erikapik

Jag drömde inatt att jag var med i ett OS. Det var i en innomhushall och jag simmade i en simtävling. Efter ett tag gick jag upp och iväg ut för en trappa och hamnade hemma hos Ingmar Bergman som i drömmen jobbade som lärare i litteraturvetenskap, varför vi tillsammans med några andra studenter satte oss för att prata en stund om Stig Dagerman. Jag har drömt oerhört ingående drömmar den senaste tiden som alla känns väldigt verkliga eller åtminstonne som en film. Jag tror det kan ha att göra med att jag sover så länge på morgnarna.

Idag började skolan med buller och bång, dvs en tre timmar lång föreläsning om webbsökning. Vi vet nu allt om skillnaden mellan söksidor som tex Google och katalogsökningar som man kan göra i Yahoo. Tre timmar var väldigt lång tid för att vara första föreläsningen på tre veckor. Vi höll alla på att somna. Mårten berättade på vägen till bussen att han hade gett upp och ägnade sista timmen åt att spela Tetris på sin mobil. Och så jämför jag våra skoldagar med alla barns skoldagar och förundras över hur låg koncentrationsförmåga man har när man är vuxen. Tänk, där fick man sitta i åtta timmar och räkna matte och plugga gramatik och lära sig engelska och allt möjligt - på en dag. Och nu klagar man efter två timmars genomgång om Google. Vad har hänt?!

Jag borde skriva lite om festen i lördags och visa bilder men eftersom blogg.se har varit segt och hängt sig mycket orkar jag inte vänta på att bilderna ska laddas upp. De blev dessutom inte speciellt bra, bilderna alltså. Festen var bra, utom den sorgliga incidenten som gjorde att Martina inte kom.. Eller det faktum att Kajs jacka stals. Det var andra jackan som stulits här när vi har haft fest. Förra jackan som stals var också Kajs. Någon som ser ett mönster?

Igår tittade jag och Erik och Jon på Shutter, Asiatisk skräckfilm otäck i klass med The exorcism of Emily Rose. Både Jon och Erik skrek och skakade och hoppade till på ett sätt jag bara kan föreställa mig Kari göra annars. Boy så kul det skulle vara att se den i Karis sällskap - vad säger du??

Nu är det snart dags för Half Nelson och imorgon är det tårtkalas!

I hela mitt liv har jag varit en sovare. Somnar lätt och sover sedan som en stock tills någon tvingar mig att vakna. När vi bodde hemma var Kaj uppe tidigt tidigt för att följa med pappa och skåda fågel. Bea och Kari var jämt uppe tidigt på helgerna och antingen bakade bröd eller spelade piano (eftersom jag sov vet jag inte helt säkert vad de gjorde, antagligen hade de jättetrevligt och jag fick inte vara med :)) Jag själv  sov fram till att det var middag. Varje helg. Kunde helt enkelt inte gå upp. 
Jag tänkte dock att det någon gång ska gå över och att jag också ska bli en brödbakare eller städare eller läxgörare på morgonen, eller när som helst. But noo. Jag har ju insett att både Bea och Kari varit sådana iallafall sedan de var 16, kanske ännu yngre, och jag är nu 25. Det har redan skitit sig brutalt. Igår gick vi och lade oss vid ett och jag somnade direkt. Idag sov jag till tolv. Nu är jag så trött att jag vill lägga mig igen, trots att det enda jag gjort idag är att skriva färdigt vad som skulle komma att bli den sämsta tentan i mannaminne.

Vad ska man göra för att bli pigg?!?

Så idag när jag kom ut på gården såg det ut som på bilden. Härligt, tänkte jag, och bannade mig själv för att jag inte ens äger en pulka som jag hade kunnat ha kul med. Dock ensam då Bea är i Edenryd och hon är den mest tänkbara pulkaåkaren.. Men ensam kan man väl vara, tänkte jag, och gick med raska (vingliga och sliriga) steg till den kända sportaffären - där de inte sålde en enda pulka! Kvack! De hade iallafall några få tefat kvar så jag köpte en styck tefat och vände kappan mot backen i Pildammsp. Väl där såg backen oerhört skräckinjagande ut, mest för att det i bottnen på backen bara finns stenar och stolpar och en sjö och buskar och ett hus och en väg, samt att det inte alls går att styra ett tefat på något vis. Jag styrde kosan istället mot de små barnbackarna där andra barn åkte. Satte mig med mina fyra nyinköpta Sofiero i famnen och åkte ner. ANTIKLIMAX. De lux. Backen var ju pytteliten. Efter ett åk gick jag därifrån. Dock alldeles lägligt, eftersom jag då lyckades se en pappa med en ettåring som åkte lite längre bort. Roligast var när pappan skulle åka i pulkan och lyckades fastna i barnet som fick åka hela backen ner med truten i snön. Den låg alltså på mage och bara plöjde snön, pappan märkte ingenting. HAHA. Det såg så roligt ut att jag började skratta högt för mig själv. Sen gick jag hem.

Poängen var: JAG HAR ETT PULKASUBSTITUT!! BEA KOM HEM!!

Ganska kul förresten, eller förnedrande, var när jag gick hem och passerade Tom Titz Fritz korvkjosk. Ägaren var ute och skottade snö och frågade mig om jag inte hade haft det kul. (Antar att han såg mig när jag gick dit, och att jag nu kom tillbaka efter typ fem minuter). Jag tyckte visst att jag hade haft det kul. Då tyckte han att jag skulle försöka ta med mig en kompis nästa gång. Jamen ÅLRAJT, jag fattar! Jag är för stor för att gå till parken och åka pulka, just rub it in my face!!

Sitter och försöker hitta låtar till skivklubben. Temat är de sju dödssynderna och det spelar liksom ingen roll hur många låtar man jämt går omkring och tänker hur bra de hade passat på ett blandband, det bara gåår inte att komma på dem just när det gäller. Så slutar det med att jag surfar rundor och försöker hitta ny musik på internet istället för att grunna över sådant som jag har, tar någonting i panik, och så blir skivan helt tråkig på grund av mig. Men det är väl lite det klubben är till för, att hitta nya låtar alltså.

Jag och Erik har precis framkallat två rullar film. Det är tokigt hur enkelt det är och hur mycket kosing jag lagt på att framkalla det hos mannen på Bergsgatan. Det enda jag missar med att göra det själv är väl de trevliga konversationerna med mannen, som till slut till och med rabatterade allt jag köpte med 10%. Deal or no deal - deal! Nå, rullarna vi framkallade nu ikväll blev riktigt bra. Har varit ganska nervös för att göra det själv innan, det är otroligt störigt om det blir något fel och alla bilderna förstörs. Ska genast strunta i allt skolarbete och lägga all tid på att kopiera bilder från bland annat kanotpaddling och Vanåsutflykt i somras. Även några ganska tråkiga bilder från Kreta och som vanligt lite mopedmecksbilder. De börjar jag bli riktigt trött på. Riktigt trött.

Nu är det sportlov för alla barn. Inte för mig dock. Fast jag är ju inget barn längre. Vad jag ville komma till var att det lär vara helt fullsmockat av barnjäklar i simbassängen på Kockums. Så mycket som jag hatar när det är fullsmockat av pensionärer som simmar långsamt är det nog bäst för mig att hålla mig borta från Västra hamnen ett tag. Inte för att jag varit där på länge ändå, men jag hade faktiskt tänkt att det vore trevligt med lite sim. Har varit mycket gym och springelispring på sistonne. Det enda jag vill är att bli fit. Det enda jag blir är fat. Haha. Oj oj.

På lördag är det som sagt fest och jag kan inte bestämma mig för hur jag vill ha det. Själv tycker jag fester med plockmat och bjudechips är hur trevliga som helst men när jag själv ska ha festen lyckas jag alltid missa den biten. Så nu när jag (vi) faktiskt fyller 25, vore det inte på sin plats att bjuda på något? Det är svårt att veta hur mycket man ska göra dock, när man inte ens vet hur många som kommer. Någon som har ett förslag på hur man ska få logistiken att gå ihop? Martina, hur känner du?

Tänk om man alltid kunde ha det såhär.. :)

Kan någon förklara för mig varför jag inte utbildar mig till (vad det nu heter)(aha, det var därför.. :)) en sån som bygger hemsidor och annat i datorer? Jag måste säga att jag har förvånat mig själv var dag i skolan denna och förra veckan. Jag är så extremt bra på att bygga databas! Min grupp (tror jag) har kommit längst i klassen, och jag är den som har kollen. Det kunde man ALDRIG tro, en sån datoranalfabet jag alltid varit. Jag tycker dessutom att det är så kul att jag har suttit framför datorn större delen av dagen. Det gör jag visserligen annars också, skillnaden är bara att jag annars mest sitter och läser bloggar och kanske spelar lite spel och läser tidningar. Nu har jag suttit med gruppen i skolan mellan nio och tre, en enda paus för mat vid tolv. Sen hem och direkt satte jag mig vid datorn och - fortsatte bygga och designa och skapa och prova. När jag var liten (eller fram till att jag slutade gymnasiet) hade jag extremt lätt för skolan, har aldrig direkt gråtit blod över uppgifter jag måste göra. Men så började jag högskolan i Malmö och fattade helt plötsligt ingenting! En liten tönt från landet, vad visste jag om Derridá och Neitzche och John Fiske och Marshall Berman? Nada de nada. Alla i klassen var dessutom extremt mycket coolare än mig (tyckte jag då som förstapluttare). Missade ingen tenta men lyckades väl inte med någonting speciellt heller. Terminen var mest ångestfylld. På våren avancerade (?) jag till Lund och Litteraturvetenskapen. Vad visste jag om epikanalys? Visst, jag hade extremt kul tillsammans med kursarna. Men fick jag egentligen ut någonting av skolan? Njae. Icke har jag fått glänsa förrän nu! Och jag glänser med bravur!

obs: Jag måste passa på att skryta om mig själv nu, innan vi har blivit bedömda och innan de andra har hunnit ifatt och klarat ut allting mycket bättre än oss..

