erikapik

För några dagar sedan gjorde jag något så tantigt/töntigt att jag inte ens kan avslöja för Erik vad det var. Och speciellt inte här. Kanske någon gång i framtiden men inte i afton. Håll nu inte på med "ska du säga A så får du säga B", jag KAN inte säga det. Jag skäms för mycket. Situationen krävde dock någon form av uppmärksamhet, och idag hittade jag en hattmössa som faktiskt i sig var tillräckligt mycket tant/tönt. Jag älskar den! Mössor och glasögon är min grej kan man säga. Kolla så tjusigt. Sen att resten av kroppen kommer att förbli en "hej jag födde barn igår"-slappis kan vi lämna därhän.

Imorgon kommer Sigge och Pinky (Pinkie?) hit på besök. Jag är lite rädd att någon fyrbening kommer bli riven (dock ej av en apa) men jag hoppas att det kommer gå bra. Tänk om de blir värsta bästa polarna, det hade varit frekt. Ska försöka få en bra bild. Antagligen en blixtbild. Blixtbild är det nya svarta, ha ha.

På bara några dagar har lillsettan blivit stor. I fredags, på tioveckorsdagen, skrattade han sitt första skratt. Ha-ha lät det. Sen dess har han inte skrattat mer, men ändå. Ett skratt var det. Och så har han börjat öppna händerna och kunnat ta tag i saker helt bra under helgens gång, samt nästan börjat kunna stödja nacken när han sitter. Kolla på bilden, det räckte att jag höll honom i händerna. Iallafall en halv minut eller så. Storsettan. Kolla även in världens sötaste ben och rumpa där han sitter på kudden som för honom är stor som en soffa. Fatta att man bara går omkring och säger "Åååh" och "Kolla!" och "Gülli" jämt när man har fått barn.

Ja och sen har det hänt en massa andra roliga saker i helgen men det tyar jag inte berätta om, ska sticka på tröjan istället.

Bevis på att jag inte riktigt var värd MVG i matte: såg havskräftor i affären. Blev litta sugen. Frågade vad de kostade. Tanten sa 310 kr/kg. Ente så dyrt, tänkte jag, de är ju både smala och lätta, tänkte jag. Tog två.  För SEXTIOFEM SPÄNN. Fatta hur nära jag var att gömma dem bakom tex blöjorna eller bland frukten.

Fast såhär i efterhand får jag nog ändå säga att det var sjukt värt. Förbannelsegott var det, alltså.

Den lilla bebisen som bor här har börjat sova väldigt länge på dagen. Vi brukar stiga upp vid tio han och jag och så klär vi på oss och byter blöja/går på toa. Sen får han äta frukost och så somnar han vid typ elva halv tolv. Då äter jag frukost och sörfar. Så brukar han vakna kanske halv ett och så går vi ut på äventyr hela eftermiddagen. Men nu har han i dagarna tvenne helt plötsligt börjat sova till två halv tre. Vi kommer inte ut på galajs förrän det nästan är kväll.

Dagens galajs var att fixa nytt lånekort på bibblan åt mig samt köpa en rundsticka. Eftersom jag också har fått en värdecheck till Åhlens på femtio pix fick Setspett en tröja med en räv på. Den var jättefin. Ska visa den någon gång.

Nu har jag lite bäv i kroppen för imorgon ska jag på efterkontroll hos MVC. Dvs gynundersökning. Dvs inte så kul. Tur i oturen är Erik ledig imorgon så vi kan hitta på något kul efteråt. Det jobbigaste är nog att det är kl åtta på morgonen. Sjukt tidigt. Well well cykelställ. Nu vaknade ungen, dags att mata.

Ps: Varför skrev jag vips med två p igår? Och varför sa ingen att det var fel? Doh.

