erikapik

Två sneda bilder från Lomma får bli årets nyårsaftonshälsning. Det var is och det var kallt men se så fint jag har klätt mig. Som en liten termos! Årskrönikan får jag fortsätta med imorgon, den tar så lång tid. Nu är det dags att laga kylling och klä sig fin då det är fest hela kvällen lång hos Bea och The Häz. Erik har köpt tre flarror skumpa till sig, jag har en flarra fulcider och två alkoholfria öl. Nu kör vi!

Detta är den ablosut roligaste bilden någonsin tagen på Erik. Jag menar, minen! Gylfen! Håret! Själv är jag ytterst vacker där jag står och petar godis in i Billys näsa.

I julklapp av mig fick Erik ett stort täcke. Det är verkligen gigantiskt. Varje natt vi har sovit under det har vi knockats så av sömn att vi vaknat först klockan tolv nästa dag, i exakt samma position vi somnade. Det är som att man ligger på botten av ett djupt hav och har en så enorm tyngd över sig att man knappt kan andas. Eller som att man fastnat under en betongklump. Som om man har hamnat i täck-fängelset. Its crazy. Senare kommer årskrönikan, förhoppningsvis. Nu har vi sysslor att utföra.

Vi tänkte göra ett julkort idag, det gick väl sådär bra. Haha. Vi fick muta katterna med både mat och godis. De tyckte inte det var kul att sitta i någons famn när de var som mest leksugna helt enkelt. Nu är det dags att åka hem och fira jul i Edenryd. Imorgon åker jag, Bea, Hasse och katterna bil hem och det blir antagligen inte så mycket bloggande framöver. Men man vet aldrig. Det blir iallafall antagligen inte så många bilder. Får bli en årskrönika sen i slutet av året när vi kommer hem igen. Hem är på två ställen ja. God Jul!

Detta var det allra vackraste jag visste när jag var liten. Jag kunde nästan bli tårögd av denna lilla vinjett. Jag tror att mycket av mina tankar om hur jag vill bo och leva har sitt ursprung ur detta. Herregud.

Idag har jag fixat färdigt alla mina julklappar. De är inte inslagna ännu men det kan jag göra på söndag eller imorgon kväll. Imorgon kommer Clary och Otto hit och ska sova här till på lördag när jag ska ha konsert med kören. Undrar hur det ska gå för katterna, det är i princip första gången de träffar en hund i hela sina små liv. Det kommer säkert att gå jättebra. Om inte kan de ju sitta uppe på hatthyllan för dit upp bara KAN inte Otto klättra.

På bibblan har jag och min kollega gallrat säkert hundra faktaböcker idag. Det blev inte så många kvar när vi var klara, men det är bra. Då får SF och Fantasy plats lite bättre. Tänk vilket roligt jobb jag har där man får göra sådant! Imorgon är det sista dagen innan jullovet och för att min cykel ska stå säker i vad-det-nu-blir två veckor har jag ställt den vid Sony Ericsson. Jag tänker att de som jobbar där ser jämt så flashiga ut så de har säkert tillräckligt med kosing för att inte behöva en skruttig rosa liten barncykel utan lyse.

Förresten har jag stött på lite bakslag, för alla som inte har facebook och ser mina statusuppdateringar ca en gång var tionde minut: mitt jobb sträcker sig till 16/1, inte hela januari. Det kan bli förlängt men det är så långt de kan lova mig heltid. Och så får jag alltså bara en halv lön i december eftersom de klantade sig på den ena skolan. Från början skulle jag få resten 30/12 men idag fick jag reda på att det inte gick så pengarna kommer in 15/1. Tack för den televerket. Not.
 
Nu: Läsa samt sova. Ajöken.

