erikapik

Det har varit så väldigt varmt i lägenheten nu dessa varma dagar. Igår öppnade Erik (just det, det var han det var han!) ett fönster vi inte brukar ha öppet innan vi gick och la oss. Så gick han upp idag och stack till jobbet vid nio. Katterna kom och jamade och kelade och ville ha mat. Och jag somnade om. Vid tio gick jag upp med en känsla i kroppen om att något inte riktigt var som det skulle. Murre gick omkring lojt men Billy syntes inte till alls. Jag styrde snabbt stegen mot fönstret och visst tusan hade det öppnat sig mycket mer än det skulle. Mitt hjärta snörptes ihop till en liten gnagande ångestboll där jag stod vid glipan och tittade ut. För de som inte vet bor vi högst upp i en ombyggd vind på femte våningen. Jag kallade och lockade lite och så dök hon faktiskt upp runt knuten, balanserandes på kanten. Huga. Turligt nog löper hon just nu, och när hon löper älskar hon mig väldigt intensivt av någon anledning. Så snabbt hon kunde lirkade hon in sig själv genom glipan igen för att få bli kelad av mig. Jag tog emot henne med hjärtat i halsgropen och stängde snabbt fönstret. Hu! Dramatik på hög (!) nivå. Kattarackare. Det lustiga är att vi senast igårkväll mindes den gången Murre (som liten kattunge) helt plötsligt befann sig utanför fönstret sent en kväll och Erik fiskade in honom. Han hade ju aldrig klarat det nu, att komma ut alltså. Alldeles för fet. Men Billy, nu får vi ju ha våra fönster öppna bara yttepytte. Kul sommar.