erikapik

John och Bea rymde till Malmö för att slippa vara med på en fågelskådarfest. Det gjorde de bannemig rätt i. Vi hade det fint, utom att Set var en illbatting mot John hela tiden och att gården var en stor efterfest mellan 4 och 6 så Bea fick ändå inte sova nånting. Men annars var det fint. Så fort de hade åkt idag blev Set värsta snällot och hjälpte till med matlagning och hade kalsingar och byxor och ändå kissade och bajsade i pottan (ok just det där var kanske inte ett tecken på ren och skär snällhet, men bra jobbat liksom!) och gick och la sig utan sura miner. Det är något med John alltså. Kanske avundsjuk på att han inte längre har Bea för sig själv, som jag minns att jag var på vår moster när hon fick sin första unge.

Imorgon börjar Erik jobba igen och ute faller syndafloden. Jag försöker reda i mitt liv och vad jag vill göra, men hur jag än frågar svarar min hjärna: Ingenting. Jag vill ha ett jobb men jag vill inte SÖKA ett jobb. Hatar att inte bli utplockad ens till intervju. Jag som är så himla bra på att skriva. Ansökningsbrev är jag tydligen sämst i världen på. Jag vill väl plugga men vet inte vad. Nä, ett jobb hade suttit fint, kan börja i tex typ februari eller så. Ja, jag har redan jobbångest.

Annars: tror jag tar tåget ensam till Stockholm på bröllop i september. Bella kommer vara fem månader då. Det är ok va? En natt? Va? Vavava?