Jag läste några äldre inlägg för en stund sen, sådana jag skrev i oktober 2005, och började fundera. Är det så att det hände mycket mer i mitt liv just då som jag kunde skriva om eller har jag bara tappat stinget? Sen jag skaffade kamera är det så mycket lättare att bara lägga in en massa bilder som får tala för sig själv. Kanske har jag blivit 25, vuxen och tråkig? Äsch, hur skulle en som jag, med sprillans nya knallila velourbrallor, vara tråkig?! Det går bort. Jag tror mest det är så att jag läser så många temabloggar för tillfället att jag tror att man måste ha ett projekt att skriva om för att få skriva alls. Strunt samma.

Igår när vi städade lyssnade vi på fyra Hoolaskivor efter varandra. Tänk det va, jag och Erik, progg, digg. Tillochmed tyckte Erik tillslut att det är skandal så få politiska grupper det finns nuförtiden. Yeawell, vad ska man göra när man direkt får stämpeln "bakåtsträvande Sundströmkopia" så fort man nämner ordet (ett sus går genom publiken) förändring i sången?
 VävareLasse är förresten en av de bästa låtarna.

Tidigare ikväll, för att hoppa från det ena till det andra, blev jag och Erik och Jon utbjudna på Jensens Böfehus av PappaPelle för att äta kött. Nu må JBhus vara ett McDonalds för vuxna där personalen inte bytt kläder sen -84. Men satan ta mig sådant kött de kan laga. Jag har aldrig tillåtits äta så rått kött i hela mitt liv (smygäter mest olaglig rå färs när Erik inte ser på) och det var som att hamna på samma rosa moln Skalman svävar omkring på när han "råkar" knarka (man fick välja på tre olika grillnivåer. Jag: Så rå som möjligt tack!). Jag jublade. Erik satt på andra sidan bordet och var extremt nöjd med sin (Så välstekt som möjligt tack!) biff. Vad kan man säga annat än, Oh baby I like it raw!

Nä nu är det dags för mysbrallan att lägga sig tror jag bestämt. Sweet Dreams..

Bea har bakat tårta, Erik vill vinka. Martina flashar sin body och Johan är diktator över Disko.



Romantik på högsta nivån, för första gången i mitt liv har jag fått blommor av en man!

Good old Neil. Det var en filmkväll på Inkonst ikväll. Rummet där det vanligtvis hålls konserter hade förvandlats till ett myspys. Det var precis som i tv-studios på 70-talet när typ Talking heads ska spela och någon svensk tönt kan inte intervjua på engelska. Eller som när Jimi Hendrix spelar för tio ungdomar som sitter på dynor på golvet, såg den med pappa i julas. Ikväll var det så, fast lokalen var helt överfullproppad med folk. Alla i Malmö ville se Neil Youngfilmen verkade det som. Torbjörn hade köpt vuxengodis och förberett innan, jag och Karin köpte rödvin och så började det. I början var det hjärtknipande att se, hans röst voro som sprungen ur en ängel och allt var lite sentimentalt och fint. Sen kom det en stund när han mest sjöng om gud och sin far och Emmylou Harris såg stelopererad ut i fejjan. Som ett spöke. De andra, alla och inte bara de andra tjejerna, såg livfulla och åldrande ut, men inte Emmylou. Stenansikte på den. Det var alltså en seg stund i mitten, men sen började en låt med att en man sopade med en kvast som ett instrument och då blev det kul igen. Dessutom började han köra gamla godingar som var så änglavackra igen att jag ville flytta till vilda västern och lära mig att flyga och ha en veranda där Johnny Depp sitter och kacklar som en höna (vilken film? ;)) och så var filmen slut. Jag och Ida hade köpt varsin lott men ingen av oss vann något pris. Det var en väldigt väldigt trevlig kväll med en väldigt fin film. Jag rekomenderar den starkt. Musikfilm är bäst i stor lokal, gärna som ikväll. På bio tappar man den sköna konsertstajlen med bar och lite upplyst publik så man kan ha någonting att titta på, hemma tappar man ljudet. Sweet. Jag vill gå på detta flera måndagar!

Imorgon: födelsedag!