li li, lila skor
Set i sina fina skor. De är skitstora och trillar bara av. Skulle han försöka gå i dem bryter han anklarna direkt. Men kolla bara så smala hans ben är, jag får väl helt enkelt sätta nån slags sko-hängsel på dem. Vi hängde på lekplatsen ett tag idag och Set fick vara barfota hela tiden. Tur att det var schweinavarmt ute. Synd att den stora "halvbollen" i nån form av metall var så varm av solen att Set brände sina händer på den. Han gallskrek, händerna blev knallröda och allt var lite hemskt. Sen har han varit så trött hela dagen. Vet inte om det är någon växtvärk eller tandlossning (sjunde tanden är uppe!) eller gå-utveckling. Något gör honom förbaskat trött iallafall. Lilla ongen. Och på tal om små ongar så tänker vi alla på lilla John som fått ljumskbråck och hänger på akuten i Ystad i detta nu. Vojne Vojne, när ska eländet sluta?
Set är fashionista
Murre mår bättre och bättre. Nu kissar han alla sina kiss i lådan och leker med sina buntband som vanligt. Phew. I helgen var Kari och Henny här och hälsade på. Vi var på barnloppis och jag hittade en Bobbycar för 40 pix som jag köpte till Set. Erik renoverade den och nu är den i toptrim. Set älskar den. Och han älskar Henny. Varje morgon satte han sig upp i sängen och ropade "NÄNÄ, NÄNÄ" ut i vardagsrummet där de sov. Sen kravlade han sig ner för sängen och kröp ut till henne. Det är kul nu när de börjar kunna leka ihop, även om Henny är en mycket försiktig ung dam som inte riktigt gillar Sets hårda nypor och vilda sätt.
Vi ändrade sovrutinerna denna helgen. Istället för två sov om dagen kör vi nu ett, efter lunch. Det innebär att han är JÄTTETRÖTT när han äter. Jag måste ladda mina kamerabatterier så vi kan få det på film när han somnar i en tugga, för det är ju för roligt. Andra nyheter är att Set börjar lära sig att gå så smått. Idag tog han tre steg som mest. Det är rekord hittills. Vissa går när de är 8 mån, Set nästan när han är 13,5. För att uppmuntra honom fick han ett par nya skor. Han har ett par ärveskor med de är i storlek 23 och alldeles för stora. Problemet med Sets fötter är att de är så himla tjocka/höga så det är i princip omöjligt att få ner dem i skor. Iallafall köpte vi ett par i storlek 22. Ganska stora men 21:orna var stört omöjliga. De är knallila. Min favvisfärg. Han ser ut som en fashionista. Heter det så? Ytterst läckert iallafall. Bild får bli imorgon. Nu är det läggedags.
Murre är hemma!
Rakad mage och bandage på armen. Han hade varit så arg så arg på alla på djursjukhuset så när Erik och Jon skulle hämta honom och lyfta över honom i vår bur gick veterinären ut från rummet. Haha. De hade fått ge honom lugnande hela tiden för att öht kunna göra någonting. Hon poängterade flera gånger att "ja det är ju en väldigt ARG katt ni har". Lille tjocke Möre, som är så snäll. Nu ligger han och spinner och är så lycklig över att vara hemma. Han har fått en specialordinerad mat som ska lösa upp grus i urinen. Den är tyvärr väldigt fet så antagligen kommer han gå upp i vikt. Det behöver han ju. Eh. Vi är alla glada över att han är hemma igen. Vi räknade ut att han nu har förbrukat fyra av sina nio liv på två år så ska han leva längre än till 2014 får han vara försiktig.
Ett liv gick när han dumpades i soptunnan som bebis.
Ett liv hos första familjen då han dels trillade ner från ovanvåningen och sen nästan drunknade i toan. Kanske två då.
Ett liv när han blev sjuk i vintras.
Och så ett liv igår.
Vi har för övrigt ätit på festivalen idag. Jag tog langos. Klarade halva. Bäst var fantan som jag tog till dryck. Fanta är det godaste jag vet, om man snackar godis. Skulle kunna sippa i mig en balja. Det var det hela, god natt.
Möremör
Murre har haft problem med att kissa ett tag, så som många kastrerade hankatter med honom. Igår blev det värre. Han kunde inte kissa alls. Han försökte och försökte och försökte. Hela kvällen. Det kom ca tre droppar totalt. Till sist kräktes han och flämtade och jamade ontjamet. Det var hemskt. Så vi bokade tid på djursjukhuset och åkte dit idag kl åtta. Kom in och fick en doktor. När hon skulle undersöka honom blev han jättesur, såklart. Jamade argt och försökte rivas, så hon satte på honom en liten tratt på huvudet som gjorde att han inte kunde se. Det skulle lugna honom. Det gjorde den inte. Möring blev förbannad och försökte rivas ändå. Doktorn sa då att det var ett kritiskt läge; om hjärtljuden gått ner är det ett tecken på att urin gått ut i blodet, har det gått ut i blodet är det livsfarligt att söva honom. Nu var hon tvungen att söva honom ändå eftersom han vägrade undersökas. Stackars lille tjocke Möre.
Så var han tvungen att stanna över natten och de var tvungna att tömma hans blåsa och allt skulle kosta hur många tusen som helst och ville vi verkligen?, undrade doktorn. Eh, vadå, VEM säger: "a nä, där säger skräddaren nej, bestämt nej. Adjöss Möre och tack för den här tiden"?? Vi sa: DO WHATEVER IT TAKES! (typ, fast på svenska och inte så dramatiskt). Sen fick vi åka hem och Möre försvann iväg. Vi tror att han fortfarande lever, för de ringde innan och sa att de fått ut kiss och att det var fullt med grus. Han kom in i sista sekunden. Det kan gå snabbt sånthär, de kan dö på ett dygn om det vill sig illa.
Det tråkiga i kråksången är att han inte är försäkrad och alla som känner oss vet att vi är i vår fattigaste time of our lives just nu. Det där med att räkningen kommer stanna på minst säkert tio tusen, det är inte kul, men you gotta do what you gotta do. Han är ju vår bamsebjörnskatt!
Nu sitter vi alla här och saknar honom och väntar på Snövit och att änglarna ska landa och det goda livet snart ska komma.
Hallå igen augusti
Drakset och hans föräldrar åkte till landet häromdan. Vi tittade på en gård vi drömt om. Den var inget att ha. Nu drömmer vi vidare om en annan. Vi ska kolla på den på onsdag. Synd att vi varken har jobb eller pengar bara, så att vi ändå inte kan köpa den. Men! En bra sak! Jag vann på postkodlottot! Woho! Förvisso bara 150 kr, men i vinstmailet stod det att jag inte skulle vara ledsen för små vinster banar väg för de stora. Haha. De lär ju haft en och annan sånhär kund innan.
Saker
- Bea och John var här och vi åt kräftor hos Juhlia. Det var gott i början men mot slutet var det lite som de där filmerna på Anslagstavlan, ni vet, "Här ska åkas skidooooooooor......uuuuuuuuh".
- Vi åkte till Ikea och jag köpte en ny kudde till mig. JÖSSES så bra jag sover. Utom att den luktar så räligt att jag måste lägga täcket på den för att öht kunna somna..
- Set kan peka på sin näsa och säga "Näh". Samt gå med gåvagnen. Annars är han en hejare på att krypa. Och bajsa. Satan vad han bajsar hela tiden.
- Jag köpte två garnnystan på Yllet för presentkortet jag fick på min förrförra födelsedag. Önskar mig nytt presentkort tack. Det fanns en sån fin tröja med får på (till Set) och finfina mockasiner med får också (till Set också).
- Jag börjar undra när Set ska lära sig att somna själv. Som det är nu måste vi gå med honom i selen vid alla sovtillfällen för att han ska slockna. När lär barn sig sånt? Han kan ju inte åka sele för alltid!
- Annars finns ett jobb ute som jag ska söka. Det är bara en sådan lång trasportsträcka innan jag kan sätta mig ner och skriva. För det första har jag aldrig blivit kallad till intervju efter att ha sökt något jobb, så jag måste ju skriva åt helvete. För det andra: HUR SKA JAG SKRIVA???
- Idag pantade vi alla våra burkar och flaskor. Erik har sparat dem sen i våras eftersom han hade hört att panten skulle höjas till en krona. Det var ju såklart bara de nya flaskorna som skulle få en högre pant. De har tagit upp en mycket stor del av vårt hem, blev ca 200 kr i pant. För pengarna köpte vi vingar. Skoja bara, vi köpte blöjor och prickig korv.
- Hejdå.
Inlägg nr 1000!
Vi gick till parken igen men denna gång kollade vi på djuren i Arken. Set gillade kaninerna bäst.
Brottet
Det var en väldigt varm och solig dag iallafall och jag fick flashbacks till Grekland -96 och orkade således varken promenera ner i hålet eller någonting överhuvudtaget. Värme och sol, it aint my thing. Mulet och lite kallt: ja tack. Så vi skippade planen att åka ut till Klagshamn och leta förfallna byggnader. Istället åkte vi hem och jag gick på bio. Set somnade och Erik och Jon kollade på film. En helt vanlig tisdag.
skogen
lök
Fina grajor från Edenryd
Ja alltså nu har det gått så lång tid sedan jag senast bloggade att jag inte längre minns vad som hänt. Igår såg jag Leonard Cohen. Han är 76 och ändå hot som satan. Det är märkligt. Det var en fin konsert, om möjligt lite väl "vuxen". Ni vet, alla sitter ner HELA TIDEN och ställer sig folk upp för att klappa händer så varar det bara en kort sekund innan alla sitter ner igen. Och alla är tysta hela tiden. Och liksom klappar artigt. Ja nä det är då inte som de vanliga rockkonserterna som jaaaag är van vid. Nå. Fin var han.
Sen har vi passat sillen och varit i Edenryd och haft kusin- och farmorträff och så har Set börjat sova i egen spjälsäng (det tog en dag innan Mörepöre hade kissat på hans lakan. Kattsatan.) Annars drömmer vi vidare om allt det där med livet. Jobb, pengar, bil, hus, framtid och sånt. Som man kan drömma om när man är fattig och inte har något av det. Ikväll är Erik ute och svirar med sina syskon så jag planerar att lägga mig tidigt och sova länge. Ojdå, nu har visst klockan redan blivit elva. Och jag som är hungrig med. Attans bövelens bananer. Aja, haaaj.