Idag var en sån dag när jag var alldeles för trött när jag vaknade och därför irriterades på allt möjligt. Jag irriterade mig på katterna som höll på. Billy hoppade in under vasken under golvet och vägrade komma fram. Orka krypa in och dra fram henne. Hon fick sitta där och sura ett bra tag och under tiden surade jag utanför. Murre höll på och skulle bajsa i badkaret som vanligt. Spolade vatten tills han gav upp och bajsade i lådan. Allt var lite jobbigt. Set gnällde och dreglade ner sina kläder och var därför lite fuktig och klibbig hela tiden. Klibb plus gnäll blev störig irritation hos mig. Och den ständiga tröttheten. Mjölken var slut så jag gjorde inget morgonkaffe heller. Dagen började helt enkelt inte bra.

Så jag packade ungen i vagnen och gick på promenad. Vi gick i tre timmar. Jag köpte en liten haklappssjal till Set för 15 pix och vipps var dregelirritationen borta. På kuppen blev han en ytterst modern och moderiktig bebis. Jag köpte en kopp kaffe åt mig och vipps blev jag pigg. Såklart glömde jag kameran (därav en bild på TT från exakt ett år sedan) och såklart hände en massa skoj under promenaden. Tex: Jag gick förbi en liten liten bilverkstad i Sofielund där det jobbade en gammal man som såg ut att ha knegat där sedan 50-talet. Det var Vajjert. Lite senare gick jag förbi en villa där några barn i olika åldrar mellan typ tre och åtta lekte i trädgården. Precis när jag gick förbi hade den minsta killen stuckit sitt huvud genom spjälorna i trappräcket till ytterdörren. Han satt fast och tjöt som en mistlur medan de andra försökte dra loss honom. Haha. Stackars grabb. På väg hem igen såg jag helt plötsligt en katt som var STÖRRE än Murre! När jag tittade lite noggrannare såg jag dock även ett koppel och en tant. Jaha. Ett typiskt exemplar av en "av pangsjonär övergödd innekatt". Såklart.

Nå; jag hoppas på en humörmässigt bättre dag imorgon. Den som vill se fler bilder från vedbodbygget i helgen får kolla på fajsbok.

Nä det blev ingen bio. Vädret var alldeles för fint. Marika och Martina skulle på promenad med sina hundar så jag och Set hänkade på en tur till Rosengård. Väldigt trevligt. Utom när Evert kräktes och Marika trampade i hundbajs, hehe.  Nu är det snart dags för avfärd till Österlen. Undrar om vedboden blir klar denna helg?

Jösses. När jag hade postat förra inlägget så insåg jag att det ju faktiskt har hänt en hel del idag. Uppdatering kräfvdes! För det första var vi uppe tidigt och såg 090909090909. Bara där var dagen biff. Och en sak lyckades jag handla, eller rättare sagt två. Mina favvokoppar som jag trodde var ur sortiment hittade jag i en affär och var tvungen att köpa. Ja det är det där med mammaledighet och stadsvankande. Illa för privatekonomin. Låt säga att Set bjussade av sina barnbidragspengar. Hans mamma måste ändå vara hemma var dag med honom och således dricka kaffe. Ur fina koppar. OCH så har min sticksäsong börjat idag tjing! En styck tröja skall stickas till Settanspettanskvättan. Hoppas det blir av. Jag har försökt en gång innan men kom bara ett bakstycke innan jag tröttnade. Nu ska jag göra den mindre och då förhoppningsvis fullfölja. Det var bara det jag ville tillägga. God natt då.

Jag hittade alltså en mössa jag sydde när vi fick veta att Henny skulle födas. Hon fick aldrig den för den blev ganska dålig och ful. Det var iallafall inte det lättaste att fota Set när han satt i sjalen. Skitisamma. Dagen har varit tämligen händelselös. Det är ju förbannat varmt ute så vi kommer inte långt innan vi båda är sjöblöta av svett. När jag dessutom lyckas glömma mitt pass hemma hela tiden är det inte lätt att varesig handla eller skaffa nytt lånekort på bibblan. Suck och stön. Set har dock varit på toppenhumör idag. Han satt en lång stund i stolen och glodde på mig utan att börja gråta när jag diskade tex. Och nu på kvällen somnade han på sitt skinn utan napp eller gråt. Sicket nöjt litet barn vi har fått. Lyckliga oss.

