erikapik

Jag tror att detta fattiga år som vi just lagt bakom oss har påverkat iallafall mig mer än vad jag kan ana. Som varm tröja har jag en gammal Björnklädströja från biljobbet i hamnen. Jag har den på mig dagligen varje gång jag går ut och gärna hemma också, från typ september till maj. Och alla kalla kvällar på sommaren. Efter ett antal år har jag nu tänkt att det kanske är dags att införskaffa ett alternativ. Igår efter Öppna förskolan gick vi en sväng till Mobilia för jag hade sett att en sportaffär hade rea på varma tröjor. Tänkte dessutom kolla Indiskan efter kanske en ny julstjärna.

Men ack, det bara gååår inte längre. Jag KAN inte spontanshoppa saker som kostar över 100 kr. Allt känns onödigt efter ett varv i affären. Och dyrt. Kostar något 300 tänker jag bara på allt man skulle kunna göra för samma pengar. Och ikväll skulle vi på resturang för att fira Jons kusin, och hela eftermiddagen ångestade jag över hur dyrt det skulle bli för att sen efter några timmar komma på att ja just det, vi HAR ju pengar nu.

Anyways Anyways. Vad jag skulle skriva var att jag fullkomligt älskar Emmaus och Myrorna. Dagens tur gav en bebispulka, ett par vinterskor i gore-tex samt en superfin blå manchesterjacka i storlek 98. Perfa för våren 2012 eller så, haha. Iallafall, allt detta för endast 125 pix. Jag är mycket nöjd.

Dessutom kan vi använda förra årets julstjärna även om den är mörkgrön och svintråkig. I guess.

Second hand FTW!

Den största anledningen till att jag sällan eller aldrig bakar småkakor är att när jag gör det förvandlas jag till han som jobbar på kyrkogården gentemot mitt barn. Överhuvudtaget är filmen en talande bild av mitt föräldraskap. Mitt motto är liksom att "Livet är en fest!". Varenda dag. Det var allt. Hejdå.

Dagens mest bisarra. I vinande pinande snöstorm var två wierdos ute och kitade i havet.

Jag och Setting startade dagen med ett varmt dopp i badkaret, liksom för att värma upp oss inför vad som komma skulle. Vi hade nämligen lovat Marika att passa Evert, i alla väder och alla kläder. Det var bara att bylta på oss och börja vandra. Evert blev glad över rundan, mycket glad över att få en hundtröja på sig efter halva promenaden men allra gladast när vi kom hem igen. Jag räknade på kartan, vi gick 8.5 km totalt. Det är märkligt att man aldrig tänker på avstånd när man går inne i stan. Men roligt att räkna.

På hemvägen handlade vi och när vi kom hem städade jag och rensade och lagade mat och sen var jag alldeles slut. Min kropp är lika trött som jag tänker mig att sånadär gubbar som sågar träd och drar hem dem med häst genom skogen är när de kommer in till sin lilla gumma som väntar med gröt och brasa. Om jag ändå finge en liten gumma, gröt och en brasa. Eller förresten, det räcker med en brasa. En liten gumma hade varit så konstigt att ha och gröt är jag inte så himla förtjust i.

Klockan har slagit tolv. Det är läggedags, men först ett litet hurra åt att Erik just plingat hem sin första lön. Vi är nu inga fattiglappar längre. Prisad vare herren. Nu är vi riklappar. Så förbannat skönt.

Det där om huruvida jag var lik Set och sådär, tror det blir nej där va?

Idag var världens slöaste dag. Vi steg förvisso upp vanlig tid, vid åtta, och åt frukost och sådär men efter ha satt igång en tvätt gick iallafall mina ögon i kors så vid elva gick vi och la oss igen. Setting sov skeetalänge så inte förrän tre hade vi fått i oss lunch och kunde komma ut. Då var det nästan mörkt. Vi drog till Bellevuebiblioteket och lattjade med böcker och sen handlade vi middag och sen var det kväll. Jösses.

Imorgon händer det desto mer. Först ska vi på barnteater (!!). Jag har väldigt svårt för teater överlag men tänker att barnteater kanske är mindre jobbigt. Den varar bara en halvtimme och är för barn från 0-4 år så hur jobbigt kan det bli liksom. Sen åker vi hem till föräldrarna där vi spenderar helgen tillsammans med föräldrarna, Bea och lillJohn samt Kari och Henny. Det blir nog gött, för på lördag börjar VINTERSTUDION!!! Då ska man vara hemma i Edenryd och typ tex äta rostade mackor och dricka Oboy och tycka att pappa är dötradig som ska kolla skidor hela tiden. Nu är vi dock vuxna så nu kommer vi äta yoghurt med nyttig müsli och dricka kaffe och tycka att det är sketakul att kolla på skidor hela tiden. Till våra barns förtret. Mohahahahaaaaaa. Vuxenhet - barnhet 1-0.

Dagen startade klockan halv sju när ungen smög upp och hittade sin ömma faders undangömda glasögon och bröt desa mitt i tu, för tredje gången. Extra kul för Erik att som nyanställd på stora krigsindustrin komma med tejpade glajjor! Fniss Fniss, sa den ömma modern, och gömde sina ännu bättre.

Hemma hos Bea fanns det vattenlösliga tuschpennor och det var ju en förbannat bra uppfinning tyckte mamman till vilda bebin. Idag inhandlades sådana och efter en ISKALL lekstund ute, samt promenad till Djursjukhuset, gick vi in och lät kreativiteten flöda. Eller, det var väl mest tuschet som flödade. När han var klar var hela han alldeles färgglad. Och golvet. och byxorna. Och pottan. Ünd zo weiter.

Obs, jag ritade katten. SÅ kreativ var han minsann inte.