erikapik

Idag fyller Set fem månader och tillärades att för första gången bli fotograferad med glasögon. Så han vet vad som komma skall. Lär ju behöva det om några år.

Så vad kan Set nu när han är 5 månader? Han är en hejare på att äta gröt. Han har precis lärt sig att dricka ur pipmugg. Han har börjat plaska när han badar. Han skrattar när man pruttar i hans mage och när man låtsas äta upp honom. Och när han får stå upp. Ja ni hör, de är simla varelser de där bebisarna. Han älskar katterna men det är tyvärr inte ömsesidigt ännu. Set är hårdhänt mot dem och de är rädda om sin päls. Det var det där med "klappa mjukt"..

Igårkväll började han säga "DÄDÄDÄ" för första gången. Hej konsonant! Han rullar, eller snarare tippar, över från mage till rygg men inte från rygg till mage. När jag läser böcker för honom viftar han med båda armarna och utstöter guturala läten. Vet inte riktigt vad han vill, men jag tänker att det är något bra. Han älskar när man sjunger sånger för honom och när vi går runt i lägenheten och tittar på de olika lamporna, den gula, den röda, den gröna, den blå och stjärnan. Går vi ut utomhus somnar han knall och fall. Kvittar om det är med vagn eller med sele. Han sover på nätterna mellan oss (det sket sig med spjälisen) och vaknar vid niotiden på morgonen. Set skriker sällan men gör han det är han antingen hungrig eller uttråkad. Man skulle kunna säga att han är en perfekt liten bebis. Med betoning på liten. Vi var på kontroll idag och han hade inte växt någonting på längden sedan sist utan är fortfarande 64,5 cm lång. Han väger 6,7 kg och har ett huvudomfång på 44,5 cm.

Pluttskrutt.

Aldrig förr har jag sett Möring Smöring så arg som när veterinären skulle klämma på hans mage i morse. Han har dragit på sig en urinvägsinfektion. När han låg sövd i undersökningsrummet förbannade jag mig själv för att jag inte hade kameran med. Nu ska han få medicin i tio dagar och så hoppas vi att han blir frisk och kry till 2010 - året då han ska bli smal igen. (Well, good luck with that). Vi fick tid klockan nio i morse. Uppstigning fick således ske 07.45. Gissa om vi var groggy, speciellt stackars Set som fick tvingas upp. Sen hade jag kollat fel på busshållsplatserna så vi fick släpa 8,2-kiloskatten ända till Lantmannagatan (dessutom på en senväg och ingen genväg). Erik har alltså träningsvärk i nyckelbenet i detta nu. Så kom vi fram med andan i halsen klockan tre minuter över nio och tänkte att faasen med, nu är det försent. Icke. Vi blev sittande i (akut)väntrummet till minst halv elva innan vi fick komma in. Kollade på Knight Rider. Fruktansvärt dåligt. Besöket kostade över två tusen, men värst av allt var att vi inte hade med oss någon extrablöja till Set. Vi tänkte ju att vi skulle vara hemma igen till tio. Nu kom vi hem klockan ett med en blöja så välbajsad att ... jag kommer inte ens på något kul. Det var ganska hemskt. Fick skölja ungen i handfatet, tvättlappar hjälpte föga. Får hoppas vi är mer rutinerade när nästa unge kommer.

Haha,  bäst av allt, på apoteket vid medicinköpet:

- Vad väger katten?

- 8,2 kg.

- Då är han ganska stor..

- Jaa.. Vi försöker banta honom men det går inte så bra..

- Ja det står ju här på receptet men jag trodde att de kanske hade skrivit fel.

- Jaa.. Nää..

Alltså; vad jag skulle skriva idag var jag jag har tappat min inspiration och skrivlusta och att jag nog ska pausa några dagar. Sket sig. (..haha)

Det är bara liiite sorgligt att vi inte föddes tio år tidigare och på så vis fick ha snygga sjuttiotalskläder på oss på barndomsbilderna. Bilden är nog tagen typ -91 eller -92. Det är alltså jag som står framför pappa. Jag älskade verkligen den där tröjan. Eh.

Bra saker just nu:

- Erik har satt i en ny fläkt i min dator så istället för att vara en kolfabrik från Ukraina är den nu mer som en Toyota Prius. You know.

