erikapik

Idag gick lilla familjen till Kommendanthuset för att se Brutus Östlings fotoutställning. Den var fin. För biljettpriset fick man även gå på Malmö Museer och Tekniska museet, så vi började med ubåten på Tekniska. Set var i gasen, han gillade speciellt en traktor av plåt. Sen gick vi och tittade på djuren i källaren på Malmö hus. Där gick Set i spinn och vi med för den delen. Bäst var torskarna och de uppstoppade älgarna. Sämst var den uppstoppade kattungen. Hallå, show some respect liksom. Katter står över såntdär med uppstoppning enligt mig. Nä jag skojade bara. Det var lika gött att se den som allt annat.

Vi avslutade utflykten med att fika. De vuxna fick te, kaffe och chokladbulle. Barnet fick apelsinmer (han var helt duktig på att hålla och suga själv) samt smaka smulor av bullen. (Extra bra att det utanför fönstret satt en PK-pappa och matade sin unge med medhavd banan och vatten). Vi var klara prick på sekunden när de stängde och då gick vi hem. Sets ögon gick åt två olika håll av alla intryck och han somnade nog ganska lätt ikväll skulle jag tro. Jag vet inte eftersom jag var på vattengympa när dramat utspelade sig.

PS: När man går på museum måste man handla något i shopen. Erik stod för dagens inköp. En styck plansch på Tunnan samt en i present till Jon (Texas Adonis) på Draken. Tunnan och Draken är kill-iska och betyder ungefär "stridsflygplan". DS.

När Set fyllde ett fick han vattenfärger av Kari och Henny. Idag, när Erik skulle hålla på och meka med moppen i verkstaden, plockade jag fram dem för premiärmålning. Måste säga att han var rätt dålig på det. Det är ok för denna gången, det var ju trots allt första gången, men till nästa gång förväntar jag mig att han iallafall fattar att man ska doppa penseln i vattnet och sen i färgen och sen MÅLA PÅ PAPPRET, istället för som idag bara doppa i vatten och sen i färgen och sen i vattnet och sen i färgen och sen i vattnet och sen i färgen osvosv. Han SLÖSAR.

När vi var klara hoppade jag i träningskläderna och så cyklade jag och Set till kullarna där jag intervalltränade genom att springa upp och ner för en hög (eller ja nä, ganska låg faktiskt) kulle samtidigt som Set skrek efter mig som en stucken gris. Det gick bättre för honom när han fick pilla med cykellåset. Det gick sämre och sämre för mig dock. Satan vad jobbigt det är att springa i uppförsbacke.

En helt annan sak: ska man ge ungen efterrätt efter maten? Bara på kalas? Alltid? Vi ger aldrig Set efterrätt, det kanske är sniket? Å andra sidan förvägrar vi inte honom kakor och bullar när det bjuds på sånt men det gör det ju inte så ofta. Ikväll, när det ändå var fredag och lite extra speciellt, gav vi honom en vindruva. Woho liksom. Äsch jag är inte så orolig egentligen för att han får för lite gött, han lär bli en liten snaskis tids nog. Tex imorgon när vi drar till Österlen med Martina för att fika i Kivik med Bea och John.

So long.

Här är vårt minsta barn. Han (tyckte jag såg en litet sådant kön och kommer därför tro att det är en pojke tills den föds) har två cm långa lår och 3 cm mellan tinningarna. Ganska liten alltså. Hade lätt fått plats i handen.  Väldigt lik Set med långa smala ben och grodmage. Han är 15 veckor gammal och beräknas födas 28/3 enligt damen som rattade maskinen, 17/4 om ni frågar mig.

Dagens

Bästa: Vi får komma dit på nytt UL om tre veckor! (de vill gärna ta rutinultraljud i vecka 18, är bäst då)

Sämsta: De tar inte längre 3D-UL på så små bebisar utan väntar till vecka 35. Tradigt.

Insikt: Måste träna magmusklerna. Man ska inte kunna ha en så stor gravidmage som jag har när den bara är 15 veckor. Det ser ut som vecka 25, minst.

Otippade: Avslutade kvällen på Pers krog tillsammans med Kaj och Sissel. Vi åt FONDUE! Haha, bara en sån sak. Och: Set sov hela måltiden! I Bilstolen! (Inte i bilen alltså, vi tog in stolen i resturangen).

Imorgon åker lilla (stora) familjen till skogs för att elda brasa och plocka svamp. På återseende.

Där var vi ute och körde bil i oljehamnen i grodan ro när telefonen ringde. Jag uppfattade ungefär "ja, jo, javisst, jamantackar, ohja, tackdåtackdå" och insåg att NU JÄVLAR VÄNDER DET. Erik har levt på besparingar i ett och ett halvt år. Vi har haft 8000 stadigt in och ca 10 000 stadigt ut (och då räknar vi inte mat) under denna tid. Oktober var månaden då de allra sista slantarna skulle gå, sen hade det blivit att gå till socialen. OCH DÅ! Han fick jobbet!! Han är numera slav i den svenska krigsindustrin och vi är förbannat lyckliga! Vi kan till exempel köpa juice, en lyx vi inte unnat oss på jeeeevligt länge. Alltså när man levt på nollpunkten så länge som vi kan man inte riktigt föreställa sig hur det kan vara att liksom kunna slinka inom HM och köpa en tröja. Att kunna köpa goda ostar och korvar. Att kunna åka tåg utan klump i magen. Det är en lyckans dag idag.

Nöden har varit, här kommer lusten.

Efter det glada beskedet styrde vi kosan mot Svågertorp. Första köpet var en klösbräda till katterna. Det behövde de. Sen fikade vi en tiokronorsfika på Ikea, där vi även köpte ett nytt diskställ. Det gäller att slå på stora trumman tänkte vi. Sen kom vi hem och Erik knäckte en skumpa. Synd för mig att jag inte kan dricka den, synd för Erik att han måste dra i sig hela. Hoppas det inte slutar som på min studentkväll, boy den där champagnen jag fick av mamma slank ner och upp igen så att säga.

Nä fy fanken. Veckan började RIKTIGT bra. För det är ju så; Allting ordnar sig till slut.