erikapik

Har precis varit på bio med Bea. BmB. Där såg vi Farväl Falkenberg och i salongen befann sig till 98% möllanbor. Det var konstigt eftersom den biografen oftast lockar en helt annan publik. Man är liksom förberedd på snack, mobiltelefoner, jackor på, massa-skräp-på-golvet-efteråt-stajlen när man ska gå till just den biografen. Och så satt det i denna publiken bara en massa kulturella möllanbor som höll käft och på sin höjd åt phutja läkerol (va?! hur stavas det!? Konstigt, här har man levt ett helt liv med en fader som ständigt tuggat läkerol och så vet man inte ens hur det stavas!). Värt att tilläggas är att en famespotting gjordes och det var Ilmar i egen hög person som hade gått dit tillsammans med sin kvinna. Jag hoppas verkligen inte att det var hans quinna, men sånt förekommer ju har man hört.
Innan på dagen hade jag mest stigit upp och brett mackor samt kokt ett ägg och bryggt kaffe, när Erik kom hem från skolan.. Ja urk jag mår inte heller bra av att läsa det precis som ni men det är faktiskt sant - jag steg upp vid elva. Sen var jag och Martina i badhuset och simmade. Jag simmade mina 1,5 km som brukligt och jobbade under denna period upp ett fantastiskt människoagg som brukligt. Det är konstigt, jag ser fram emot simningen hela veckan och är hur glad och pepp som helst när jag kommer dit. Men just i det ögonblicket när jag öppnar sista dörren, den mellan bassäng och dusch slår det slint i mitt huvud. Jag tittar ut banan med minst folk och hoppar i, men det spelar liksom ingen roll att det bara är kanske tre andra i banan - det finns alltid någonting att hata.
Jag kan hata tex:
- Den som är gammal och simmar slött (speciellt de riktigt gamla gummorna med glasögon och permanentat hår som blir grönt av vattnet, med baddräkter från typ -74)(det är inte riktigt deras fel att de simmar slött så jag försöker le mot dem. Jag vet ju att när man är en panchis så är man ledig hela dagarna och att simma är antagligen ett skönt tidsfördriv om man inte längre orkar ut och jogga och andra liknande aktiviteter. Tänker till och med ofta på att jag själv vill bli en simpanchis när jag bli gammal. Det är ju jag som är ung som borde jobba eller göra andra nyttigheter som kommer dit och förstör deras lugn i bassängen. Men det spelar ingen roll när jag har börjat simma. Jag hatar ändå.)
- Den som är ung och simmar slött (dessa är ännu värre än de gamla. Jag tänker ofta att det bara är att ta lite snabbare simtag så går det snabbare, men trots detta ska de simma så låångsamt. Därav vissa öknamn på vissa somliga långsamsimmaren tex. Och sen vet jag att alla inte simmar så snabbt och att vissa kanske har astma eller någon annan brist. Men det spelar ingen roll när jag har börjat simma. Jag hatar ändå. OBS detta gäller inte er Martina och Karin, jag väljer ofta en annan bana än er. Och jag hatar ALDRIG er.)
- Den som är gammal och simmar snabbt (de ska aalltid crawla med sin stela och stumma panchiskropp, speciellt män då alltså, och så har de problem med vigheten i armarna så de paddlar på och råkar alltid röra en när de simmar förbi. Det stänker och blir svallvågor och så simmar de konstant i mitten av banan. Vilket ioförsig är bra, men det är lite den där "hej här kommer jag och jag bestämmer här och jag får faktiskt simma i mitten hela tiden trots den där skylten som säger simma motsols runt i banan. jag skiter i om jag krockar med någon, jag ser ändå ingenting när jag crawlar för ansiktet är konstant under vattnet!")
- Den som är ung och simmar snabbt (dessa är rätt ok, bara det att jag känner att de simmar omkring och hatar alla som simmar långsammare än de själva. Typ som jag.)
- Den som har simglasögon. (vet inte om det är en avundsjuka inom mig eftersom jag inte vågar ta med mina egna då jag tycker att jag redan ser töntig nog ut i min storblommiga lila Gudrun Sjödén-baddräkt från -98 och inte behöver förstärka denna bild med ett par simglasögon. Eller om det är så att det känns som att alla (män) med glasögon simmar omkring och kollar på min kropp under vattnet. Speciellt de som crawlar. Så blir det att varje gång en snabbsimmare ska simma förbi så måste jag ta små små bentag för man vill ju inte ligga där och flasha hela sitt sköte för en massa män som antagligen går till badhuset endast av en anledning: att spana under vattnet in i kvinnors sköten. Så därför hatar jag även dem.)
- Men mest utav alla hatar jag paren som går dit för att simma tillsammans - och som också simmar TILLSAMMANS alltså i bredd. Och dessutom långsamt. Gha! För det första går det absolut inte att simma förbi eftersom man då simmar in i den som möter, för det andra stannar de alltid en stund efter varje varv för att kramas och pussas lite vilket gör att man ALLTID råkar hamna precis bakom dem. Gud vad jag hatar dem.


Nu får det vara nog. Jag har hatat alldeles för mycket denna veckan. Jag tror det var årets hatvecka. Jag har hatat yoga, tv-spel, mat, disk, datorn, word, internet, bussen, solen, skolan, lakanen, tvålen, golvet. Ja lite allt möjligt helt enkelt. Hatet grundar sig nog mycket i mitt matintag. Det är iallafall vad jag tror. Vad tror ni?

Från senaste basketen, jag ser ut att va med i filmen Gummo. Vi hamnade på en balkankonsert i pildammarna och såg hur en tjej i rosa klänning dansade som om hon vore besatt av inte den onda utan den töntiga djävulen. Förskräckligt.

Vi åkte med skolan till Bokmässan igår. Martina placerade oss två väldigt lägligt i bussen, nämligen rakt ovanför toan. Det lämpade sig även så att varje gång jag plockade fram en macka eller mitt vatten eller min banan eller mitt lilla kexchoklad - ja nog fan skulle någon gå på toa just i ögonblicket när jag öppnade munnen och drog in väldigt mycket luft. Lukten var kväljande. Som Martina sa; det är som om man står i en dusch med massa såna där som sitter på kanten i toan mellan sig och vattnet. Det luktade liksom inte bajs och kiss, snarare massa massa desinficeringsmedel. Det där stavade jag antagligen väldigt fel till, skit samma. Den tiden har kommit då man, på samma sätt som att man använder miniräknare fast man bara ska addera typ 16+32, använder stavningskontrollen i word istället för att lära sig att stava på riktigt.

Busschaffisen (på bussen mot Göteborg)  verkade ha lite problem med körandet. Fram till Landskrona ungefär hoppade vi fram som bilar och bussar gör när man snabbt gasar-släpper gasen-gasar-släpper gasen. Förutom att vi satt ovanför världens mest stinkande toa (upptäckte när jag själv gick på den att det låg en blå wunderbaum därinne.. konstigt att man höll på att dö av ångorna liksom?!?!) satt vi även precis framför en tv-apparat som skakade och skramlade varje gång vi hoppade till vilket var hela vägen från Lund till Landskrona ungefär. Sen gick det bra, en massa vägarbeten på vägen gjorde dock att det tog typ en halvtimme längre tid än det skulle att komma fram. Fast det gjorde inte så mycket märkte vi sen när vi köpt alla våra böcker och armarna höll på att gå av av tyngden.

Träffade på mamma som gav mig en bok, mest för att hon inte ville gå och släpa på den själv - den vägde säkert två kg. Som tur var hade jag tidigt under dagen hittat Stig Dagerman-sällskapet och inhandlat en väldigt användbar tygkasse som jag kunde bära alla mina böcker i.
Så köpte vi en massa böcker. Martina mest biografier och andra spännande vuxenbilderböcker - jag mest gravidböcker och såna där "dessa måste man ha läst"-böcker.
Liten lista:
    - Brev till utlandet av Eric Ericson (present till Erik som fyllde 29 igår)
    - Livet i familjen - om det viktiga samspelet av Jesper Juul
    - En komikers uppväxt av Jonas Gardell
    - Tusen små bitar av James Frey
    - Våld av JCO
    - Kalla det vad fan du vill av Marijaneh Bakhtiari
    - Present till Bea som hade specielbeställt en present
    - Medlemskap i DIK
    - 9 1/2 månad av Annika Lantz
    - Martina-koden av Martina Haag
    - Ich bin ein bibliothekar! av Christer Hermansson
    - Tygpåse med Stig Dagerman-citat på
    - Hjälp jag heter Zbigniew av Zbigniew Kuklarz
    - Bonniers compact lexikon (den jag fick av mamma)
    - Kan jag dö, mamma? av Ingrid Edgardh (denna läste jag på bussen hem)

