erikapik

Som de flesta säkert redan vet vid det här laget har jag kommit in på bibliotekarieutbildningen på Lunds Universitet. En utbildning jag för två år sedan svor bittert att jag aldrig ville gå eftersom jag den gången inte blev antagen. Nu har jag blivit det och tycker det är prima liv. Idag fick jag dock besked från mitt jobb att jag varken får tjänstledigt eller gå ned på timmanställning. Well förlåt mig då för att jag inte utbildar mig till transportledare eller ekonom eller fucking mekaniker. Det verkar iallafall som att jag skulle kunna komma tillbaka på jul resp sommarlov, och det är ju faktiskt  egentligen bara då man hinner och orkar jobba. Gammal i studentgemet som jag är minns jag mycket väl hur seg man blir av att plugga, samt hur mycket ångest man har så fort man gör någonting annat än att tänka på tentor och uppsatser och papers hit och dit.

Helgen spenderades i ett bedårande Brantevik. Jag och Erik var ensamma med hunden Otto och vi lyckades få den allra värsta utskällningen jag någonsin fått av två kvinnor från Sommarscen Österlen (granne med huset) som hade sett att Otto sprungit lös hos korna. De ansåg att korna var ytterst nära att bli panikslagna, vilket hade lett till att de med buller och bång skulle tagit sig över/genom staketet in på teatern där de hade 30 barn - som i sin tur skulle bli rädda och springa upp på vägen och där bli överkörda. "Det är ju DJURPLÅGERI!" Skrek de i kör innan de hoppade in i bilen (eh.. bil? de var grannar! Stafolk!) och försvann. Vi bara stod och gapade och stammade fram att oj nä ja jo vi ska inte släppa honom mer där ursäkta ursäkta. Helt paffa. För att sedan när de åkt börja fundera över saken och insåg att Eriks mamma ju faktiskt känner bonden som äger korna och att hunden varit där innan och att de faktiskt inte brydde sig nämnvärt om att han jagade nån fasan genom hagen. Hunden hade vrålkul. Korna var lite nyfikna men inte mer än att de sprang fram en gång och sen tillbaka. Hade kvinnorna dessutom försökt gå från teatern och in i kohagen hade de märkt att det faktiskt är helt omöjligt. Jag och Erik provade nämligen det förra sommaren men gav upp när vi hamnade i värsta sumpahålan omringad av snåriga buskar. Så hade de mage att bromsa in och förstöra vår fredagskväll, det var nämligen vid halv nio-snåret de kom. Bah!! Resterande tiden av helgen var iallafall bra. Dock med mycket diskussion och bearbetning av det hemska vi varit med om. Blir man upprörd över någonting, visst kom och tala om det -  men börja för tusan inte med att hugga och skälla! Det räcker ofta med en diskussion eller att lugnt säga "jo hej vi såg att ni hade hunden lös innan och vi tyckte det kändes olustigt och obehagligt, det vore snällt om ni höll honom kopplad tack."
Som ni märker är jag fortfarande skakis. Är jag värsta mesen? Eller var de "Kvinnorna från helvetet - ny film ute nu!" ? JA.



Måste bara tillägga att jag tyckte mig känna igen den värsta skällaren av de båda kvinnorna och efter en stunds googlande står det klart. Det var fanimig Chatarina Larsson! Känd skådespelerska! Oh MY! Ja de där kändisarna alltså..