så, för den som är nyfiken och inte redan hört hur det gick till när Set föddes kommer här ett sammandrag:

Jag hade alltså gått med hemska förvärkar i tre dagar och tre nätter. De kom med tre till elva minuters mellanrum hela tiden dygnet runt och gjorde mer eller mindre jätteont. Vi försökte gå promenader och sitta stilla och spela kort och allt möjligt men varken mer eller mindre hände. Förlossning kändes lång borta. Så på torsdagens förmiddag efter ännu en natt utan mycket sömn fick jag nog. Jag orkade inte gå omkring med så ont i ryggen längre. Alvedonen var på upphällning och jag stod bara inte ut. Så jag ringde till KK och undrade när jag skulle kunna få komma in. Hon hörde nog min desperation, och eftersom det var väldigt lugnt där just då sa hon att vi skulle komma in på undersökning. Jag kunde inte tänka mig att jag skulle få bli kvar så vi skippade väskan och allt och bara promenerade bort. Det tog tid. Lååång tid att gå de där typ 500 metrarna till KK. När vi kom fram fick vi kliva in i ett rum och barnmorskan undersökte mig. Jag var öppen fyra fem cm sa hon glatt och lät mig stanna kvar. Lycka! Erik fick sticka hem igen och hämta väskan och ge katterna mat, och jag fick lavemang samt ta en dusch.


Klädesplagget gjorde att jag såg ut som muminmamman men den var ganska skön. Erik kom tillbaka och det blev skiftbyte. Den nya barnmorskan bjöd mig på ett mål mat samt gav mig en gåstol som vi tog några varv runt korridorerna med. Värkarna var hanterbara och jag mådde bra. Vi spelade kort och lyssnade på musik. Efter ett tag undersökte hon mig igen och konstaterade att jag inte öppnat mig mer. Hon menade att jag hade det för bra som det var och satte in ett värkstimulerande dropp. Det höjde hon sedan hela tiden tills värkarna kom ofta och gjorde svinont. Till slut fick jag ta lustgas, vilket var hemskt. Maskinen brusade så högt att jag knappt hörde vad någon sa och jag var dessutom tvungen att andas mycket hårdare i masken än innan, vilket gjorde att jag spände hela mig och fick mycket mycket ondare när värkarna kom. När jag andades själv kunde jag mer gå in i det onda och andas lugnt, med lustgas fick jag till slut nästan panik av allt ont. Erik fick ingen kontakt med mig och jag låg bara och blundade och vred mig i plågor.

Nu var klockan tio på kvällen och vi hade varit där sedan ett på dagen. Ett till skiftbyte skedde och vid undersökningen hade jag INTE ÖPPNAT MIG MER. Sicken besvikelse. Jag gav nästan upp. Den nya barnmorskan var till skillnad från de tidigare av den äldre sorten och såg mina plågor, varefter hon erbjöd mig en avslappnande spruta. Jag tackade ja såklart och hon gick för att förbereda. De två tidigare barnmorskorna hade frågat om jag hade tänkt något speciellt ang min förlossning och jag sa att jag var öppen för det mesta, bara inte epidural. När denna äldre barnmorskan kom tillbaka med sprutan sa jag att jag nog ville överväga det där med epidural ändå och då gick det snabbt som blixten. Narkosläkaren kom på ett litet kick och arbetade snabbt så bara en liten stund senare hade jag en lång slang i ryggen. Den tog snabbt och jag kände hur jag kunde slappna av mer och mer. Det var som att komma till himmelriket. Jag vaknade upp ur min koma och kunde äta och återigen spela kort med Erik, stackars Erik som hade fått sitta och se mig lida i flera timmar.


Det var nu natt och jag slumrade en stund. Sov gott och mådde bra ända tills jag vaknade och kände hur det ena benet började domna bort mer och mer samtidigt som det andra började göra mer och mer ont. Epiduralen hade snedtänt! Jag ställde mig i gåstolen och försökte rucka den på plats men det blev bara värre och värre. Jag upplever alla dessa olika moment som att de höll på i typ fem minuter men enligt Erik varade de i timmavis. Till slut fick vi iallafall ringa på barnmorskan igen då det gjorde för ont. Jag fick lustgas igen och allt blev hemskt i någon timme till innan de kom in och undersökte mig och sa att nu var det dags att börja krysta. Nu började den bästa biten. Lusgasen kopplades bort och jag fick börja trycka på vid varje värk. Eftersom epiduralen hade tagit så snett kände jag när värkarna kom, synd bara att det gjorde så himla ont i ena benet bara. Det gjorde alltså mer ont där än där ungen skulle ut, haha. Det andra benet var helt bortdomnat och sköterskan fick hålla fast det hela tiden.

