Du ska bli pappa?
Asså, man kan ju nästan tro det! Men nä, jag är inte gravid. Jag hade bara en mycket slapp tröja på mig.
Är vi kändisar nu?
Är vi kändisar nu?
Tisdag
Så, vad har hänt i mitt rafflande liv idag? Sov alldeles för länge, såklart. Vaknade och var sådär stentrött som man bara blir om man har sovit alldeles för länge. Så jag sov lite till. Sen gick jag upp och faktiskt skrev det jag skulle (teoritisk grund och ämnets placering inom B&I) på mitt och Kristins skolarbete om bibliotekariestudenters attityder till källkritik på den användarstyrda webben. Låter det tråkigt? Ja, det är det faktiskt också. Iallafall, när jag var klar var klockan fyra och jag som då hade suttit stilla i fem timmar kände att det var dags för lite luft. Det resulterade i den absolut kallaste utflykten denna hösten, då jag och Erik tog mopeden till havet för att äta varsin medhavd falafel (de godaste med grillad aubergin från den vid biblioteket). När vi hade ätit var vi så jävla kalla att vi höll på att dö. Det gjorde vi dock inte, utan slog istället kullebyttor i nedförsbacke (livsfarligt! Gör det aldrig!!) och rullade ned för backen och sprang på samma vis som jag gjorde med Helena en gång när vi var små (vilket den gången ledde till att jag kaskadspydde ca fem spyor på vägen hem och hemma. Jag bestämde mig där och då att aldrig mer äta varma mackor med skinka. Vill gå och kräka bara jag tänker på det.) tills vi blev varma igen. När vi var varma igen åkte vi hem. Jag stickade färdigt mina tumvantar samt gick och spinnade spinning tillsammans med Marika (ont i ryggen nu), Erik stack och köpte en dator med gigantisk bildskärm. Den är så stor att man kan tro att vi satt upp en vägg i rummet. Jag ser honom inte mer. Det är hemskt. Här kommer bilder:
Kyla vid Bo01
Utsikt från vår matplats
Falafelsudd på kullen
Ok, det syns inte riktigt hur stor den är. Men jag lovar, den är gigantisk.
Dagens randiga outfit med en ny dator i bakgrunden
Närbild, som om de vore en maträtt i Jamie Olivers kokbok.
Nu: glöggtime!
Kyla vid Bo01
Utsikt från vår matplats
Falafelsudd på kullen
Ok, det syns inte riktigt hur stor den är. Men jag lovar, den är gigantisk.
Dagens randiga outfit med en ny dator i bakgrunden
Närbild, som om de vore en maträtt i Jamie Olivers kokbok.
Nu: glöggtime!
Kalashelg!
Denna helg har kantats av kalas. Igår var jag på inte mindre än två kalas, ett 14 års-kalas och ett 40 års-kalas. Man kan väl säga att gästerna på kalasen var utmärkande på sina egna sätt, men jag måste nog påstå att djurgästerna på 14 års-kalaset var de tuffaste.
Den första gästen som kom hade klätt sig fint men var alldeles för hungrig och kunde inte vänta på maten!(ja jag vet, jag har skabbiga nagelband..)
Gäst nummer två att dyka upp var rent blagad och hade lagt sig i hängmattan i trädgården.
Vi fick hjälpa gästen upp. Pinsamt.
Väl uppe var gästen förstås kaxig och tyckte inte alls att det var något konstigt med att ligga i hängmattan.
Gäst nr tre var en allvarlig en. Tittade sig mest omkring, sa ingenting till någon och lämnade festen först av alla.
Födelsedagsbarnet har en förmåga att tala med hönor. De är rädda för alla andra utom henne.
Hönsen var såklart på kalaset för att gratulera och babbla och kackla, så som festdeltagare har en tendens att göra..
Sist att dyka upp var såklart bråkstaken. Kommer dit och ska se cool ut med rödfärgat hår och nån slags punkig jacka, men bara förstör, hackar och bråkar. Väsnas som bara den. Det var bara att kasta ut gästen från festen, och konstatera att vissa aldrig tycks växa upp!
På kvällen hamnade vi på fest hos Hoffa. Hade ingen kamera med mig men kan meddela att han ägde världens roligaste bilbana. Jag önskar mig en bilbana i julklapp. Hejdå.
Fredag, höst
Gråmulen dag. Första julklappen är inhandlad. Första glöggen är drucken.
Ny skor är inhandlade, de finaste som fanns. Svarta i skinn.
Pantburkarna är pantade, hårdplasten är grovsopsorterad och slängd, metallen och glasflaskorna likaså.
Neil Young i spelaren. Alltid Neil Young.
Onsdag
Jag är så jäkla bra på mitt jobb! Idag, två överfulla vagnar samt transportböcker att ta hand om. Who fix? Eeee-Bone!
Ville bara säga det. Att jag är bäst. Behöver alla göra ibland. God natt.
Ville bara säga det. Att jag är bäst. Behöver alla göra ibland. God natt.
Lund Lund Lund
Gjorde mycket denna helg, framförallt igår. Igår åkte jag och Bea och resten av vår kör till Eslöv kl nio på morgonen. I Eslöv sjöng vi på en gudstjänst som var lång och väldigt tråkig, ateist som man ändå är.. En fin psalm sjöng vi iallafall och våra körinslag gick bra. När vi var klara där åkte jag och Bea till Lund där vi mötte upp Kaj eftersom vi skulle gå på Linneas teater. Dock hade vi tre dötimmar att ta kål på, vilket gjordes på en Kinesare. Det var ett väldigt konstigt ställe, vi fick pyttelite ris och servitrisen fattade nästan ingenting. Hon hävdade tillexempel att det finns en tesort som är "bara vanligt te", som inte smakar något. Vad hon inte vet är att hon menar Earl Gray som faktiskt smakar te. Ett te som inte smakar någonting är varmt vatten. Sen tog allt en himla tid, och dessutom ingick friterad banan med glass till efterrätt och jag som inte gillar varm frukt satsade på glassen, vilken, när den till slut kom in, visade sig vara en bit så stor som en sockerbit ungefär. Besviken. Kaj var smart och fick in en skål glass smed chokladsås (..som det stod i en meny en gång i Stockholm varefter vi höll på att fnissa ihjäl oss. Över smed alltså.) och mittemot oss satt en mamma med en kanske fyra/femåring. Jag har aldrig sett ett barn äta så mycket. Först lassade hon in en stor portion med spagetti och kinfärssås, men som om det inte vore nog lassade hon ensam i sig en stor skål med bananasplit. Fatta vad mycket mat det är! Inte ens jag hade kunnat äta så mycket! Sen gick vi på teater som var både läskig och bra på samma gång. Det är svårt att recensera eftersom jag nästan aldrig någonsin går på teater, men Linnea var väldigt väldigt duktig på att skådespela. ;)
Parkgång
Banan med pyttelite glass. Åt ingenting av bananen. Varför finns ens den efterrätten?
Den är ju verkligen bara asäcklig. Blä.
Om varför jag vill betala tv-avgiften
Jag vet inte, men ibland känns det som att man bör tänka över sitt boende när man, vid hemkomst efter träningen tjugo i nio torsdag kväll, möter en påtgligt påtänd person i porten. Inte nog med det, när man dessutom bara typ: "tja, läget?" och anser det fullt normalt och vardagligt att möta en påtagligt påtänd person med sovsäck och tillbehörskassar över axeln i porten en torsdagkväll tjugo i nio, ja då känns det som att man bor rätt slitet. Det är väl inte för inte mitt kvarter pekas ut som det farligaste kvarteret i Sverige lite då och då. Som när grannen blev rånad och fick inbrott i sin lägenhet samtidigt vi satt i vår lägenhet och väntade på polisen, utan att märka eller höra någonting. Eller som när polisen hämtade killen som sköt en annan på Claesgatan i källaren i Beas hus. Slitet som fan.
Såg Uppdrag granskning om barnen på Mosippan. Det är så sjukt, idag står det i tidningen om att vattennivån kommer öka såpass att Bo01 kommer översvämmas. Detta överdådiga och överbekostade skrytområde som ingen ändå har råd att bo i kommer alltså snart att ligga under vatten. Och vad säger byggherrarna? Jo, men det är ingen fara, då får vi väl bygga till lite murar och vallar. Och så fortsätter de att kräma ståtliga hus till överklassen.
Ja men jag vet, lägg miljonertals pengar på en jävla mur. Lägg dem för allt i världen inte på stadsdelar som verkligen skulle behöva dem till bättre socialhjälp, kortare köer till vård, bättre skolor och fler bostäder. Och lägg speciellt inte pengarna på att skapa bostäder åt hemlösa barn.
Den andra inslaget i Uppdrag granskning, det om privatiseringen av skolor, eller "avknoppningen" som det kallas, gjorde mig så arg och uppgiven att jag knappt ens finner ord att kommentera. Kontentan var iallafall ungefär att "Hoppsan, fanns det en lag mot privatisering av grundskolan? Jamen då får vi ju ändra den, skriva en ny lag helt enkelt!" Det är väl bara en tidsfråga innan bibliotekslagen slopas också. Då flyttar jag till Norge. Har ni inte sett programmet - se det! Ibland är SVT riktigt riktigt bra.
Såg Uppdrag granskning om barnen på Mosippan. Det är så sjukt, idag står det i tidningen om att vattennivån kommer öka såpass att Bo01 kommer översvämmas. Detta överdådiga och överbekostade skrytområde som ingen ändå har råd att bo i kommer alltså snart att ligga under vatten. Och vad säger byggherrarna? Jo, men det är ingen fara, då får vi väl bygga till lite murar och vallar. Och så fortsätter de att kräma ståtliga hus till överklassen.
Ja men jag vet, lägg miljonertals pengar på en jävla mur. Lägg dem för allt i världen inte på stadsdelar som verkligen skulle behöva dem till bättre socialhjälp, kortare köer till vård, bättre skolor och fler bostäder. Och lägg speciellt inte pengarna på att skapa bostäder åt hemlösa barn.
Den andra inslaget i Uppdrag granskning, det om privatiseringen av skolor, eller "avknoppningen" som det kallas, gjorde mig så arg och uppgiven att jag knappt ens finner ord att kommentera. Kontentan var iallafall ungefär att "Hoppsan, fanns det en lag mot privatisering av grundskolan? Jamen då får vi ju ändra den, skriva en ny lag helt enkelt!" Det är väl bara en tidsfråga innan bibliotekslagen slopas också. Då flyttar jag till Norge. Har ni inte sett programmet - se det! Ibland är SVT riktigt riktigt bra.
Oktoberkärlek
En av årets sista blommande blommor?
I oktober gillar jag Marianne Fredriksson. Det var längesedan jag läste ett sådant språk, det är verkligen som att jag inte kan sluta när jag börjat. Samtidigt som det flyter måste jag stanna upp och fundera lite då och då. Det är liksom melankoli tillsammans med njutbarhet. I musikväg gillar jag Band of horses, så mycket att jag nästan skäms. Jag kommer säkert att tröttna i november, men nu lyssnar jag om och om igen på deras skivor. Idag på deras senaste.
I matväg gillar jag fortfarande morötter, har ätit morötter var dag sedan i juni ungefär. Perfekt mat. Jag blir inte darrig efteråt, jag blir bara mätt. Händer inte så ofta annars. När jag var liten brukade jag bli darrig innan maten, mitt blodsocker sjönk som en sten om jag var tvungen att vänta länge på mat. I mellanstadiet fick jag ha druvsocker och russin med till skolan som jag kunde äta innan lunchen. De trodde ett tag att jag hade diabetes, men det var nog mest att jag var så liten. Nu är det tvärt om. Jag är förvisso kortast fortfarande, men jag menar att jag blir darrig efter maten istället för innan. Om man äter något jättesockrigt kan man må sockerdåligt, you know, mår lite illa och skakar i kroppen. Så är det i princip efter varje måltid jag äter. Och det är ganska jobbigt. Det kvittar om jag äter potatis med kött eller pasta med sås, illamående och skakigt blir det. Min undersökning visar att det enda jag inte skakar av är min nyttiga gröt tillsammans med morot. Men hur kul är det att leva på gröt i längden? Ge mig gärna mattips. Jag tror själv att jag skulle må som allra bäst om jag bara åt stora råa köttstycken med strössel av nötter och russin. Men gröt till efterrätt.
Men nu pratade jag ju om vad jag gillar i oktober. Jag gillar att leta registreringsnummer på bilar. Idag har jag sett 013 och 014 och borde snart vara ikapp Bea. Jag gillar att cykla till Värnhem på morgonen, och på hemvägen hoppa på bussen på (mycket på i denna mening) sista hållplatsen i Lund samt cykla hem från Värnhem på kvällen, allt för att slippa åka buss. Åka buss i stan är ett mähä, man blir bara väldigt åksjuk.
Sen gillar jag att Erik bäddar så fint i vår säng varje kväll. Jag gillar speciellt att jag har lurat i honom att jag inte når andra änden av sängen så att han måste göra det.
Vad gillar du?
I matväg gillar jag fortfarande morötter, har ätit morötter var dag sedan i juni ungefär. Perfekt mat. Jag blir inte darrig efteråt, jag blir bara mätt. Händer inte så ofta annars. När jag var liten brukade jag bli darrig innan maten, mitt blodsocker sjönk som en sten om jag var tvungen att vänta länge på mat. I mellanstadiet fick jag ha druvsocker och russin med till skolan som jag kunde äta innan lunchen. De trodde ett tag att jag hade diabetes, men det var nog mest att jag var så liten. Nu är det tvärt om. Jag är förvisso kortast fortfarande, men jag menar att jag blir darrig efter maten istället för innan. Om man äter något jättesockrigt kan man må sockerdåligt, you know, mår lite illa och skakar i kroppen. Så är det i princip efter varje måltid jag äter. Och det är ganska jobbigt. Det kvittar om jag äter potatis med kött eller pasta med sås, illamående och skakigt blir det. Min undersökning visar att det enda jag inte skakar av är min nyttiga gröt tillsammans med morot. Men hur kul är det att leva på gröt i längden? Ge mig gärna mattips. Jag tror själv att jag skulle må som allra bäst om jag bara åt stora råa köttstycken med strössel av nötter och russin. Men gröt till efterrätt.
Men nu pratade jag ju om vad jag gillar i oktober. Jag gillar att leta registreringsnummer på bilar. Idag har jag sett 013 och 014 och borde snart vara ikapp Bea. Jag gillar att cykla till Värnhem på morgonen, och på hemvägen hoppa på bussen på (mycket på i denna mening) sista hållplatsen i Lund samt cykla hem från Värnhem på kvällen, allt för att slippa åka buss. Åka buss i stan är ett mähä, man blir bara väldigt åksjuk.
Sen gillar jag att Erik bäddar så fint i vår säng varje kväll. Jag gillar speciellt att jag har lurat i honom att jag inte når andra änden av sängen så att han måste göra det.
Vad gillar du?
planerar nästa sommar
Jag: Erik jag vill resa nånstans!
Erik: Jag med!
Jag: Skottland nästa sommar? Motorcykelresa?
Erik: Ja ok.
Jag: Hurra! Jag letar resor nu!
Erik: Men då måste vi åka till Greenwich också.
Jag: Eh.. det ligger i London. Varför?
Erik: Ameh! Så jag kan ställa min klocka.
Erik: Jag med!
Jag: Skottland nästa sommar? Motorcykelresa?
Erik: Ja ok.
Jag: Hurra! Jag letar resor nu!
Erik: Men då måste vi åka till Greenwich också.
Jag: Eh.. det ligger i London. Varför?
Erik: Ameh! Så jag kan ställa min klocka.
Ibland (ganska ofta) är jag ihop med Rolle i Mia och Klara.
Maten
Ingen mat hemma på flera dagar, vi har levt på knäckebröd och brieost. Handlade således efter simningen idag, för 300 pix. Kom hem vid sju, hungrig som en varg och kunde verkligen välja vad som helst av alla godsakerna jag just har köpt. Valde det jag gillar allra bäst: macka med ost.
Jag vet verkligen hur det glada livet ska levas!
spartan
Jag vet verkligen hur det glada livet ska levas!
spartan
Måndag
Idag var en bra dag. Jag varken försov mig eller kom försent.
Och så såg jag 008, 009 OCH 010 - på samma dag. Katchiiing!
Helgen vecka 41
Denna helg har kantats av utomhusvarande och ofestande. Igår tog jag, Bea och Kari våra kära cyklar till skogs. Meningen var att vi skulle till Husie mosse (tror jag det hette) men vi hamnade fel och var en hårsmån från att cykla rakt in i en träningsbana för travhästar. Tur var det att vi inte cyklade på den eftersom det kom två travande ekipage nån minut senare, hade kunnat bli en väldigt pinsam situation. Vi cyklade vidare genom Kvarnby och insåg efter en stund att vi hade kommit till cykelvägen som leder till Bokskogen, varefter vi cyklade dit. Väl framme fikade vi lide kagor innan vi gick en runda i skogen (som mer kändes som en park eftersom det var människor ÖVERALLT. Vilket inte är min bild av hur en skog ska vara, alltså), och sen cyklade vi hem. Tog en jäkla tid allt det där så när jag till slut var hemma var jag så frusen att Erik fick bädda in mig i en filt- och täckesboll. Idag åkte jag, Jon och Erik till kalkbrottet men de bilderna får man se på Facebook. Summa: ingen bakfullhet, mycket friluftshet, en del pluggångesthet. Rätt bra känsla faktiskt. Imorgon: Ny vecka.
Systrarna mina
Filtbollen
Skumt ställe
Systrarna mina
Filtbollen
Skumt ställe
Får får får
Cyklade en runda bra för att ha något att göra. Kom till Kristinebergs naturområde där jag gick en runda bara för att ha något att göra. Träffade årets trevligaste tacka.
torsdag, med andan i halsen
Vi har arbetat med ett projekt i skolan, vi skulle bygga en ämnesportal om kommunikation för gymnasieelever (ja, nej man fattar ingenting jag vet. Men vi blev iallafall godkända) samt skriva en tio sidor lång rapport om saken. Och idag var det dags för den stora redovisningen. Nio till tre, ingen akademisk kvart, superviktigt att alla är där heela dagen. Vad hände?
Jag försov mig och kom kl 10.
Och jag kom fram och knackade på dörren och försökte smyga in lite obemärkt i salen och klev rakt in i min egen grupps redovisning!
Så jag bara: tadaa, here I aaam! (redovisningen skulle hållas på engelska) varefter hela klassen brast ut i ett rungande (hån?)skratt.
Hur har din dag varit?
Jag försov mig och kom kl 10.
Och jag kom fram och knackade på dörren och försökte smyga in lite obemärkt i salen och klev rakt in i min egen grupps redovisning!
Så jag bara: tadaa, here I aaam! (redovisningen skulle hållas på engelska) varefter hela klassen brast ut i ett rungande (hån?)skratt.
Hur har din dag varit?
Onsdag (torsdag)
Jag väcktes (en av gångerna)(sov till halv tolv..) denna morgon av ett sms. Det var Helena som ville tipsa om att det såldes plancher på AF-borgen i Lund, hon hade sett det och genast börjat tänka på Eriks önskan om ett periodiskt system. Så omtänksamt! Så när jag var färdig för dagen i skolan gick jag ner dit och letade upp ett periodiskt system som jag överraskade Erik med när jag kom hem. Genuin glädje får man nog beskriva det som, han rullade genast ut det över köksbordet och viskade upphetsat, darrandes på rösten "Uraaan.. Uraaan.."
Det var så att säga dagens bästa överraskning.
Dagens andra bästa, om inte överraskning så iallafall bedrift, var att jag hann sätta upp alla de återlämnade böckerna på Baravägens bibliotek. Säger nog ingen någonting, men meningen är att alla böcker ska vara uppe på hyllorna varje kväll. Tidigare kvällar när jag har jobbat har det alltid stått en hel full vagn kvar när jag ska gå hem och det har varit pinigt och stressigt. Idag hann jag och gjorde dessutom extrauppgifter! Hurra för mig, jag börjar bli bibliotekarie!
Nu sitter jag och dricker rättvisemärkt ekologiskt grönt te med hallon i som smakar som godis enligt Erik och Olof. Jag tycker det smakar beskt, men så har jag ju inte en dl strösocker i min kopp heller.
Dagens bild föreställer Erik, från skogen i söndags - alltså INNAN han fick det periodiska systemet.
Det var så att säga dagens bästa överraskning.
Dagens andra bästa, om inte överraskning så iallafall bedrift, var att jag hann sätta upp alla de återlämnade böckerna på Baravägens bibliotek. Säger nog ingen någonting, men meningen är att alla böcker ska vara uppe på hyllorna varje kväll. Tidigare kvällar när jag har jobbat har det alltid stått en hel full vagn kvar när jag ska gå hem och det har varit pinigt och stressigt. Idag hann jag och gjorde dessutom extrauppgifter! Hurra för mig, jag börjar bli bibliotekarie!
Nu sitter jag och dricker rättvisemärkt ekologiskt grönt te med hallon i som smakar som godis enligt Erik och Olof. Jag tycker det smakar beskt, men så har jag ju inte en dl strösocker i min kopp heller.
Dagens bild föreställer Erik, från skogen i söndags - alltså INNAN han fick det periodiska systemet.
-buhuu, vad heter egentligen uran? Och hur ska jag kunna ta reda på det?
Tisdag (onsdag)
Ikväll försöker jag övertala Erik att åka som utbytesstudent till Mexico i ett halvår. Vadan detta? Kan det vara en produkt av att jag har sett på tv om skilda människor ikväll och försöker göra slut på ett subtilt vis? Eller tycker jag det verkar vara en skithäftig grej för honom? Eller är det bara så att jag själv vill åka till Mexico i ett halvår nästa höst när jag antagligen är arbetslös? Skulle tippa det sista. Erik själv verkar sådär pepp.
Dunderförkylningen håller i sig. Bara för att klargöra: jag blir alltså i princip ALDRIG sjuk. När jag nu skriver dunderförkyld betyder det att det rinner snor ur näsan en gång i halvtimmen, att jag har lite ont i huvudet och lite ont i ryggen. Och måste andas med näsan för att få i mig tillräckligt med luft. Ingen fara på taket alltså. Ingen feber och ingen yrsel. Ingen Molkosan tack.
För att kurera denna nätta kroppsförändring (som jag hoppas inte har något att göra med mitt fästingbett som kliar och kliar, trodde fästingarna hade gått i ide nu! But noo..) har jag idag bunkrat upp med te för 100 kr. Hur kunde det bli så mycket?! Köpte 250 gr som alltid, som brukar kosta runt 60 pix! Bara för att jag tänkte på min omvärld och köpte rättvisemärkt grönt te. Hur mycket tänkte omvärlden på mig? Nu blir det fattigmanskost till jula och antagligen får Emil i Lönneberga bjuda mig på julmaten med, för att citera Martina tror jag.
För övrigt är Spelar min lind sjunger min näktergal en av de allra sorgligaste böcker jag läst. Näst efter Spring Fanny, spring. På tal om att vara fattig alltså.
På tal om att inte vara fattig handlade jag även tre tröjor varav den ena knallrosa. Udda. Mycket udda.
Som pricken över iet på detta osammanhängande blogginlägg ber jag nu att få visa en bild på mig själv. Här kan man se hur jag måste andas med öppen mun. Ser ut som ett korkat får.
Dunderförkylningen håller i sig. Bara för att klargöra: jag blir alltså i princip ALDRIG sjuk. När jag nu skriver dunderförkyld betyder det att det rinner snor ur näsan en gång i halvtimmen, att jag har lite ont i huvudet och lite ont i ryggen. Och måste andas med näsan för att få i mig tillräckligt med luft. Ingen fara på taket alltså. Ingen feber och ingen yrsel. Ingen Molkosan tack.
För att kurera denna nätta kroppsförändring (som jag hoppas inte har något att göra med mitt fästingbett som kliar och kliar, trodde fästingarna hade gått i ide nu! But noo..) har jag idag bunkrat upp med te för 100 kr. Hur kunde det bli så mycket?! Köpte 250 gr som alltid, som brukar kosta runt 60 pix! Bara för att jag tänkte på min omvärld och köpte rättvisemärkt grönt te. Hur mycket tänkte omvärlden på mig? Nu blir det fattigmanskost till jula och antagligen får Emil i Lönneberga bjuda mig på julmaten med, för att citera Martina tror jag.
För övrigt är Spelar min lind sjunger min näktergal en av de allra sorgligaste böcker jag läst. Näst efter Spring Fanny, spring. På tal om att vara fattig alltså.
På tal om att inte vara fattig handlade jag även tre tröjor varav den ena knallrosa. Udda. Mycket udda.
Som pricken över iet på detta osammanhängande blogginlägg ber jag nu att få visa en bild på mig själv. Här kan man se hur jag måste andas med öppen mun. Ser ut som ett korkat får.
Angst
Snörvel. Jag börjar känna mig dunderförkyld. Jag, som aldrig blir sjuk. Senast jag var förkyld var säkert ett år sedan. Såklart blir jag det just nu när den beryktade helvetesterminen har startat. Vi började en ny delkurs idag som handlar om vetenskaplig metod och ska vara en förberedelse inför magisteruppsatsen till våren. Samtidigt ska vi göra en strategisk plan för ett riktigt bibliotek, alltså ett riktigt stort arbete. Och imorgon ska jag hålla mitt muntliga föredrag. Underbart, bästa tiden att bli dunderförkyld!
Det bästa är dock att jag börjar bli riktigt pepp inför uppsatsen (nej det kommer inte hålla i sig, ja det kommer vara ungefär tio minuter till, jag veet) och har bytt ämne totalt efter dagens föreläsning. Får se om någon (Kristin) vill skriva med mig ändå. Det vill hon förhoppningsvis eftersom det i princip var hon som kom på ämnet.
Det ska nog bli bra det där.
Vill bara poängtera att denna peppen egentligen är nån slags panikslagen överångest som slagit över i en manisk jubelramsa. Innerst inne vill jag bara hoppa av utbildningen, skaffa trettio barn och vara mammaledig i resten av mitt liv. Alternativt hoppa av utbildningen, börja jobba på Skandia transport igen och bara behöva bekymra mig om hur kallt det är i verkstaden på vintern respektive varmt på sommaren. Vill.
Det bästa är dock att jag börjar bli riktigt pepp inför uppsatsen (nej det kommer inte hålla i sig, ja det kommer vara ungefär tio minuter till, jag veet) och har bytt ämne totalt efter dagens föreläsning. Får se om någon (Kristin) vill skriva med mig ändå. Det vill hon förhoppningsvis eftersom det i princip var hon som kom på ämnet.
Det ska nog bli bra det där.
Vill bara poängtera att denna peppen egentligen är nån slags panikslagen överångest som slagit över i en manisk jubelramsa. Innerst inne vill jag bara hoppa av utbildningen, skaffa trettio barn och vara mammaledig i resten av mitt liv. Alternativt hoppa av utbildningen, börja jobba på Skandia transport igen och bara behöva bekymra mig om hur kallt det är i verkstaden på vintern respektive varmt på sommaren. Vill.
Only in Expressen
Skogssöndag
Jaha då var denna helgen också slut. Och inte en enda kantarell fanns i hela bokskogen. Jag måste ha världens sämsta svampsinne, alla vi mötte gick ju om kring med halvfulla korgar. Det var flera år sen jag hittade fler än typ fem svampar på en gång. Annars har helgen varit rätt lugn. I fredags spelade Karin skivor på Vinylen, jag och Torbjörn supportade och dansade. Igår var jag, Erik, Jon, Bea o Karin i Lund för att kolla på den sönderslagna utställningen A history of sex. Ja halva utställningen var ju sönderslagen så vi kunde bara se sju bilder. Tur att det var gratis för studenter. Och så fanns det en bok med alla bilderna i som alla besökarna kollade i som om det vore en sagostund, det var ganska trevligt. Annars var leklådorna bäst, vi gick på styltor och hoppade rep. De tillhörde dock inte den utställningen. På kvällen stannade jag och Erik hemma och kollade på Hästmannen och Sicko och jag slogs över hur bra vi har det här i vårt skatteland. Hurra för att betala skatt säger jag då bara. Obs ingen ironi.
På tisdag ska jag hålla en femminuterspresentation av valfritt ämne inför klassen. Måste öva. Låter så dumt att prata högt när ingen lyssnar, men jag känner mig för fånig om jag ska prata typ inför Erik och Jon. Får väl bada badkar och prata under vattnet.
På tisdag ska jag hålla en femminuterspresentation av valfritt ämne inför klassen. Måste öva. Låter så dumt att prata högt när ingen lyssnar, men jag känner mig för fånig om jag ska prata typ inför Erik och Jon. Får väl bada badkar och prata under vattnet.
R.I.P StålJerry
StålJerry är död. Han var nära att dra med mig (ja, faktiskt flög jag med i fallet) men jag klarade mig med en skrapad knoge. Och där satt jag på Kristianstadgatan med en cykel över mig och en mosad koktmedvurst-macka i handen. Ingen hjälpte mig, ingen frågade hur det hade gått, ingen höjde på ögonbrynen när jag släpade hem vraket. Antar att folk är vana vid att se folk (alkisar o narkisar) trilla omkull lite då och då, ingen orkar bry sig längre. Men nesligt kändes det.
Annars är Curepeppen rätt hög. 13 februari, woho!
skolan
Efter en ganska kass helg känns nu livet åter värt att leva. Jag trodde väl aldrig det, men jag har börjat trivas i skolan. Gillar att åka in klockan halv nio, trots att vi inte har någon föreläsning, och sen sitta där och arbeta eller plugga fram till tre när jag kan känna mig nöjd med dagen och kan åka hem. Fullständigt fantastiskt. Gillar att susa runt i korridorerna med en kaffekopp i handen, gillar att streta upp till SOL-fiket för att köpa lite slaskig mat nån gång mitt på dan och ta med den till vår egen matsal. Gillar att sitta och dividera med mina kursare om hurvida vi ska sätta den eller den rubriken på det vi håller på med. För en gång skull har jag koll, det är väl det. Känner ingen stress eller panik över arbetet som ska vara inne på fredag, det löser sig. Det brukar ju göra det tillslut. Det kan också vara så att jag gillart bara för att den älskliga finaste hösten äntligen har kommit, min absoluta favoritårstid alla kategorier. Allt är vackert, kvittar om det blommar eller ruttnar. Allt är extremt vackert. Och det är perfekt temperatur! Lagom för kjol o strumpbrallan, om man har tjocka tröjan och mössan på. Och det har man ju. Jag älskar mössor.
Annars kan jag meddela att första boken från mässan är utläst, Kärleksbarnet av Hillevi Wahl. Det var inte längesedan jag läste Svinalängorna som är skriven på samma tema. Båda två är mycket läsvärda, för alla som är lärare och för alla som har barn och för alla som någon gång ska skaffa barn och för alla med trasiga eller lyckliga barndomar. Och för alla andra med för den delen. Jag gillade dem mycket, och jag märker så sakteliga hur jag börjar bli min egen mamma som inte längre tyar läsa fiktiva romaner utan helst bara vill läsa biografier eller dokumentärböcker. I´m getting there.
Idag upptäckte jag att min kamera låg i min väska när jag gick min lilla promenad från skolan till bussen i Lund. Så tillåt mig presentera; The going home from school. Musik; Shout out louds - our ill wills. (hehe, äntligen en mp3-promenad!)
Höstgräsmattan
Jordlöven
Fina blommor bland kolonilotterna
Jag håller huvudet högt, iklädd min nya mössa/hatt
Det bästa med de här kolonilotterna är att många av dem är helt övergivna och tufsiga och fina
Spegelvattnet
Insnärjd i det grå
och så den typiska fulcykeln i fultunneln..
Nån som känner igen vägen jag gick?
Annars kan jag meddela att första boken från mässan är utläst, Kärleksbarnet av Hillevi Wahl. Det var inte längesedan jag läste Svinalängorna som är skriven på samma tema. Båda två är mycket läsvärda, för alla som är lärare och för alla som har barn och för alla som någon gång ska skaffa barn och för alla med trasiga eller lyckliga barndomar. Och för alla andra med för den delen. Jag gillade dem mycket, och jag märker så sakteliga hur jag börjar bli min egen mamma som inte längre tyar läsa fiktiva romaner utan helst bara vill läsa biografier eller dokumentärböcker. I´m getting there.
Idag upptäckte jag att min kamera låg i min väska när jag gick min lilla promenad från skolan till bussen i Lund. Så tillåt mig presentera; The going home from school. Musik; Shout out louds - our ill wills. (hehe, äntligen en mp3-promenad!)
Höstgräsmattan
Jordlöven
Fina blommor bland kolonilotterna
Jag håller huvudet högt, iklädd min nya mössa/hatt
Det bästa med de här kolonilotterna är att många av dem är helt övergivna och tufsiga och fina
Spegelvattnet
Insnärjd i det grå
och så den typiska fulcykeln i fultunneln..
Nån som känner igen vägen jag gick?