Kvällen innan
Cykeln är nästan färdig, packet är nästan packat och världens stressigaste dag är snart till ända. Imorgon drar vi till Ystad klockan kvart i sju och sen går båten till Bornholm klockan halv nio. Och jag dör redan av längt efter Set. Och efter Erik men det är inte riktigt samma sak. Mitt lilla Set. Det längsta jag har varit ifrån honom är en natt. Nu är det TRE nätter och fyra dagar. Hur ska jag klara mig och tänk om han blir ledsen och tänk om ingen utom jag kan trösta och tänk om tänk om.. det blir alldeles underbart för honom. För det blir det nog. Han har ju sin bästa pappa med sig OCH kusiner och farmoren och kompisar. Ska nog bli grejer det. Men ändå. Mitt lilla Set. Kärlekens röda.
Leksakerna han ska ha med sig. Fick ta sådana som tar pyttelite plats. Dör lite.
Ja så länge bilfärden går bra ska nog allt ordna sig :) tårar i ögonen av att läsa sånt här Rör mer än sliskiga kärlekslåtar a la "Aldrig ska jag sluta älska dig"!
Men åh! Så fint!
Ja jag vete tusan om jag skulle klara så många dagar. Han lär komma hem som en stoooor tvååring.