Mitt under dagen blev vi hungriga och gick för att äta middag. Aslång kö och trångt, vi hittade platser och jag och Martinas klassis Diana gick för att köa. Framför oss stod tyvärr en idiot som antagligen inte kunde läsa menyn (oj tänk om hon led svårt av dyslexi!?) eftersom hon var tvungen att fråga vad de hade för rätter, vad rätterna innehöll, om de var goda osv. När hon väl hade bestämt sig hade hon såklart inte fattat att en dricka ingick i priset, dock inte den drycken hon hade på sin bricka. Hon fick byta men var tvungen att ha en lång utfrågning om vilka drycker man fick ta. JESUS! När hon var klar stod det säkert 20 pers i kö. Alla hatade henne. Antar jag. Jag gjorde det iallafall.

Sen såg vi Ranelid, Guillou, Levengood, Gardell, de två som skriver Sune-böckerna och kanske lite fler kändisar.

När vi åkte hem hade alla sett fram emot en lång bussfärd med alla nya böcker alla hade köpt. Synd bara att solen gick ner efter ett tag och ännu mer synd att lamporna inte funkade. Snacka om antiklimax. Toan stank mer och mer och för att inte tröttna fick jag sitta och reta Martina ett slag för att hon är förtjust i Björn Skifs. Vägarbetena på hemvägen var inte lika störiga som på dagen, jag menar - de lyser ju som värsta nöjesparken när det är mörkt ute! Helfestligt!

Och så kom jag äntligen hem till mitt lilla hem där jag hör hemma - som var tomt! Erik var inte hemma! Antiklimax nr två. När han sen kom hem berättade han att han och Olof skulle installera in en ny brännare I MIN DATOR! Wut?! Vilket de även har gjort idag. Jag känner mig mycket kränkt då jag inte fått säga varken bu eller bä i frågan. Det är inte som att jag skulle öppna Eriks NYINKÖPTA xbox liksom! Bara för att jag är nån slags "värnlös tjej som inte fattar sånt med teknik" va fan. Det är ändå min dator! Funderar starkt på att pilla sönder laptopen. Fast det är nog en dum idé för då kan jag ju inte sitta och skriva/plugga/spela/surfa nåmer eftersom min dator jämt är upptagen av ERIK OCH OLOF. Ja, jag är lite putt just nu. Ska väl gå och sortera tvätt eller nåt annat som jag - kvinnan kan göra. HRMPF!!
(Och ja jag antar att jag inte fattar såna grejer förresten - kolla hur intelligent jag ser ut på bilden ovan liksom..)

Dagens datorsalsbild:



jag och bea, eller är jag bara glad att se mig??

och nu till det roligaste. hahahahahahahaha.

Ja det blev alltså inget köp av lägenheten. Grannarna röstade nej och Erik var besviken som aldrig förr. Vi pratade om att flytta och började titta på hemnet.se på andra lägenheter, hittade några stycken vi ville ha men många var dyra och förhastade köp är dåliga köp. När vi skulle lägga oss igår gick jag dessutom en runda i vårt hem och kände mig riktigt hemma. Här har vi ju det bra. Fint ljus, välmöblerat - tycker jag. Köpa kan man ju göra sen när vi båda har jobb eller barn eller nåt sånt. Förutsatt att vi fortfarande är ihop då förståss. Man vet aldrig. Vad jag ville ha sagt egentligen var att jag har hittat ett hus till oss, även det på hemnet.se. Det ligger i Örnmölla och ser ut såhär.



och inne såhär:



Världens finaste! Kostar mindre än en lägenhet samt ligger nära havet. Muums.


Eftermiddagen har spenderats på ett dammigt privatbibliotek vid Fridhem i Malmö. Här fick vi till att börja med en låång föreläsning om bokhistoria i vilken den största behållningen var rundskickandet av en Harlequin-roman. Shit jag vet inte ens hur man stavar, var det rätt? Nå, höjdpunkten var när jag - i det torraste föreläsningsmomentet nånsin - hittade det snuskiga partiet i tantsnusk-boken! Det var glöd i ögonen, höfter som sträcks åt alla de håll och kvinnan som blir gråtfärdig av njutning, vad kan man säga.. Det bästa av det bästa! Nästan.. Hade historien varit förlagd till tidig bronsålder och huvudpersonerna namngetts som Ayla och Jondalar hade det naturligtvis slagit högre. Men man tager vad man haver.
Del två av föreläsningen var filmvisning. Tjoho tänkte alla! (Egentligen hade alla redan tjohoat åt  overheaden på föreläsningen innan.. ja, så tråkig var den.) Filmen hade kunnat vara intressant om det inte varit så att ljudet var extremt lågt nedskruvat (vaktmästaren som satte igång filmen fattade inte vad vi menade när vi påpekade detta faktum) samt att direktören i fråga var 84 år, led svårt av parkinsons sjukdom samt talade sluddrig Danska! Där satt vi i tre kvart och förstod endast frågorna som ställdes av intervjuaren.

För att avsluta dagens inlägg med något komiskt skall jag nedan visa en rolig bild.

Dagens tråkigaste:

-Vaknade på tok för sent, hade antagligen stängt av snoozefunktionen på mobilen, fick skynda skynda till bussen och hann inte äta frukost. Mitt mål denna terminen är att stiga upp i dräglig tid för att hinna både äta frukost och borsta tänderna, hann bara tänderna idag. Stolpe ut efter två dagar.
-Koppen jag tagit med till skolan för att slippa använda engångsplastmuggar var alldeles för hög och gick inte in i apparaten. Fick således inget kaffe och satt därför och gäspade hela dagen. 2-0
- Hoppade av bussen på Värnhem, allt enligt mitt projekt "Hoppa av bussen på Värnhem och gå hem för att få motion". Gick inom skånetrafiken för att köpa ett av deras 30 kronorsparaplyer, jag såg nämligen att vädret höll på att slå om till o. Oväder alltså. En gumma satt i disken och kunde inte riktigt med de tekniska nymodigheterna så när mitt kort inte ville läsas i maskinen vägrade hon att knappa in siffrorna manuellt. Why? Hon hävdade att det inte gick. Jag är skeptisk. Nå, jag fick börja gå utan parra och nog fan dröjde det inte mer än tre röda sekunder innan störtskuren var ett faktum. En halvtimmes promenad senare (inkl vissa avbrott för regnskyddsletande) var jag hemma. Dyngsur. Och förbannade skånetrafikens paraplyjävlar som bara kostade 30 kr eller egentligen kanske min egen snålhet som fick mig att vilja köpa ett paraply för 30 kr som jag vet kommer gå sönder på tre röda sekunder.

Dagens roligaste:

-Jag säger absolut inte att det är roligt men det är nånting med de där äventyrarna och döden som är så jäkla ironiskt på något sätt. Som när Göran Kropp dog när han klättrade i berg. Vad ska man säga liksom? Ja det var ju väntat, eller vad? Nu är det krokodilmannen som har dött av en rocka eller vad det var när han höll på att spela in ett undervattensprogram, och det är lite av ödets ironi där med. Brända barn vill in i elden, eller?

- Banken ringde till Erik och godkände hans låneansökan, varefter vi genast började surfa kylar och frysar och kakel och spisar. Med så olika smak som vi har blir denna renoveringen antagligen den värsta persen i vårt förhållande. Ska det bära eller brista?



Ikväll är det dags för körens första träff. Roligaste eller tråkigaste? Well, vi får se vid tio när vi är klara..