Igår var jag så trött så trött. Och ändå var livet tillräckligt roligt för att jag inte skulle lägga mig förrän klockan halv ett. Illavuret såklart, jag vet ju att inget gott kommer ut ur något sådant. Erik lade sig dessutom senare och TÄNDE LAMPAN innan han borstade tänderna och behöll den då alltså tänd trots att han inte var i rummet. Jag var så vred. Skällde när han dessutom började läsa när han kom tillbaka. Sen var vi sura en stund tills vi fick bli vänner igen. Ingen kunde sova speciellt bra och när jag vaknade med bruten rygg och andra ledbesvär så skakade sängen av en himlans jordbävning. Skön massage för en trasig rygg, annars inte så spännande tyckte jag. Sen pinade jag mig genom dagen. Höll ett bokprat. Inga åttondeklassare vet vad Mitt liv som hund är, varken bok eller film. Är inte det konstigt? Det gick bra iallafall, trots att jag pratade om Nirak som är så konstig att jag inte riktigt visste vad jag skulle säga om den. Och så ringde den som ger mig lön och berättade att hon råkat lägga just min lista med uppskrivna timmar under en hög med papper så tyvärr tyvärr får jag bara en halv lön nästa vecka. Jag sa att det var ok, den mänskliga faktorn är den viktigaste faktorn vi har och måste få finnas tycker jag. Sen tackade jag gudarna för att jag inte är en fyrabarnsmoder med krav på att handla julklappar och julmat och allt det där som föräldrar gör på julen. (Men jo, jag tycker att vi är så pass vuxna nu att vi alla kan bidra till maten). Och så kom jag hem till Erik som hade fått ett stipendium för goda studieresultat från sin skola. 15 tusen. Jag är stolt som en tupp över honom som är så duktig, själv hade jag nog inte ens fått en spänn på min utbildning. I gymnasiet var jag en med goda betyg som fick stipenduim på examensdagen. Sedan dess har det gått utför. Nå. Eftersom vi redan har allt vi behöver och vill ha funderar vi nu på att göra en resa. Jag tycker att vi ska köpa ett hus men för 15000 får vi bara en fjärdedels kolonistuga. Nu har det blivit kväll och vi har spelat pingis på köksbordet. Meningen var att jag och Erik skulle spela men Murre bara lade sig i, ja faktiskt bokstavligt talat, spelet. Och Billy jagade bollarna. Murre med. Jag gav upp efter en halvtimme. Vi motionerar våra katter så bra i väntan på utomhuset som kommer när vi köper hus. Pingis is the katt-shit.

Nu har det blivit på tok för många bebisbilder på rad, jag återinför här med mina sötaste små kisar. Iallfall den ena. Varje gång Murre är inne på toan så får jag en sång på huvet. Det är den där med Allan Edwall, där han sjunger om olika personer som gör olika saker. Vi hade den på LP-skiva där hemma, ja den finns nog fortfarande kvar skulle jag tro. Nå, när Murre är inne i badrummet när jag ska duscha eller bada sjunger jag i mitt huvud ungefär såhär:

Haha, jag vet, döfånigt. Och texten har variationer i alla de möjliga former. (Mor sjunger jag alltså bara för att Allan gör det i sångerna var gång, jag ser mig inte som Murres mamma. Obs) Men det slår verkligen aldrig fel. Jag sjunger aldrig den med Billy, det är bara Murre som kan och faktiskt trillar i plurret. Jag är inne i ett gravt älsk för mina katter. I början såg jag dem som utbytbara, jag menar de är ju bara små katter. Men nu älskar jag dem och vill att de ska bo hos mig för alltid. Jag vet inte ens om jag skulle våga släppa ut dem, låt säga om vi flyttar till landet nån gång.

Ok, enough om katterna. Jag har fått veta idag att jag har jobb hela januari ut! Det känns mycket lättande, nu kan jag skjuta upp panikjobbsökeri ett tag till. Alltså, jag söker de biblioteksjobb som finns, jag menar andra jobb. Alltså.

Fyra dagar kvar till jullov. Jag räknar timmar och minuter!

Har haft the day from hell idag med tex tio minuters lunchtid, ünd zo weiter ünd zo weiter. Min kropp uppvisar stressyndrom och för första gången inser jag att även bibliotekarier kan bli utbrända. Men men, låtom oss fokusera på annat. Vi kan tillexempel spana in en ny (fast lika gammal) bild på Henny. Här är hon kanske två timmar gammal och pratar i låtsastelefon med sin mamma, lekte jag och Bea. "Mamma kom hit, för jag längtar efter dig". Typ.

2885 g, 48 cm. Ett knippe bebis helt enkelt. Kari har opererats hela natten så jag och Bea har suttit med Henny. Kom hem nyss, nu är det sömn på schemat. Sömny.

Like a bridge over måsigt vatten. Cyklade till brofästet och tillbaka men det blev så hiskeligt mörkt när jag var uppe på backen så det blev inte så roliga bilder. I så fall var måsarna roligare. Det bästa med vintern är att det visas längdskidor på tv, vilket i sin tur innebär att man faktiskt får vara hemma och titta på tv mitt på dagen. Det är svårt, ut- och motionsångesten river en hela tiden, men man kan. Kari-update: inget nytt på fronten. Så lite har hänt sedan den där slemmiga proppen gick i söndags att hon till och med stack och tränade igår. Ja, hon är lite galen. Men har man århundradets lättaste graviditet så har man. Nu ska här lagas fisksöppe.

Idag hade Erik köpt en fredagsöverraskning till familjen. Två pingisracket och tre bollar. Sen vart det fredagslek för hela slanten. Jag har aldrig sett Murre så andfådd och utjagad, han ligger och flämtar och hans lilla hjärta pickar i minst 250.  Han har till och med fotsvett! Pingpong var kul, sa katterna (ok mest Murre. Men det berodde nog på att Billy fick en boll rakt i huvudet nästan direkt och sen blev hon lite sur). Nu ska vi äta sushi.

I dagens lucka handlar det om mig och bara om mig. Så vad ska jag berätta.. Öh. När jag kom till mitt jobb i morse hade någon eller några varit inne under natten och bränt en bok samt klottrat hakkors på golv och vägg. Det var inte så kul. Boken låg dock ute på taket så det var ingen brandfara. Det hemska var att det var en av mina absoluta favoriter: Spelar min lind sjunger min näktergal. Ibland är högstadieskolor en skam. Jag är sååå imponerad av alla duktiga lärare som orkar vara det för högstadieelever. Hatten av för er. Efter jobbet cyklade jag vilse på Norra Fäladen innan jag hittade till Helena och Martin där jag fick middag och kaka. Man tackar. Imorgon är det den bästa dagen i veckan. Det är fredag, jag jobbar helt ensam på ett ställe hela dagen och skrapar min fredagstriss till kaffet. Det är på fredagar jag hinner göra allt det där jag aldrig hinner annars eftersom jag annars bara har tre och en halv timme på mig att göra det. Och sen är det ju helg. Helg, denna fantastiska uppfinning. Men nu tar jag mina katter under armen och går till sängs, banne mig.

Nä Kaj hörde aldrig av sig. Jag börjar tvivla på att han ens läser min blogg. Han har inte ens träffat mina katter ännu, trots att vi haft dem sen augusti. Isnt that crazy?! Men om han skulle googla sig själv ikväll kommer han kanske till min blogg och då får han iallafall se hur de ser ut när de poserar likt bokmärkesänglar. Jag fick Spotify av Torbjörn nu ikväll (tack åter igen) och känner mig makalöst uppdaterad i samtiden. Tänk att JAG lyssnar på musik lagligt igen. Det var inte igår. Fortfarande är det lugnt på förlossningsfronten. Har inte hört någonting idag. Jag och Erik har tittat på en ny Wallace and Gromit ikväll som handlade om att de var bagare. Det var lika fin som de brukar vara, alltså jättefin. Näe, dagarna går alldeles för fort för att jag ska kunna skriva romaner. Nu är det löppelaudan som gäller (som Martinas pappa hade sagt).