om att go extremely far away, eller kanske walk the line

Imorgon packar jag Set på ryggen och tar tåget till Bromölla. Det är dags för tandläkarbesök och ja, jag går fortfarande till tandläkaren på samma ställe som jag gjort i hela mitt liv. Jag ser inga problem med detta. Tycker snarast att det är lite kärt att se det gamla parkeringshuset i väntrummet som man lekte med, känna tandläkarlukten på toan där man jämt borstar tänderna innan besöket och sen när man är klar, gå ut och alltid vara lika förvirrad angående det där om huruvida man egentligen ska betala eller ej. Ej är det.

 

Så får man ju också bo hos föräldrarna i några dagar. Erik ska inte följa med så det blir tidig läggedags för en gång skull. Min största förhoppning är att det ska finnas skidor i förrådet som passar mig. Annars hoppas jag mest på gott kaffe och kanske någon triss eller två.

 

Dagens mest ångestfyllda: När jag vaknade 5.30 i morse och med panik insåg att Set inte längre låg mellan oss som han ska. Satte mig upp, yrvaken och dan, och såg honom, på sitt gladaste och piggaste humör, kravla på sängkanten vid våra fötter. UNGE. Vi har lite olika lösningar på hur vi ska undvika detta i framtiden. Tex sy pyjamas samt lakan av kardborre. Försök rymma nu om du kan!, hade vi sagt då.


Kommentarer:
Postat av: kari

Oj, krypa eller åla?

2010-02-25 @ 18:23:13
Postat av: Helena

Det är väl det som kallas att kravla-mellantinget mellan att krypa och åla? Spjäla in honom bara! Han kanske rent av börjar göra hyss, typ tjuväta om nätterna, allt för att lura er föräldrar!

2010-02-25 @ 20:04:27
Postat av: Jennie

oj bromölla, där går jag också!! eller nej, gick. Jag gick. Jag bytte faktiskt tandläkare nu för ett par veckor sedan. Och det kändes lite sorgligt, men ändå väldigt bra. Nu: tandläkare 10 min bort. Då: tandläkare 2 timmar bort


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits