erikapik

Idag klockan tolv var det deadline för vår senaste skoluppgift, en sökuppgift som var mer tråk-krånglig än rol-jobbig. Orkade inte riktigt anstränga mig till det yttersta så jag har ingen aning om jag har gjort rätt eller fel, det kan mycket möjligt bli att jag måste komplettera eller göra om. Men skulle det vara så är det faktiskt inte hela världen, de närmsta två veckorna har jag nämligen TVÅ skoldagar som dessutom är fältstudiedagar. And that's it. Oulalahh.

Påsklovet firades av mig idag med ett par nya skor. Det skulle blivit ett frisörbesök men frissan jag går till hade inga lediga tider på hela dagen. Jag har nog aldrig känt mig så manad att klippa mig någon gång innan i mitt liv. Utom kanske när Martin Berg rakade mig, men då var det mest för att jag skulle vara cool. När man väl bestämt sig och kommit på en frilla som man verkligen vill ha är det extrem frustrerande att inte kunna få det direkt. Har tillochmed funderat på att göra det själv, vilket jag vet skulle bli en katastrof och ändå hade inneburit att jag behövde gå och klippa mig ordentligt nästa vecka. Och då kan jag ju lika gärna vänta helt och hållet, dyra kronor och man måste ju ändå tänka på hpk (hår per krona).

Så det fick bli vårskor istället. Nu har jag hittills (för första gången på flera år freschar jag upp min garderob och mig själv känns det som) inhandlat jacka - blå, klänning - randig, tröja - blå, linnen o t-shirtar, kjol - somrig, strumpbyxor - randiga och skor - gråa. And that's it. Oulalahh.

Men benet under armen och skuggan i flabben. Bra foto Erika, verkligen!

Änn är våren kall, men det blir varmare var dag. Här är skattegladminen.

Årets första riktiga vårpromenad är här, kaffe i ta-med-kopp, sommarbrallsen, turen i slottsparken och vidare över gamla väster. Sweet. Så smått börjar den där känslan infinna sig när man tar skolan med en klackspark - bara man får vara ute i solen löser det mesta sig. Har börjat planera en blandskiva med vårlåtar och längtar efter den där känslan i skinnet, den när man solat lite för mycket och är stram i ansiktet och när det gör lite ont att klia sig på näsan. Längtar efter att lyssna på ny musik, gärna ute om kvällen när solen börjar gå ner och man dricker vin eller kaffe inbäddad i kvällens sista strålar. Mmm. Längtar efter att åka långt och snabbt och komma fram någonstans och slå upp ett tält och grilla och bara ha det gött. Längtar efter sommaren.

Har precis tryckt in pastasallad i ansiktet, och vilken pastasallad sen! Vi snackar avocadon vi snackar sellerin vi snackar korven och vi snackar tomaten. Det är sådan mat som får mig att vilja äta och äta tills jag blir så tjock att Erik blir kallad feeder och jag tvingas ligga i en säng i flera år och äta chips tills jag en dag får nog och vill bryta mig loss men då måste firas ner genom fönstret med hjälp av brandkåren. Oj då, kanske dags att sluta med pastasallad..

Idag när jag satte upp böcker på hyllorna i Lunds stadsbibliotek trillade det ut två frimärken ur en Dagermanbok. Jag förstod att jag hade hittat min första skatt på biblioteket och gömde dem snabbt i vagnen som jag körde böcker i. Fick dem att se ut som skräp. När jag en stund senare gick hem fick jag en känsla av skam i kroppen. Stjäla från jobbet? Jag som aldrig har snattat i hela mitt liv! Huga. Frimärkena har jag dock kvar, de vilar tryggt i min väska.

På tal om att inte ens våga ta hem två bortglömda frimärken från biblioteket - en dag berättade Kristin att nån som hon känner hade läst min blogg. Hans omdömme om mig var ungefär att jag verkade vara så snäll att det tenderade till religiositet. Haha!

Andra nyheter från dagen är att jag haft ett par väldigt fula bruna strumpbyxor på mig som gjort att mina ben sett ut som två tjockt svarvade bordsben. Har gett mig en långdragen känsla av ickevår, trots att våren faktiskt är här och Möllevångstorget är översvämmat av folk. Vanligvis sitter det folk dels på uteserveringarna på Nyhavn och Maskot, dels på husväggen högst upp på torget. Idag satt det folk längs med alla trottoarer till och med vid köttaffären där det alltid är dammigt och smutsigt och bil-igt! Its so springi!

Dock ej för mig som har väldigt mycket skolarbete att göra denna vecka, imorgon kommer jag att göra ännu en okristlig handling: Skolka från skolan. Skolka för att hinna ikapp skolan. Phu.

---

På tal om biblioteksjobb och dåligt sambete bara måste jag få skriva av mig, annars kommer detta att gnaga i mig i hela mitt liv. Det lär det göra ändå men det är för roligt för att inte berättas om.

Det var en lördag och jag satt ensam i informationsdisken på barn och unga. Fram kommer en mamma med barnvagn samt barn i (urk jag är dålig på att åldersbestämma barn) liten ålder. Kanske ett och ett halvt. Barnet skulle på sitt första tandläkarbesök samma vecka och mamman som var pedagogiskt lagd ville låna böcker som kunde förbereda barnet inför detta.
Ja det ska vi nog kunna ordna sa jag och började söka i katalogen efter "tandläkare + barn". Fick upp tre böcker på en lista och blev väl lite fundersam redan där men spelade duktig och kollade om någon av dem fanns inne. Jodå, en enda fanns inne. Jag letade upp den, hon tackade och gick till låneautomaten och sedan hem. När hon var borta tänkte jag efter och sökte igen, denna gången på "tandläk* barn" - vilket betyder att den hittar även de som står som tandläkarbesök eller tandläkaren osv. Genast hittade datorn iallafall ett femtontal böcker, bland andra sådana bra som Totte-böckerna och Malin-böckerna. Sådana man vet är pedagogiska, liksom.

Iallafall, en stund senare hade vi rast och jag berättade vad som precis hade hänt för mina klasskamrater som också jobbade den dagen. De frågade vilken bok det handlade om, och när jag berättade det svarade den ena genast att just den boken var hennes värsta hat- och ångestbok när hon var liten. När jag tänker efter kan jag bara instämma, jag minns med hur hemsk den var. Jag har alltså inte bara stulit två frimärken från biblioteket, jag ensam bär också ansvar för att ha satt tandläkarskräck i en liten människa - som kanske kan komma att behöva betala dyra pengar hos en framtida psykolog i hopp om att någon gång komma över sina besvär. Och det är MITT fel!!

Vilken bok det var? Doktor Tandis, som i bibliotekskatalogen beskrivs med orden: "Musen doktor Tandis tar av princip inte emot patienter som äter möss men när en räv med tandvärk dyker upp och ber snällt om hjälp gör han ett undantag. Doktorn och hans fru överlistar räven, som givetvis hade planerat att just äta upp dem."


Ja jag skäms.

Dagens roligaste ord att skriva: Trottoar.

Skolbloggen: Har skjutit upp läxläsandet en och en halv vecka och hade tänkt plugga i helgen. Så kom jag på den brillianta idén att vi skulle åka ett gäng till Brantevik imorgon och vara där tills på lördag. Det kommer bli Hur Trevligt som helst, bara det att mina läxor inte kommer bli gjorda nu heller.. Suck och stön. Alla i klassen går in lite halvhjärtat för pluggandet just nu verkar det som. Jag tror att våren är i antågande och drar ner oss i en lekande dimma. Undrars om Fröding lekte mest på våren, det är iallafall vad jag tror. Jag har ansträngt mig något sånär ikväll och printat ut ett par artiklar som jag ska försöka läsa imorgon. Det ser ut såhär:

Note to self: Jakriborg. Kroksbäck. Over and out.


PS: Jag är säkert sist men My Darling You! är årets Håkan. AJ LAAAVV!

Det är det där med sol trots att vinden är kall, och att skolka från skolan. Gå inom littvet och köpa en macka, ta tåget hem och hoppa av efter tre minuter. I Hjärup. Att gå genom de smala gatorna mellan de lustiga husen i Jarikborg och vara alldeles ensam med kjolen på utan mössa. Och att passera husen och att gå vidare förbi stubbarna fram till gräsplanen och vidderna. Se det långa godståget och fast man är 25 räkna antalet vagnar med förtjusning. 29.

Dimman kom, bäddade in våren i en mjölkvit kyla.

Att leta låtar till skivklubben kan inte annat än göra mig nedstämd. Har till och med lyssnat på Bröderna Lejonhjärta-theme. Ska INTE ha den med dock. Men det börjar ta sig. Synd att en låt bara varar ca en minut så att man knappt hinner höra den..

En annan sak om döden. Är det bara jag som tycker det är på något vis lite halvironiskt att de som under den senaste veckan dött drunkningsdöden då de gått genom isen är män i åldrarna 50 - 75? Och jag tänker på hur män i den åldern ofta ska veta bäst och liksom är lite övermodigt sturska. Det är de som styr världen. Tänkte bara på det.

Ännu en helg är över, denna helgen var den när våren kom. Jag har jobbat på biblioteket två av två dagar och det har varit riktigt kul. När jag är där är jag pigg och alert och trevlig och glad men så fort arbetsdagen är över och jag sätter mig på tåget blir jag tvärt om. Som att vända på handen. Sur, trött, seg och låg bär det av hem. Jag tror det är så hela livet, man anstränger sig till sitt yttersta när man är bland främlingar för att sedan vara väldigt mycket sig själv när man kommer hem till de man egentligen borde anstränga sig för. Illa. Men man kan ju inte hjälpa att arbete är slitsamt.

I fredags var det skivklubben, jag var redaktör och satte ihop skivorna på temat de sju dödssynderna. Skivan blev inte jättesnygg men ganska bra. Bäst var att det var dags för ett nytt tema - ett väldigt bra tyckte jag själv: Begravning. Vilka tre låtar vill jag helst ska spelas på min begravning? Jag har två klara, tänker dock inte avslöja dem här.

Igår var jag och Erik på mopedtur i hamnen. Vi körde ut dit där Kaj jobbar och insåg att jag jobbade några dagar för några år sedan på företaget som ligger granne med hans jobb. Mitt jobb var hemskt. Jag skulle vara där, via ett välkänt bemanningsföretag, i tre veckor för hjälpa till med att sortera reservdelar till lastbilsbromsar eller något sånt. Första dagen kom jag dit en timme för tidigt och fick cykla omkring nere i hamnen mellan sju och åtta. Under tiden som jag cyklade omkring nere i hamnen var det en lastbilschaffis som inte fick igång sin mobil och han stannade mig för att höra om han fick låna min nån minut. Jovars, ingen skulle väl försöka sno en liten tjejs mobil i hamnen halv åtta en måndagsmorgon tänkte jag och gav honom den. Han satte dessutom i sitt eget sim-kort för att inte slösa på mina pengar. Snällt, tänkte jag. Och han var väldigt trevlig, det var bara det att när jag fick tillbaka mobilen hade alla mina inställningar försvunnit. Även klockinställningen. Jag befann mig långt åt helvete ut i Malmös östra hamn utan en aning om vad klockan var, och blev på så vis försenad min första dag på ett nytt arbete, trots att jag hade varit en timme för tidig från början.
Eländet slutar dock icke här. När jag så kom fram och klev in på det lilla tyska familjeföretaget tappade de alla hakan och undrade vad fan jag gjorde där. Arbetet var tungt och de hade nog föreställt sig en stor och stark karl som hjälp. Jag jobbade på så gott jag kunde men alla lådorna som sakerna kom i var extremt höga och sakerna i sig vägde ca tjugo kg per styck. Det var på tok både för högt och för tungt för en lillskrika som jag. Alltså, det var så högt att jag fick liksom hänga över kanten, så som på stängerna man snurrade på på mellanstadiet. Vet inte hur jag ska förklara. Och så i den ställningen lyfta stora järnklumpar. Nä, det gick inte. Det insåg de med och jag fick sluta på onsdagen, tre veckor blev tre dagar. Och jag vill ALDRIG mer återvända!! Det kan de ta och skriva opp!
När vi hade åkt moped dit igår åkte vi också ut där de håller på att bygga ut Malmö med citytunnelns grus. Det var ett väldigt stort ökenlandskap, förbjudet och spännande. Vi såg många fåglar, en död. Sen åkte vi till Kari och åt lasagne som var så god så god.

Idag:
Skola i Lund en timme.
Läste i solen 30 min
Kom hem och åt lunch
Sov 30 min
Simmade en timme
Jobbade i Lund två timmar
Sjöng i kören två och en halv timme
Slut. I rutan.

När jag hade postat det förra inlägget kollade jag vad jag hade skrivit för ett år sedan. Det var bara kanske fyra inlägg under hela mars 2006, men ack så mycket roligare och positivare jag skrev. Vad har hänt? Jag som ser mig själv som en mycket mer mogen och harmonisk person nu än vad jag uppfattar att jag var, och så var jag roligare DÅ?! Kanske är det så att våren inte satt igång ännu. Kanske är det så att jag den senaste månaden läst en mix av Alfons blogg och "Ängeln på sjunde trappsteget" och bara varit nedslagen på grund av deras innehåll. Kanske är det så att skolan äter upp allt som heter fritid, skoj, lek, fantasi och avslappning. Kanske är det så att jag sitter alldeles för mycket framför datorn, vilket har lett till att det känns som om att mina axlar håller på att hoppa av min kropp. Som om jag vore av dockmaterial. Kanske är det även så att ungefär 95% av alla jag känner har gjort slut med sina respektive detta året. Och det är ju inte det allra roligaste när det händer. Jag vet inte hur man skriver roligt längre, jag tror jag har tappat förmågan. Ett tag kunde jag posta ett inlägg och sedan sitta och skratta när jag läste igenom det på bloggen. Det händer sällan eller aldrig numer. När jag läser nu känns det mer och mer som att jag är Gubben Pettson som sitter och är sorgsen och bitter när det är höst och grått och dimma.


Men nu får det faktiskt bli andra bullar. Tills jag kommit på någonting kul postar jag två bilder från när jag och Erik skulle steka hel färsk fisk för första gången och inte visste att man skulle ta bort huvudet och fisksvansen först. De fick inte riktigt plats i stekpannan och det var ganska roligt. Imorgon klockan halv elva är veckans hårdaste skolarbete klart och jag kan då koncentrera mig på att göra färdigt februariskivan. Den är på gång!

Eriks klocka tutringer utan att han vaknar. Jag vill sova mer och armbågar honom argt i ryggen och säger "Stäng av!" argt. Två minuter senare ringer min egen telefonväckarklocka, som jag snoozar, och så håller vi på ca 20 minuter. När det är en kvart kvar innan Erik ska vara i skolan och jag ska sitta på bussen rusar vi upp och gör våra morgonsysslor. En snabb puss och sen rullar Erik ut med mopeden och är borta för dagen. Jag fixar två mackor som jag äter på vägen till bussen. Utom när det regnar då jag istället lägger dem i en liten påse och äter dem på bussen. Snabb promenad till Södervärn alltså, Metro inhämtas i en låda - jag gillar inte de som delar ut. Förresten delar de inte ut Metro längre och det är bara den jag står ut med. Hellst åker jag till skolan fem minuter innan resten av klassen då jag vill sitta tyst och stilla och morna mig. Vem orkar vara social när man precis vaknat? Inte jag iallafall.
Framme i Lund går jag promenaden till skolan utan besvär och väl framme tar jag en liten kopp automatkaffe (om jag inte haft 12 kr redo på Södervärn och handlat på Pressbyrån dvs) och sätter mig för att morgonprata med de tidigaste i klassen. De tidigaste är jämt de från andra städer än Lund och Malmö, dvs Kristianstad och Helsingborg. Sen kommer Kristin och då är det dags att intaga vår vanliga sittplats i salen. Alltid samma. Alltid samma långa kille framför som gör att jag dels inte kan se föreläsaren och dels kan somna lite första timmen eftersom föreläsaren inte ser mig.
Sen håller skoldagen på fram tills att den är slut och man ska hem igen. Är det en bra dag kommer man hem vid tre, är det en dålig som igår kommer man hem vid sju. Men då hade jag jobbat också. Väl hemma brukar Erik vara hemkommen innan mig och sitter vid sin dator och kollar på tv-program om en man som bygger om bilar och motorcyklar. Det är sådant jag låter honom se utan att be om lov. Typ det enda. Annars kan jag bli ganska arg, om han tex ser en film som jag också vill se, eller Mythbusters eller Top Gear. För det är ju inte som att jag kommer ladda hem det själv och se dem i min ensamhet. Därför blir jag arg på honom. Nå, jag blir inte arg nu iallafall, han sitter där och jag sätter mig vid min dator och bläddrar bland dagens nyheter i bloggarna jag följer. Det tar ungefär en halvtimme. Sen gör jag om proceduren, och så sitter vi tills klockan är ca sju och vi börjar bli hungriga. Halv åtta kommer vi iväg till affären och halv tio -tio är maten klar. Då håller vi båda på att dö och är mest arga på varandra. Så äter vi och ser något som vi vill se på tv, sen sitter vi lite till vid våra datorer.
Vid tolv brukar vi tänka att det är läggedags. En sista rajd bland bloggarna och så tandborstning. Vi borstar tillsammans nästan varje dag. Det är den stunden vi faktiskt umgås med varandra, annars mest ser vi varandra i andra änden av rummet. Sen läser vi en stund och retas och skojar och sen somnar jag för att jag alltid är så trött. And so our life goes on and on and on.

Massor av skola och jag tänkte lägga fredagen på plugg. Typiskt nog är Erik ledig idag och tänkte laga mopeden, vilket alltid råkar hända just de dagarna jag måste plugga mycket. Det är inte det att han ska meka med mopeden, det får han göra precis hur mycket han vill. Det är bara det att mekmattan är en meter ifrån min dator. Det dröjer inte länge innan hela jag är yr av bensinångor och får kämpa för att koncentrera mig på det jag ska försöka läsa. Och jag är ju som bekant inte den mest koncentrerade personen i normalt tillstånd heller, kan lätt fördriva flera timmar med att spela spel och läsa bloggar.

Det var inte bara så att han skulle tömma ut bensin för att se om det var vatten i förgasaren (det var det och det är inte bra - har jag lärt mig), idag hittade Erik även en spricka i ljuddämparen. Vojne vojne, men sicken tur att vi har en svets! Sa Erik och plockade genast fram ett par gamla solglasögon. Jag plockade fram min motorcykelsjal som bättre skydd för näsan. Den hjälpte föga, nu var jag inte bara yr av bensinlukter utan också av syrebrist..