- Jag köpte pulvergröt till Set som han älskade.

- Vi fick en hel påse lussebullar av mamma.

- Nästan alla julklappar är kirrade.

- Erik har gått med på att ha julgran!

Dåliga saker just nu:

- Fast först nästa jul.. Gran alltså.

- Jag har fått ögoninflammation.

- Vår lägenhet är iskall. Elementen värmer inte.

- Katternas mat är slut. Ny mat kostar 1200 spänn.

- Jag har inte gått ner mina gravkilon utan istället börjat gå upp i vikt. Och nu är det jul också.

- Jag har insett att vi inte kommer att kunna ta oss till julfirandet. Vi har alldeles för mycket packning.

- Jag köpte pulvergröten bara för att jag själv ville smaka. Har längtat efter detta tillfälle sedan jag var fyra. Kan vara anledningen till att jag ville ha barn öht. Gröt som anledning till att skaffa barn KAN inte vara en bra sak.

Vi provar konceptet sova själv ikväll. Första gången. Det ser ganska härligt ut. Det tyckte han nere i vänstra hörnet också. Det tog inte mer än ungefär fem röda sekunder innan Tjockefetemör hade bäddat ner sig i fotändan. Det som oroar mig nu (bortsett från min sömnbrist när jag måste vakna och sitta och amma inatt) är att Murre ska försöka väcka Set på samma vis som med oss imorgon, dvs sitta på bröstkorgen och stånga sig mot ansiktet. Set kommer bryta revbenen om åttaochetthalvtkiloskatten sätter sig på honom!

Och ja, vi ska fixa hyllan över spjälsängen. Det BEHÖVER kanske inte ligga vassa spikar och skruvar samt en tung fotoram JUST ovanför Sets huvud, på en hylla där katterna ofta går och välter ner saker. Fast kanske: Living on the edge, så jäla 2010! Hm..

För exakt ett år sedan fick jag och Bea vara med på Hennys förlossning. Jag älskar förlossningar. Och BB. Och bebisar överlag. Men best of all? Brickan folks, brickan! Macka, kaffe och juice mitt i natten eller när nu barnet föds. Och man blir serverad i rummet, behöver inte ens göra den själv. Åh. Alla som vill ha med någon när deras unge ska födas, jag volonterar!

och förresten, Grattis Henny Ester på födelsedagen!

Alltså: man FÅR flabba ungen rakt i fejan om han ser ut såhär när han ska äta potatispuré för första gången. Man får. Och, antar jag, konstatera att ungen har för smal hals och för liten haka för denna typ av haklapp.

Vi träffade doktor Ulrika och sjukgymnast Camilla idag, och båda tyckte Set var en förtjusande bebis. Lugn och harmonisk. Inget större fel på nacken heller för den delen. Vi ska göra lite styrkeövningar nu bara. Det var meningen att jag själv skulle gå och träna ikväll, men när vi kom ut från doktorn vid halv tre var det nästan redan mörkt ute, så då fick det bli filmkväll istället. Filmdag kanske. Dagens o-tips: Away we go. Jag kräktes lite i min mun ca 23 gånger av dålighet. Se den ent!

Ps: köpte sånadär bröstvårtsskydd (hurl) och bara: oooh heaven is a place on earth! Sen fattade jag inte varför ungen aldrig somnade och bara verkade vara hungrig hela tiden. Gaah. De funkar ju inte. Buhu. Buhu. Back to ondskan.

Hur man firar en hund med pompa och ståt. Martina hade fixat tårta och serpentin och hundpresentkex, min present var tuggbenstandborsten samt det vita tuggbenet. Sillen blev glad tror jag, hon hade fullt upp med att jucka på James May Bradfield, a.k.a mr tax. Sen kollade vi på Animal Cops för att hundarna skulle lära sig något om tacksamhet och medmänsklighet. Eller, medhundighet. Höhö. Imorgon blir det ännu mer kalas när Kari och Henny firar sina 31 respektive 1-årsdagar. Kalas = fem brödrostar, kanonkul!

Set som rik rysk tant/Tiffany Persson.

Och så blev det en fröjdefull 1 december även detta år. Årets stjärna: guld.