erikapik

Det är oerhört störigt när fester slutar dåligt och man vaknar upp dagen efter utan att minnas riktigt vad som har hänt men man vet att det inte var bra och man går ut i trapphuset som är nersölat med festrest-delux och har en genomgående tung stank av spya liggandes över sig. Så känns det bara ännu värre och man går in igen och lägger sig under en filt i en varm famn för att må lite bättre - och har helt glömt bort hur det egentligen var på festen. För det var ju en fantastiskt bra fest. Massor av roligt folk, massor av musik, massor av öl, massor av allt som är bra. Det ÄR ju bra när alla ens vänner kommer - tillochmed dem som ska upp och jobba dagen efter och som är så förtjusande att de kommer förbi en stund och säger hej och det ÄR ju bra när folk man aldrig sett förut råkar hälsa på och man inser från båda håll att det är jäkligt trevliga personer jag mötte nu - och det ÄR ju bra när festen förändras varje halvtimme typ från middag till dricka öl och snicksnacka till dricka skumpa och ropa till dansa hysteriskt på golvet och sjunga och hela tiden byts människan man precis hade framför sig ut och man blir liksom aldrig uttråkad.

Det är bara dumt när det sista okända ruggänget dyker upp och man bara direkt får den där obehagliga känslan i kroppen att någonting antingen har gått eller kommer att gå väldigt fel. Och så gör det det. Då tackar man för sig och glider obemärkt in på det lilla rummet, där man också stannar under tiden det värsta ruggot försöker slå ihjäl folk och stjäla med sig en stackars tjej hem som verkligen inte vill. Jag stannade i det lilla rummet undertiden  tumult uppstod och vissa tog fram kofoten och vissa tog fram stekpannan och sistnämnda ringde polisen - som turligt nog slapp komma då ruggot lyckades bli lockad mot utgången (och här ändrar historien karaktär när man får reda på att han lockas med franska fraser om rävost, bland annat)

Men det var i sammantaget en bra fest. Mycket  bra. Tack alla som ville komma! Det gör vi om någon gång.

Så har vi lämnat lägenheten idag. Besiktningen tog bara två timmar längre än behövligt då vissa somliga hade GLÖMT att städa spisen!! Lite konstigt var det att lämna ifrån sig nycklarna och inse att nu kommer man aldrig mer dit om mornarna i panik för att städa eller slänga skräp eller rensa källaren (säg det inte till någon men vi slängde skräpet i grannutrymmet - fniss.. eh..) (gör aldrig så hemma)

Annars är allting i mitt liv (utom kanske jobbet) extremt bra just nu, hade jag varit en sim hade de gröna pinnarna varit väldigt gröna. Förutom kanske sömnpinnen som just nu är lite på sniskan. (Minns bara för det när vi kom tillbaka efter första julen i förra lägenheten och spelade sims all ledig tid vi hade utom då vi var på flugutrotningsstigen. Nostalgi är underskattat.) Svårt att sova här dock när de två vissasomliga spelar tennis på xbox (i vilket man får bygga sin egen människa och som just nu är så OERHÖRT jävla FUL och ser ut som ett rävgryt i fejjan!! Samt heter Pingpongr)

Tillochmed har Erik städat i trappen idag - så ansvarsfull har jag nog aldrig känt mig i mitt liv. Jag har mer haft känslan av - som jag kommenterade i Martinas blogg -

"Bär ner mig till sjön, bär ner mig till sjön
jag känner att jag måste i

Bär ner mig till sjön, bär ner mig till sjön
jag känner att jag måste i

Och när du badat mig så ska du torka mig

Och när du torkat mig så vill jag
I IGEN"

Och jag tror att många (speciellt syskonen) är beredda att hålla med. Förlåt..

Tack och adjö!