erikapik

Jahaja så var det söndag igen och inget jobb har jag att jobba med imorgon. Det börjar bli tråkigt nu. Långtråkigt. Egentligen har jag kul och fyller dagarna med kul saker men jag är så förvirrad. Dagarna flyter ihop och jag kan inte hålla reda på någonting. Nu börjar höstterminen med alla kvällsaktiviteter, måndagar är det kör, tisdagar tisdagspromme, onsdagar ska jag och Bea boxas, torsdagar spelar jag fiol med Helena, Erika och Maja. Sen är det helg. Om jag inte har stadiga rutiner om dagarna (läs jobb) segar jag loss och tror att en torsdag är en måndag och tvärt om. Jag får nog ha dagsrutiner också. Typ måndagar ska jag simma, tisdagar ska jag ...cykla, onsdagar ska jag läsa bok, torsdagar ska jag städa. Och sen är det helg.

Helgerna börjar fyllas med aktiviteter, kvällarna börjar fyllas med aktiviteter, lägenheten börjar fyllas av tunga möbler. Men dagarna fylls egentligen inte med någonting. Ge mig någonting att engagera mig i!

Imorgon går jag till Kjell&co och köper en laserpenna till kattarackarna. Tack för tipset Kristin!

Finaste lilla pipjamen

Det blev visst en kattfrissa

Tomathoran!

Teddy T

Jag simmade höstterminens första simning på Kockum fritid idag. Det är alltid lika beklämmande att väga sig på vågen de har i omklädningsrummet. Alltid väger man mer än sist. Ja, alltid varje gång faktiskt. Jag vet inte, det är som om att man liksom fylls med mer och mer vatten för varje simningspass. Nå, det var iallafall bara jag och tre till på banan och jag kunde simma på ganska fritt i min egen takt. Min egen takt är 2 km på en timme, dvs 2000 meter, dvs 40 varv, dvs 80 längder. 80 längder tycker jag låter fräsigast, det låter långt.

På onsdag ska jag och Erik bygga säng. Och köpa ny sängbotten. Jag insåg igår kväll att vi inte har något överkast och har därför kommit på att jag ska sy ett lapptäcke av tyget jag fick av Bodil (nä allt kommer inte gå åt, ja, Bea och Kari, ni ska också få). Erik var inte så väldigt upp för mitt förslag då han tycker lapptäcke är fult men jag ska allt fixa till det snyggt. Eller får han helt enkelt stå ut. Jag kanske kan ge honom det i födelsedagspresent och skriva ett kort: "Ära vare gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden". Då måste han älska det, för det gör alla som får sådana presenter. Åtminstone alla föräldrar.. hm.. Jaja, skulle han hata det kan jag ju alltid ge det till mor och far till jula.

I fredags städade jag halva dagen. Diskade, dammsög, dammade, skakade some shit. När Erik kom hem våttorkade han golven (det är bara han som gör det i denna familjen, delst för att jag inte riktigt har det i mig att göra sådant, dels för att han hävdar att han och ingen annan vet hur man gör). Sen kom Olof och Matilda hit och åt kräftor med oss. En satans massa kräftor faktiskt. Fyra lådor på fyra pers. Det var nästan för mycket. Katterna fick varsin stjärt. Murre slök sin direkt såklart, frosskatten. Billy tog ett fast grepp kring sin och blev helt galen. Morrade åt alla som kom nära. Olof blev väldigt fäst vid katterna och ville mest titta på dem hela kvällen.

Idag har jag cyklat runt Malmö och hittat lite björnbär som jag nu gjort smoothie på. Det var inte många som var mogna, nästa helg är det nog bättre. Nyss smet Murre ut genom fönstret och satt och tittade in på oss utifrån. Erik satte hjärtat i halsgropen men fiskade in honom med en arg näve runt den lilla kroppen. Sprattkatter är vad de är.

Och nu är OS slut, mitt högsta nöje under mina arbetslösa veckor. Vad ska jag göra nu, se på pilsnerfilm? Nä, nu är det jag som börjar simma, spinna, löpa (haha), träna. Just just.

Nä, det händer inte så mycket i mitt liv. Och tyvärr, min arbetslöshet börjar inte gå mig på nerverna. Jag börjar inte få någon jobbpanik. Jag tvärt om trivs allt bättre med att sova så länge jag vill, sitta vid datorn så länge jag vill, hitta på vad jag vill, läsa böcker så länge jag vill, kolla på tv när jag äter frukost, cykla en liten runda mitt på dagen, ge mig ut och springa bara för att jag måste röra på mig iallafall lite. Huga, hur ska detta gå. Tänk om jag skulle bli en hemmafru som lever livet när Erik drar in stålars. Sweet life!

Jag och Bea uppträdde på Malmöfestivalen ikväll, och det mest spännande var nog minimunkarna vi köpte efteråt. Har till och med blivit för slö för att bli nervös. Suck.

Imorgon ska jag..... nog.... kanske.... cykla lite eller nåt. På kvällen är det folkmusik på Gustav och söstra stor ska spela på samma scen som vi sjöng på idag, till dansutlärning. Det blir dagens tips. Om någon vill träffa mig är det där jag är.

Såhär var det:

Jag, Martina och Juhlia möttes upp utanför Martinas lägenhet klockan 8.00, morgonen 080808 varefter vi stegade bort till Als Ford från -88 utan servo som skulle ta oss till Göteborg. Sicket jubileum! Det gick fort, motorvägen bjöd upp till fartdans och jag var inte sen med att hänga på. Vänsterfilen fick smaka på tjugoårig Ford, så att säga. Efter en stund (någonstans mellan Helsingborg och Halmstad) svängde vi av för att dricka kaffe. Jag hamnade i kö bakom ett gäng panchisar som dividerade om kaffe och bullar i eviga tider innan det var dags att betala. Väl ute sögs getingarna till oss som om vi vore tre sockerbitar och ganska snabbt gav vi oss av igen. Runt tolvtiden var vi framme i Mölndal och hittade snabbt till hotell Ibis vid Åby travbana där vi skulle bo. Jag och Martina gick och checkade in oss först varefter vi gick och hämtade Juhlia som inte var bokad men som tänkte fulbo i vårt rum. Hon ångrade sig senare dock och betalade för sin säng, som för övrigt var en nedfällbar liten säng ovanför våra huvuden. Så chillade vi lite innan vi gav oss av mot Göteborg. På parkeringen surrade bilen och vi insåg att jag glömt stänga av bilens lysen. För första gången av typ fem.

Hotellet låg i värsta industriområdet och det tog en halvtimme med buss att komma in till stan. Framme gick vi och hämtade våra biljetter och sånt shit innan vi tog oss till festivalområdet. Jag stack direkt till Iron & Wine och hann se slutet på den konserten, mycket bra. Skådade mängder av musikjournalister så jag antar att det var hett att se dem. haha. Sen drack vi lite öl och hörde på band från ölområdet fram till Sonics spelning, som var väldigt ...söt? Ett gäng män i 60-årsåldern som stod och rockade som om det vore 1973 igen, och det var väl rätt kul. Sen såg vi Grinderman och sen stod vi kvar längst framme i väntan på Broder Daniel. Konserten var fin på alla vis, enda regnet som föll föll under denna konsert och vi enades om att det nog var himeln som grät lite över Anders.

När konserten var slut stängde området och likt packade sillar i burk kröp hela festivalpubliken sakta mot utgången. Det hade inte skadat att ha en till ingång på andra hållet, tycker jag. Nå, klockan var efter tolv och vi hade inte ätit på många timmar så vi bestämde oss för att hitta mat. Vi följde cykelskyltarna mot centrum och gick och gick och gick. Efter ett tag tog jag upp stadskartan för att se var vi var och då kom en kille fram för att hjälpa oss hitta vägen. -Vart ska ni?, undrade han. -Till McDonalds tack, sa vi. -Ok, gå ner dit och dit och dit så hittar ni det. Det gjorde vi inte. Hittade det alltså. Så vi frågade några tjejer istället som försökte visa vägen till ett BK. Det började regna. Vi gick och gick och gick. Till slut insåg vi att vi hade missat bussen till Mölndal, köerna var milslånga på BK och vi ville bara skita i alltihopa. Så vi tog spårvagnen till en plats där vi kunde byta till spårvagnen mot Mölndal och vad fanns där om inte ett McDonalds! Köpte lite mat och hoppade sen på den rätta spårvagnen. Klockan var väl halv tre. Efter två stationer hör vi ett pys och ett "Helvete!". Vi hade spårat fel och vagnen dog. Just vår tur. En hjälpbil med blåljus fick komma till undsättning och efter kanske 20 min kunde vi åka vidare. Sen gick allt bra ända till Mölndal.

På hotellet hade jag tidigare under dagen frågat passoppan hur vi skulle ta oss tillbaka från Mölndals centrum. Hon sa "upp för en backe och så rakt över parkeringen vid travbanan". Mitt i natten i fredags stod vi rådvilla och undrade: vilken jäla backe? Vi började gå. Och gick och gick och gick. Till på köpet hade Martina drabbats av värmlandssjukan tidigare under dagen och pratade bara värmländska. Jag har nog aldrig fnissat konstant så länge som jag gjorde denna natt. Vi frågade ett otal personer om vägen under kvällens gång och inte en enda visade rätt väg. När vi stod inne i ett radhusområde klockan halv fyra på natten mot lördagen visste vi inte om vi skulle skratta eller gråta. Som tur var skrattade vi och till slut kom vi faktiskt hem. Klockan fyra. Då hade vi gått typ hela natten. Behöver jag tillägga att jag sov som en liten stock sen? När resten drar på klubb i Göteborg vandrar Erika, Martina och Juhlia Ponnygatan fram i Mölndal.

Dag två var jag mest inställd på Neil Young som spelade sist, men kunde innan dess njuta av en fenomenal Silverbullitkonsert. De är fantastiska live. Håkan såg vi på håll samtidigt som vi sippade öl. Neil var också fullständigt fantastisk, precis som jag visste att han skulle vara. På sista låten slet han sönder strängarna på sin gitarr och allt var väldigt rock'n'roll, haha. Efteråt tog vi oss väl hem relativt smidigt och sen var det slut.

Igår åkte vi hem igen. Det regnade konstant och bilen ville inte riktigt vara med. Dog vid alla rödljus och alla rondeller. Ändå blev det mestadels vänsterfilen även denna gång. För er som inte vet: jag äääälskar att köra bil och jag älskar att köra bil snabbt.

För er som vill se bilder från spektaklet finns det sådana på febban-fejjan.

Idag har jag fått ett brev från Akassan där det står att jag ska få Akassa i 300,00 dagar. Well thank you!

Lille Murrepurre har slagit sig! Han skulle hoppa från köksbordet till diskbänken (där de inte får vara) men klarade inte hoppet utan stöp rakt ner i golvet. Sen var han paj i sin lilla arm. Haltade och hade sig, och vi blev helt ledsna och förfärade. Huga så hemskt med sådana små när de slår sig. Det första han gjorde var att linka tre steg fram till maten och vattnet och liksom chock-äta lite. Sen linkade han vidare och lade sig under ett bord. Vi tappade matlusten trots att vi precis skulle äta, men efter en liten stund märkte vi att han var ganska leksugen och att han linkade lättare och lättare. Nu skojar och stojar de igen. Phew!

Jag och Bea åkte hem till Edenryd i förrgår och hälsade på föräldrarna. Idag kom vi tillbaka till Malmö och imorgon ska jag, Martina och Juhlia åka till Göteborg för gå på Way out west. Det åskar ute just nu så nummer ett i min packning är en regnkappa.

Andra nyheter är att jag och Erik (mest Erik, i princip bara han) har lagat vår kära bil igen! Den går som en klocka, och nu ska den säljas. Tråkigt men nödvändigt. Vi lever på ingenting just för tillfället. Lusten har vi haft ett bra tag, nu kommer nöden. Hörs på söndag igen, nu är det rockfestival det är techno och jazz, det går att bli så kär utan backstagepass!