erikapik

På bara några dagar kan så mycket ändras. I fredags satt jag nere vid havet i kortärmad tröja och löste korsord och drack kaffe i solen. Och så hällde jag för andra gången i september ut en halv flaska juice i min väska, men det är inte så viktigt. Det var riktigt varmt och gött och jag vilade mitt finger lite på Turning T. Och så BAM, blev det höst. På lördagen åkte jag och Erik till Brantevik för att hälsa på Clary, Otto och Killen (katten). Katten var en bamsekatt jämfört med våra små, så stor var han att jag inte ens ville lyfta honom. Läskig som fasen. När vi var där kollade vi på ett hus och nu har vi börjat fundera mer och mer seriöst på det hela. Även om det inte blir just det huset så känns det ändå som att bollen liksom är i rullning. Det är med blandade känslor. Å ena sidan har jag alltid längtat efter en trädgård och ett hus och att bo på landet och att katterna ska få vara ute. Å andra sidan kan jag bli ångestfylld av tanken att inte bo i Malmö. Det blir ju ett helt annat liv. Helt andra och nya rutiner. Så jäkla spännande. Så jäkla vuxet. Vi ska antagligen dit till helgen och gå på visning. Sen får vi se vad som händer. Nu måste jag bara få ett jobb också, så att vi får låna kosing av banken..

Jag fick mig en tankeställare idag, eller snarare kom jag till en insikt. Det var när jag drack kaffe tillsammans med Kristin som vi kom att prata om hur man egentligen ska skriva personliga brev i jobbansökningar, och att man bör skriva något som fångar uppmärksamheten hos den som läser brevet direkt så att personen inte bara lägger brevet på hög och glömmer bort ens existens. Då insåg jag hur jäääla tråkiga brev jag skriver. Jag har hela tiden upplevt det som att det är någon hittepåperson jag sitter och skriver om och inte mig själv. Jag VET ju att jag inte är en sån torr och trist person som den i brevet. Det är inte personen i filmen som skrivit brevet, fast i brevet, liksom. Jag är ju nummer tre i syskonskaran och alltså en helfestlig person. Klassens clown säger de i syskonböckerna. Dessutom är jag 80-talist och alla vet att de är livsnjutare och vill ha ut det goda i livet. Eh.. om nu det är en god egenskap. Så nu. From now on är det jag som visar mitt rätta jag. Jag slår vad om att jag kommer att få ett jobb mycket snarare än vad jag hade fått om jag hade skickat mina gamla vanliga "Jag är en ansvarsfull person som gillar självständigt arbete blablablöblöböö". Det kan gå på två håll. Antingen fullkomligt älskar alla mig (jamen såklart!) eller tycker de jag är en supertönt som de aldrig vill ha med att göra. Ok, låt gå. Hellre det än att brevet är fullständigt beige och består till 80% av samma floskler som i en parodi av ett ansökningsbrev. Jag känner det nu. Det kommer snart bli min tur att få ett jobb. Oh yes.

Jag kommer dock inte att visa vad jag skrev i brevet förrän jag har fått jobb. Nänänä, så kul ska vi alltså icke ha det.

Det bidde två brallor till, två till på clowntemat. Jag får väl börja producera egna barn snart så jag kan klä dem i alla mina clownkläder. Om nu andra tycker de är litta för mycket, liksom. Skylten nedan har jag lånat från google och den betyder att det igår var exakt ett år sedan jag började med billeken där man ska se alla skyltar i nummerordning. Tävlingen var att hinna se från 001 till 100 på ett år. Såhär en dag efteråt kan jag konstatera att jag klarade det med bravur. Jag ska nämligen ha 106 just nu. Nu är det bara nio år kvar innan jag kan avsluta leken på 999. Tänk det! Eller nej, åtta? Eller?

Ett alster är färdigt! Det bidde ett par brallor. Så jo, jag gör faktiskt mer än att äta och sova om dagarna. Har även varit och handlat lite garn i trevliga butiken Yllet idag. Och så var Ida här och drack te. Hon berättade att hennes syster ofta kommer försent till sitt jobb eftersom hon har fyra katter som hon bara måste kela lite med. Jag förstår henne. Och just det, sen fick jag avslag på ett jobb till. Men jag kan ju alltid börja sälja kläder på nätet. Lite kräkgröna brallor på kräkbakgrund vill väl alla ha?

Vi var i Falsterbo igår på Bivråkens dag. Det var ett fågelskådarjippo utan dess like. Lotter och tvålar från Turkiet och kikare var det mest överallt. Och helt plötsligt kom en kille med en Trädödare på en pinne. Det var en larv som såg ut som en grillad korv, Trädödaren. Efteråt åkte vi till kusinerna ute i Fyren och jäsiken sicken sommar det var där. De hade fullt av kycklingar som älskade Milla, samt en liten mus. Fyren är trevlig att besöka. På lördag fyller Maja år och då blir det nog kalas i Fyren igen tror jag.

Idag tänkte jag cykla en runda och plocka björnbär men när jag hade packat min ryggsäck full av matsäck och burkar och kom ner på gården insåg jag att Erik hade min cykelnyckel och han var på jobbet. Rackarnsbövelensbananer.