Set somnade det första han gjorde när han idag för första gången fick ligga i ett babygym. Jag lade honom på mage och där sov han gott ett slag. Bättre gick det för Billy, hon lekte med de olika leksakerna som finns däri. Sen har hon förvisso också sovit i det hela kvällen. Kanske är det ett sovgym.

Hyresvärden har satt på värmen ikväll. Eftersom våra element är av det dåliga slaget är det alltså knallvarmt härinne nu och lär så förbli ungefär till maj nästa år. Som om det inte vore nog med solen som strålar in värme varje eftermiddag.

Idag har jag och Set gått med barnvagnen på stan och jag slogs av hur mycket jag tycker om Malmö. Det är verkligen en perfekt liten stad. Alldeles perfekt storlek. Jag känner verkligen ingen dragning till något större och larmigare. Vissa människor är av det slag att de hela tiden växer ur staden där de bor och måste söka sig till större metropoler. Jag är fullkomligt nöjd med att ha bott i Malmö sedan jag flyttade hemifrån. Nu är detta mitt hem. Längtar jag efter någonting är det ut på landet, men då ska det vara i skåne med en relativ närhet till Malmö. Om vi bara kunde få en inkomst så vi kunde sätta igång med allt det där som vi längtar efter. Jag tycker att väntan börjar bli lååång.

Bjöd Kaj och Sissel på middag ikväll. Det blev åttiotalskolhydrater, kött och tzatziki - fördel tzatziki. Den låg i den vita skålen, alltså. Vi spelade även Wii och jag fick veta att det finns friidrottswiispel. Give me! Någon kanske minns att jag skrev om ett doktorsspel som vi spelade och som jag gillade. Well. Efter att banorna blev svårare (typ sjätte operationen) och vi hade dödat två patienter fick jag stressrelaterad ångest och kan nu knappt tänka på det utan att börja svettas. Tvspel är verkligen inte min grej. När vi började spela (man spelar två pers samtidigt) gjorde vi hälften var, typ varannan grej. Om jag baddade sprit gjorde Erik ultraljud och så skar jag och så sög han blod osv. På slutet när allt gick snabbt var det mer så att jag skar ett snitt och så baddade, ultraljudade, sög, sydde och bandagerade Erik. Och jag satt handlingsförlamad och tittade på. Jag slutar liksom tänka, trycker fel och ser bara sekunderna ticka och personens hjärtljud gå ner. Illa. Tur jag inte är doktor på riktigt.

På BVC vägde Set inte fem kilo. Snarare 4920 g. Huvudet var 41 cm. Det var allt hon kollade. Sen gick vi till Nyhavn och åt dagens lunch som var äcklig skolmatsmat. Helt klart inte värt. Dagens o-tips: Nyhavn på dagen.

Dagens öv: nacken

Ganska händelsefattig dag idag. Jag plockade fram stegräknaren och gick 6500 steg till Värnhem och tillbaka. Gick in på Entré och köpte en kofta. Jag har drabbats av den stora koftbesattheten tror jag bestämt. Det där med mammaledighet är inte helt bra när man bor i en stad. Någonting måste man fylla sina dagar med och då är det väldigt lätt att man tar en tur på stan och köper saker. Min plan i somras var att ta bilen ut i skogen med Set och leta svamp nu på hösten men så sålde vi bilen. Rackarns.

Det var en solig och fin dag. I tidningen stod det att en italiensk enbening skulle simma från Danmark till Malmö med beräknad framkomst klockan halv fyra. Det ville vi inte missa! Jag och Set tog bussen dit. Jag hade ju gått så långt igår och hade således onda fötter. Vi kom fram klockan tre och satte oss med en kopp kaffe för att invänta målgången.

Set skulle tvunget ligga och sola. Jag försökte säga att små bebisar inte tål solen så bra men det örat ville han inte lyssna på.

När jag ändå skuggade honom sket han på sig och började gapskrika. Då åkte vi hem. Enbeningen kom ändå aldrig fram. Jag läste sen att han hade avbrutit klockan sju och då hade han fortfarande 8,5 km kvar att simma. Till hans försvar måste jag dock säga att det blåste rejäl motvind.