Det tog en timme att krysta och efter ett tag fick barnmorskan trycka på magen. Erik tyckte det såg helt läskigt och brutalt ut, jag kände mest att gör vad du ska så ungen kommer ut nån gång!! Så började huvudet komma ut och hon klippte ett klipp (vilket jag inte märkte, jag var helt borta mellan värkarna och helt fokuserad under dem) och han kom ut med huvud och armar. Då hörde jag barnmorskan: Nu kommer han, vill du ta emot? Helt plötsligt var jag klarvaken, det var som att trycka på en knapp. En mycket märklig känsla. Jag tog tag i honom och plofs så var han ute och pys så sjönk magen ihop. Det var nog det häftigaste jag varit med om. Jag lade honom på magen och Erik fick klippa navelsträngen. Så kom moderkakan ut helt snabbt och lätt och så sydde hon ihop mig. Han föddes 04.58. Det hade hunnit bli ljust ute och jag var pigg som en piggelin.


Så fick han ligga på mitt bröst och försöka suga lite och bara chilla. Vi skämtade om att han var så liten och hade så mycket hår, det måste ha blivit något fel. Han skulle ju väga 4,1 kg och så vägde han bara 3,5! Efter ett tag kom sköterskan med den fantastiska frukosten, Set vägdes och mättes och fick kläder på sig. Jag fick duscha igen och klä på mig kläder och vid nio gick vi över till BB där vi sedan var kvar till eftermiddagen dagen därpå.


Så summa summarum: min graviditet var inte jobbig någonstans, har inte haft en enda krämpa. Förlossningen däremot var väl något av en pina, men direkt när han kom upp på min mage var min kommentar till Erik: ska vi göra det igen? Så det är nog sant som de säger att man glömmer det onda snabbt. Här hemma har allt ännu så länge gått hur bra som helst. Set sover mest, idag sov vi till halv ett. Han har en massa göjs i ögonen som vi försöker få bukt på och så jobbar vi på att få kontakt med BVC som aldrig svarar i telefon. Annars njuter vi mest hela tiden.

Kommentarer:
Postat av: Elna

Men herregud, nu bölar jag igen. Andra gången över denne lille Set. Gjorde det när jag fb-chattade med Kari dagen efter också. När han blivit lite större kommer jag och hälsar på. Och bölar antagligen en tredje gång över lille Set. Kram Elna

2009-07-23 @ 22:23:34
Postat av: erika

haha äsch det är inget att böla över, men kom när du vill du är så välkommen!

Postat av: Kristin

Bajsade du på dig?

2009-07-23 @ 22:56:27
URL: http://volpina.blogg.se/
Postat av: erika

ärligt talat så har jag ingen aning. Var ju helt lost hela tiden. Har frågat Erik och han säger att jag inte gjorde det, och det är möjligt att det stämmer då jag fick lavemang i början. Å andra sidan hade ju hela dagen gått så kanske kom det något ändå. Fast jag ville inte riktigt fråga barnmorskan, kändes som en mindre viktig grej just där och då.

2009-07-23 @ 23:00:51
URL: http://erikapik.blogg.se/
Postat av: Linnéa

åå jag blir helt tårögd. längtar som fan efter min lilla bebis...

2009-07-24 @ 00:11:15
URL: http://www.lillafroken.blogspot.com
Postat av: annika(fd bivil)

du är inte klok kvinna, föder barn och hoppar sen upp som ingentin och promenerar hem...du är otrolig...GRATTIS igen.

2009-07-24 @ 06:49:46
Postat av: Malin

Åhå, grattis till lille Set! Kul att läsa om förlossningen, men det låter lite lång och bitvis jobbig. Fast det är ju som det säger, det försvinner fort, fort det minnet.

2009-07-24 @ 08:11:08
URL: http://hemligamalin.wordpress.com
Postat av: josi & ganska lille g

vad spännande att läsa! :)

2009-07-24 @ 10:19:11
URL: http://oskarochjosefin.se
Postat av: Anna

Jag som tyckte min var lång! Men jag hade bara 20 timmar förvärkar och 9,5 timme på förlossningen, ingenting ju. Men min epidural snedtände också och så fick de lägga sig på mig och trycka ut ungen, så där är jag med dig. Kul att läsa hur det gick till!



/Anna (din f.d. kollega)

2009-07-24 @ 14:12:03

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits