mitt första
Min första cykel var en liten röd och alldeles ny som jag fick när jag var fyra tror jag. Jag minns verkligen när jag trillade med den. Den var köpt på ekohallen. Det var sommar. Att känna känslan är som när man minns hur det var att åka i cykelbarnstol.
Min första bil var halva den lilla fina röda corollan från kanske -91 eller möjligtvis -89. Farmors gamla. Kopplingen var förtjusande och den lilla bilen axade det bästa axet jag vet. Kassettbanden som spelades jämt i den blev aldrig uttjatade och sommarutflykter neråt Degeberga/Simrishamn och tillbaka över skjutfältet vid Åhus i sommarnatten kommer alltid att vara corollans primetime. Corollan mötte sitt öde mot ett träd utanför Rinkaby en vinter när far halkade av vägen. Tur var det väl att han själv klarade sig helskinnad. Värre med de stackars glasögonen.
Min första pojkvän hette Mark Wallgren, vi var åtta och blygsamt kära. Lustigt att vi nära på dagligen citerar Mark i olika sammanhang när något eller någon skall föras rakt fram.
Mitt första jobb var ett sommarjobb, feriearbete, på parkförvaltningen i Bromölla. Jag gick i åttan eller nian och lärde mig hur ångestfyllt livet kunde vara. Jag har aldrig haft sådan djup ångest för någonting som jag hade för detta jobbet. Visst det gav mig muskler, men en blygsam liten rackare som jag var då - det var klump i halsen varje kväll. Att jag försov mig en av de första dagarna gjorde ju inte saken bättre direkt.
Mitt första egna bankkonto vetehondan. Sådana världsliga saker är det väl ingen som intresserar sig för?
Min första cd var Niklas Strömstedts (what? hur stavas det?) Halvvägs till framtiden. Den heter kanske någonting annat men jag fick den av familjen Karlsson Persson (moster) och jag tyckte det var hur häftigt som helst. En EGEN cd-skiva! Jag fyllde kanske tio.
Min första egna lägenhet var Brock-kollektivet på Södra förstadsgatan 102 21420 Malmö tel 040960986. Egna och egna. Men om man säger utan familjen. Någon egen har jag aldrig haft. Fyra ljuva år av lånade kjolar, ms röj och kaffesörplande.
Min första utlandsresa gick helt klart till Danmark. När det var minns jag ej, vad vi gjorde minns jag ej. Kan det månne ha varit när jag yttrade orden "Jävla Bisman!"? (Jag ville nämligen vara cool som pappa och säga jävla och påpeka att det fanns en likadan buss som vår på parkeringen till Legoland. Jag var fyra. Alla skrattade. Jag grät.)
Mitt första husdjur som jag hade glädje av var katten Signe, hittekatt i tonåren som vår familj förbarmade sig över. När vi hade haft Signe hos oss i ett år gav vi henne presenter och gratulerade henne på födelsedagen. En vecka senare blev hon överkörd utanför huset.
Mitt första inlägg på bloggen var nån gång i kanske oktober förra året. Spela roll?!
Mitt första namn är Hanne. Alltså inte första namn som i "namnet vi kallar mig" utan rent fysiskt det första namnet. Hanne Erika Svahn.
Min första sjukhusvistelse efter födseln var väl i sexan när jag fick ligga på MAS och bli testad på för att ta reda på varför jag var så liten. Hade jag diabetes undrade de? Var jag en lilleputt? En sjukdom hittade de under dessa dagarna på barnavdelningen i Malmö. Urinvägsinfektion.
Min första tanke när jag vaknar på morgonen är ´tjena vad det är varmt jag döööör! - varför ligger Erik över hela sängen och jag på en liten liten hörna flyyyttapådiiiig det är vaaaaarmt! - mååste jag gå upp nu nä jag kan sova liiite till en snooozing till - mumselimums vad härligt det är att få krama en mjuk kropp såhär på morgonen och sova lite på hans arm - nej nu mååååste jag upp - men jag kan ju faktiskt snoooza två minuter till, om jag sen cyklar jättejättesnabbt till jobbet aaaahhhh´. VARJE DAG.
Imorgon gäller det och smäller det. Bära eller brista. Nu är det dags för sanningens minuuuut!
Min första bil var halva den lilla fina röda corollan från kanske -91 eller möjligtvis -89. Farmors gamla. Kopplingen var förtjusande och den lilla bilen axade det bästa axet jag vet. Kassettbanden som spelades jämt i den blev aldrig uttjatade och sommarutflykter neråt Degeberga/Simrishamn och tillbaka över skjutfältet vid Åhus i sommarnatten kommer alltid att vara corollans primetime. Corollan mötte sitt öde mot ett träd utanför Rinkaby en vinter när far halkade av vägen. Tur var det väl att han själv klarade sig helskinnad. Värre med de stackars glasögonen.
Min första pojkvän hette Mark Wallgren, vi var åtta och blygsamt kära. Lustigt att vi nära på dagligen citerar Mark i olika sammanhang när något eller någon skall föras rakt fram.
Mitt första jobb var ett sommarjobb, feriearbete, på parkförvaltningen i Bromölla. Jag gick i åttan eller nian och lärde mig hur ångestfyllt livet kunde vara. Jag har aldrig haft sådan djup ångest för någonting som jag hade för detta jobbet. Visst det gav mig muskler, men en blygsam liten rackare som jag var då - det var klump i halsen varje kväll. Att jag försov mig en av de första dagarna gjorde ju inte saken bättre direkt.
Mitt första egna bankkonto vetehondan. Sådana världsliga saker är det väl ingen som intresserar sig för?
Min första cd var Niklas Strömstedts (what? hur stavas det?) Halvvägs till framtiden. Den heter kanske någonting annat men jag fick den av familjen Karlsson Persson (moster) och jag tyckte det var hur häftigt som helst. En EGEN cd-skiva! Jag fyllde kanske tio.
Min första egna lägenhet var Brock-kollektivet på Södra förstadsgatan 102 21420 Malmö tel 040960986. Egna och egna. Men om man säger utan familjen. Någon egen har jag aldrig haft. Fyra ljuva år av lånade kjolar, ms röj och kaffesörplande.
Min första utlandsresa gick helt klart till Danmark. När det var minns jag ej, vad vi gjorde minns jag ej. Kan det månne ha varit när jag yttrade orden "Jävla Bisman!"? (Jag ville nämligen vara cool som pappa och säga jävla och påpeka att det fanns en likadan buss som vår på parkeringen till Legoland. Jag var fyra. Alla skrattade. Jag grät.)
Mitt första husdjur som jag hade glädje av var katten Signe, hittekatt i tonåren som vår familj förbarmade sig över. När vi hade haft Signe hos oss i ett år gav vi henne presenter och gratulerade henne på födelsedagen. En vecka senare blev hon överkörd utanför huset.
Mitt första inlägg på bloggen var nån gång i kanske oktober förra året. Spela roll?!
Mitt första namn är Hanne. Alltså inte första namn som i "namnet vi kallar mig" utan rent fysiskt det första namnet. Hanne Erika Svahn.
Min första sjukhusvistelse efter födseln var väl i sexan när jag fick ligga på MAS och bli testad på för att ta reda på varför jag var så liten. Hade jag diabetes undrade de? Var jag en lilleputt? En sjukdom hittade de under dessa dagarna på barnavdelningen i Malmö. Urinvägsinfektion.
Min första tanke när jag vaknar på morgonen är ´tjena vad det är varmt jag döööör! - varför ligger Erik över hela sängen och jag på en liten liten hörna flyyyttapådiiiig det är vaaaaarmt! - mååste jag gå upp nu nä jag kan sova liiite till en snooozing till - mumselimums vad härligt det är att få krama en mjuk kropp såhär på morgonen och sova lite på hans arm - nej nu mååååste jag upp - men jag kan ju faktiskt snoooza två minuter till, om jag sen cyklar jättejättesnabbt till jobbet aaaahhhh´. VARJE DAG.
Imorgon gäller det och smäller det. Bära eller brista. Nu är det dags för sanningens minuuuut!
ledig torsdag
Idag steg jag upp och kände mig förkyld. Jag vet inte vad som håller på att hända med min kropp men för att ha varit en person som får feber högst en gång vart tredje år börjar den krackelera mer och mer. Ända sedan jag badade i början av maj har det gått fram och tillbaka - trött och frusen ibland, ont i halsen och yr ibland. Till saken hör också mitt nykomna magont som bara träder fram när jag druckit öl. Som igår kväll, drack tre öl under en faktiskt ganska lång tid, kom hem och gick och la mig. Kanske vid tre fyra i natt vaknade jag igen av att det kändes som om att någon skar inne i min mage med små knivar. Extrem smärta. (någon? ja, nååågot var det)
Nu haglar det ute. Tur, då får jag läsa böcker hela dagen.
Iallafall steg jag upp och trotsade dagens halsont och lomhördhet genom att baka scones! You did´nt see that comin huh? Som sig bör när jag bakar blev det visserligen mer små platta hårda skorpor än goda saftiga scones, men intentionen! Intentionen!
Jag läser Karins blogg om hennes och Pärs koloniträdgård och börjar längta extremt mycket efter ett hus och en trädgård eller åtminstonne bara en liten balkong eller kanske inget av det eftersom jag är en av de lataste jag vet och inte hade pallat rensa och pyssla i en trädgård utan helst bara vill ha den vildvuxen och full av bär. Och så läser jag Magnus Uppviks bok "Anna, min älskade" om hans tjej somn får cancer och blir aldeles sentimental och tänker på när Kari var sjuk och hur det hade varit om jag själv hade blivit sjuk och så undrar jag om jag har en pincett någonstans eftersom det sitter fast ett metallspån i min hand och så funderar jag lite på om jag kanske skulle ta och bygga lite på min pall men eftersom Erik åkte till Brantevik för en timme sen vågar jag inte prova den nya elhyveln eftersom den verkar farlig och så tror jag att jag kommer hyvla av mig mina fingrar och armar som om jag vore den lilla gubben på vår dator som blir arg på sin dator, Bea du vet vilken.
Så det får nog bli till att slänga sconesen och gå ut och handla om det nu går då det är röd dag.
- elektroniska resurser
- .... vad var de andra två?!?
Nu haglar det ute. Tur, då får jag läsa böcker hela dagen.
Iallafall steg jag upp och trotsade dagens halsont och lomhördhet genom att baka scones! You did´nt see that comin huh? Som sig bör när jag bakar blev det visserligen mer små platta hårda skorpor än goda saftiga scones, men intentionen! Intentionen!
Jag läser Karins blogg om hennes och Pärs koloniträdgård och börjar längta extremt mycket efter ett hus och en trädgård eller åtminstonne bara en liten balkong eller kanske inget av det eftersom jag är en av de lataste jag vet och inte hade pallat rensa och pyssla i en trädgård utan helst bara vill ha den vildvuxen och full av bär. Och så läser jag Magnus Uppviks bok "Anna, min älskade" om hans tjej somn får cancer och blir aldeles sentimental och tänker på när Kari var sjuk och hur det hade varit om jag själv hade blivit sjuk och så undrar jag om jag har en pincett någonstans eftersom det sitter fast ett metallspån i min hand och så funderar jag lite på om jag kanske skulle ta och bygga lite på min pall men eftersom Erik åkte till Brantevik för en timme sen vågar jag inte prova den nya elhyveln eftersom den verkar farlig och så tror jag att jag kommer hyvla av mig mina fingrar och armar som om jag vore den lilla gubben på vår dator som blir arg på sin dator, Bea du vet vilken.
Så det får nog bli till att slänga sconesen och gå ut och handla om det nu går då det är röd dag.
- elektroniska resurser
- .... vad var de andra två?!?
Väntan på något ont
Det dröjde en vecka, sen var jag så illa tvungen att börja jobba till fyra igen. Men det varar förhoppningsvis bara en vecka eftersom det bara handlar om att jag ska utbilda två nya på Aygo. Jag får ju sova en timme längre om dagarna - kan jag ju trösta trösta mig med ;).
Det dröjde två dagar, sen pajade min cykel för andra gången. Punka from hell.
Det dröjde fem minuter, sen visste jag inte mer vad jag skulle rapportera. Ajö
Det dröjde två dagar, sen pajade min cykel för andra gången. Punka from hell.
Det dröjde fem minuter, sen visste jag inte mer vad jag skulle rapportera. Ajö
tjära
Tog två blåsippebad i helgen med följden att ligga med feber igår och idag. Men det var det nog värt. Bada är ju trots allt det goda i livet. Jag har visserligen missat två dagar av vrålig sol meen jag har samtidigt fått tillfälle att läsa ut sista Harry P som legat och möglat i min läslista i över ett år eller så. Nu är jag fri att läsa vad jag vill! Jag är så överväldigad att det antagligen kommer att dröja ett halvår innan jag har lyckats bestämma mig för vad jag vill läsa. Ge mig tips och idéer tack!
Jag är fortfarande djupt upprörd över att jag missade den största sifferhändelsen i livet. 010203 040506. Fan vad ledsamt. Var det någon som uppmärksammade det gyllene talet? Inte ens du Kaj? Shiit.
Men när det är 23 grader och sol ute och jag sitter i linne med fönstret öppet och dricker kaffe och lyssnar på Fiona Apples - Across the Universe och trädet på gården blommar som aldrig förr, a då göör det inte så mycket för då får man samma känsla i kroppen som på sommaravslutningen i femman (inte sexan - då var man lite orolig för hur det skulle bli att börja högstadiet - femmans avslutning var så trygg som den kunde bli) och man sjöng med kören den där sommarsången om maskrosor som blommar och bryggor som luktar tjära. Säweat. Speciellt bra känns det när jag redan är ganska brun efter Kretaresan. Man känner sig så skön i brunt skinn. Som att allt är möjligt och att man kan stanna uppe hur länge som helst om nätterna och laga franska storkok eller kanske baka bröd och ändå är man aldrig trött nästa dag när man cyklar till jobbet klockan halv sju. Vi vet ju alla att det sista inte alls stämmer, men det är Känslan folk, Känslan.
Erik ska antagligen bo i Brantevik i sommar och renovera hans Mütters hus. Eller rättare sagt i Augusti. Kul. Samtidigt ska Bea till Asseland. Kul. Och Kari - semester eller jobb? Och jag har semester. Kul. Martina, du ska inte jobba va? Långa ensamma dagar vid stranden annars...
Men kanske ska jag få följa med och lära mig renovera fönster hos mamma Clary och jobba där samtidigt. Lite konstig känsla ändå väl? Hela glada familjen tillsammans.. Är det bara jag som tycker det är en konstig sak att göra? A vi får la se. Just nu vill jag bara jobba igen så jag har legitimerat min friskhet och får leka utomhus igen. Tyvärr hinner det fina vädret antagligen försvinna lagom till helgen. Men det är ju bara maj ännu.
Jag undrar vad jag ska göra till hösten om jag inte kommer in på någon av utbildningarna jag sökt. Skaffa barn? (haha det var bara för att provocera er B o M) Min lön kommer antagligen höjas såpass att jag jobbar kvar på jobbet av fri vilja. Ska jag ha det så jämt? Ska jag skita i allt och bli elektriker? Erik kommer som det ser ut nu köpa loss lägenheten i juli. Skulle kunna jobba med den? Synd att jag inte är snickare bara.. Jag hatar sånahär mellanperioder i livet när man bara sitter och väntar på att saker ska hända av sig själv.
Liksom att det går "bli-i-hop"-trender går det även "göra-slut"/"flytta-isär"-trender. Den senare verkar gå just nu. Ajaj. Inte hos mig och förhoppningsvis inte hos er andra heller. Bara menar att viruset sprider sig så be aware!!
Igår stack jag från jobbet vid tio, kom hem vid halv elva och somnade vid elva. Sov till fyra. Mitt på ljusa dan! Och jag har sån GRYMME träningsvärk sen gympan i måndags. Har aldrig varit så illa som nu. Allt värker. Känner mig totalt mörbultad faktiskt, som att jag brutit revbenen och sträckt båda benen. Ska sluta ha uppehåll med träningen from nu. Basta.
Jag är fortfarande djupt upprörd över att jag missade den största sifferhändelsen i livet. 010203 040506. Fan vad ledsamt. Var det någon som uppmärksammade det gyllene talet? Inte ens du Kaj? Shiit.
Men när det är 23 grader och sol ute och jag sitter i linne med fönstret öppet och dricker kaffe och lyssnar på Fiona Apples - Across the Universe och trädet på gården blommar som aldrig förr, a då göör det inte så mycket för då får man samma känsla i kroppen som på sommaravslutningen i femman (inte sexan - då var man lite orolig för hur det skulle bli att börja högstadiet - femmans avslutning var så trygg som den kunde bli) och man sjöng med kören den där sommarsången om maskrosor som blommar och bryggor som luktar tjära. Säweat. Speciellt bra känns det när jag redan är ganska brun efter Kretaresan. Man känner sig så skön i brunt skinn. Som att allt är möjligt och att man kan stanna uppe hur länge som helst om nätterna och laga franska storkok eller kanske baka bröd och ändå är man aldrig trött nästa dag när man cyklar till jobbet klockan halv sju. Vi vet ju alla att det sista inte alls stämmer, men det är Känslan folk, Känslan.
Erik ska antagligen bo i Brantevik i sommar och renovera hans Mütters hus. Eller rättare sagt i Augusti. Kul. Samtidigt ska Bea till Asseland. Kul. Och Kari - semester eller jobb? Och jag har semester. Kul. Martina, du ska inte jobba va? Långa ensamma dagar vid stranden annars...
Men kanske ska jag få följa med och lära mig renovera fönster hos mamma Clary och jobba där samtidigt. Lite konstig känsla ändå väl? Hela glada familjen tillsammans.. Är det bara jag som tycker det är en konstig sak att göra? A vi får la se. Just nu vill jag bara jobba igen så jag har legitimerat min friskhet och får leka utomhus igen. Tyvärr hinner det fina vädret antagligen försvinna lagom till helgen. Men det är ju bara maj ännu.
Jag undrar vad jag ska göra till hösten om jag inte kommer in på någon av utbildningarna jag sökt. Skaffa barn? (haha det var bara för att provocera er B o M) Min lön kommer antagligen höjas såpass att jag jobbar kvar på jobbet av fri vilja. Ska jag ha det så jämt? Ska jag skita i allt och bli elektriker? Erik kommer som det ser ut nu köpa loss lägenheten i juli. Skulle kunna jobba med den? Synd att jag inte är snickare bara.. Jag hatar sånahär mellanperioder i livet när man bara sitter och väntar på att saker ska hända av sig själv.
Liksom att det går "bli-i-hop"-trender går det även "göra-slut"/"flytta-isär"-trender. Den senare verkar gå just nu. Ajaj. Inte hos mig och förhoppningsvis inte hos er andra heller. Bara menar att viruset sprider sig så be aware!!
Igår stack jag från jobbet vid tio, kom hem vid halv elva och somnade vid elva. Sov till fyra. Mitt på ljusa dan! Och jag har sån GRYMME träningsvärk sen gympan i måndags. Har aldrig varit så illa som nu. Allt värker. Känner mig totalt mörbultad faktiskt, som att jag brutit revbenen och sträckt båda benen. Ska sluta ha uppehåll med träningen from nu. Basta.
I bet it stung
Jag fjällar på min arm på ett litet ovanligt vis. Det är inte sådär fjäll-fjälligt som att man kan dra av en tunn tunn bit av armen och rulla ihop, nä jag ser snarare ut som flygplansfönster ser ut när man kommit upp ovan molnen. Alltså kristaliserad. Mycket märkligt och lite dumt eftersom jag ser kritvit ut mer än solbrun som det ska vara.
KB i söndags var nästan som en good old KBkväll ska vara. Alla gamla godingar, mindes precis att jag och Mats bestämde datumet till årets nakenbad i sommarkväll. Minns bara inte när det var.. Men annars alltså sådär som förr, jag blev ölafull och lite dans dans dans och lite stå vid bordet och lite gå varv till vinylen. Enda skillnaden var nog (bortsett från Marikas frånvaro) att jag hade ett hem med en man att gå hem till istället för att lägga kvällen på att spana och spana på prospekt. Haha. Sorgligt nog fick jag en liten känsla av hur det är att vara Martina just när vi skulle gå hem. Jag fick en magattack de lux! Det var hemskt! Tillslut ville Erik bära mig. Jag tackade vänligt men bestämt nej, hur tusan skulle det se ut? Igår var jag helt kaputt iallafall, magen var kass och jag var bakis. Bea fick till slut ut mig på en bulle (ingen kaffe bara en bulle och ett glas vatten. Knasigt!) och en liten promenad, bland annat till Folkets Park där vi köpte två lotter var och ville vinna choklad. Ingen choklad vanns.
Ikväll blir det ingen bio enligt bestämmelserna eftersom filmen endast gick halv fem idag pga Cinemateket. Ornar!
Måste bara också kommentera filmen vi såg igår; Leon. Sicken rulle!! Tänk så många bra filmer som ligger till sig och bara väntar på att man ska upptäcka dem. Speciellt filmer från början av 90-talet. Skön känsla, fint filmad, bra story, Leon. MMmmmm. Hot huvudrollsinnehavare med, MmMmmm. Jag var alldeles betagen igår när den var slut. Dessutom var Natalie Portman jäkligt bra. Se den!
Chip o Hej
KB i söndags var nästan som en good old KBkväll ska vara. Alla gamla godingar, mindes precis att jag och Mats bestämde datumet till årets nakenbad i sommarkväll. Minns bara inte när det var.. Men annars alltså sådär som förr, jag blev ölafull och lite dans dans dans och lite stå vid bordet och lite gå varv till vinylen. Enda skillnaden var nog (bortsett från Marikas frånvaro) att jag hade ett hem med en man att gå hem till istället för att lägga kvällen på att spana och spana på prospekt. Haha. Sorgligt nog fick jag en liten känsla av hur det är att vara Martina just när vi skulle gå hem. Jag fick en magattack de lux! Det var hemskt! Tillslut ville Erik bära mig. Jag tackade vänligt men bestämt nej, hur tusan skulle det se ut? Igår var jag helt kaputt iallafall, magen var kass och jag var bakis. Bea fick till slut ut mig på en bulle (ingen kaffe bara en bulle och ett glas vatten. Knasigt!) och en liten promenad, bland annat till Folkets Park där vi köpte två lotter var och ville vinna choklad. Ingen choklad vanns.
Ikväll blir det ingen bio enligt bestämmelserna eftersom filmen endast gick halv fem idag pga Cinemateket. Ornar!
Måste bara också kommentera filmen vi såg igår; Leon. Sicken rulle!! Tänk så många bra filmer som ligger till sig och bara väntar på att man ska upptäcka dem. Speciellt filmer från början av 90-talet. Skön känsla, fint filmad, bra story, Leon. MMmmmm. Hot huvudrollsinnehavare med, MmMmmm. Jag var alldeles betagen igår när den var slut. Dessutom var Natalie Portman jäkligt bra. Se den!
Chip o Hej