31+2 och lite till
Japp då var det alltså åtta veckor kvar. Imorgon är det kontroll igen. Om jag får tippa tror jag att blodvärdet är fortsatt kasst och att resten ser bra ut. Finns ingen risk för dålig moderkaka med en sån här sprallande läpp till unge. Jag har börjat läsa boken "Att föda" och tycker att det känns väl mindre och mindre lockande ju närmre förlossningen jag kommer. I boken stod det tex att man skulle tala med sin partner innan om hur man är. Är jag en sån som ger upp lätt eller är jag envis. Jag har alltid sett mig själv som envis, men Eriks spontana svar på frågan var att jag ger upp väldigt lätt. Huh?! Hans exempel handlade om datorer, att jag så lätt blir arg och ryter om det hänger sig. Då insåg jag att det nog handlar om att just Erik är med mig när saker går fel, för då tappar jag allt tålamod och fräser att "men fixa du det då om du är så himla bra!" Jag kommer alltså att bli en überragata mot honom under födseln av vårt lilla barn. Kul. Fast det roligaste var igår när jag insåg att Erik kommer vara så hispig den stora dagen att det kommer att bli jag som får köra bilen till förlossningen, lämna honom där, köra hem bilen och sen ta cykeln tillbaka. Han kommer inte att palla trycket. Haha.
Så, jag köpte 53 nya böcker till lilla skolan. Ungarna kommer tyvärr inte få dem förrän till nästa jul dock. Det är en tradition de har, att ta fram nya böcker i adventskalendern. Rätt fint tycker jag, även om det blir tradigt för dem att inte få nya böcker på hela hösten. Sen var det taxdags. Vi satt en stund i Folkets park och insöp Malmösommaren. Erik är fortfarande ute och örlar så jag tippar på tidig läggdags för mig ikväll med bok och katt. Härliga tider. (Meh, nu kom han hem bara för det.) Skulle fota hunden men han var så svart och höll sig i skuggan så det sket sig en smula. Här kommer kvällsbilderna iaf:
Så, jag köpte 53 nya böcker till lilla skolan. Ungarna kommer tyvärr inte få dem förrän till nästa jul dock. Det är en tradition de har, att ta fram nya böcker i adventskalendern. Rätt fint tycker jag, även om det blir tradigt för dem att inte få nya böcker på hela hösten. Sen var det taxdags. Vi satt en stund i Folkets park och insöp Malmösommaren. Erik är fortfarande ute och örlar så jag tippar på tidig läggdags för mig ikväll med bok och katt. Härliga tider. (Meh, nu kom han hem bara för det.) Skulle fota hunden men han var så svart och höll sig i skuggan så det sket sig en smula. Här kommer kvällsbilderna iaf:
2 månader
Jag läser en blogg där katten i familjen gått bananas av svartsjuka sen människorna fick barn. Katten började kissa och bajsa i sängar och på diverse andra olämpliga ställen och nu är det så illa att de måste göra sig av med den. Katten alltså. I denna familjen som jag tillhör finns just nu en katt som är så besatt av att få vara nära mig att hon till och med ställer upp som tangentbordsunderlag. Hur ska det gå hur ska det gå?
Idag är det två månader kvar tills ungen kommer ut, enligt ultraljudet. Jag tippar dock att den kommer den 3/7. Kanske skulle dra igång en tippningstävling? En lärare på skolan kommenterade magen idag och trodde att jag var i sjätte månaden. Tji fick hon, här går jag omkring i åttonde! Vissa tycker magen är stooor (Kari) andra tycker den är liten. Hm. Jag tycker mest bara att den är. Konstigt det ska bli sen, när den ska bli vanlig igen. Nu känns det som att den alltid har varit en boll. Tänk så man kan vänja sig. I böckerna och på nätet står det att ungen nu är 44 cm lång. Det är faktiskt sketalångt! Jag fattar inte hur den får plats därinne.
Idag har jag börjat motionera Murre. Det är det enda knepet jag har kvar för att han ska gå ner i vikt. Jag använder ett snöre. Inte vilket snöre som helst dock utan nämligen Murres favoritsnöre. Vet inte var det kommer ifrån. Iallafall kastar jag det fram och tillbaka genom rummen och så får han kuta över soffor och stolar för att hämta det. Han blev helt andfådd och svettig på bara två minuter. Jag som hade tänkt ett gympapass på 15 min. Får väl trappa upp mer och mer för var dag.
Imorgon ska jag till lilla skolan och köpa böcker för 3727 kronor. Freckt. Hoppas jag inte försover mig som jag gjorde idag.
Idag är det två månader kvar tills ungen kommer ut, enligt ultraljudet. Jag tippar dock att den kommer den 3/7. Kanske skulle dra igång en tippningstävling? En lärare på skolan kommenterade magen idag och trodde att jag var i sjätte månaden. Tji fick hon, här går jag omkring i åttonde! Vissa tycker magen är stooor (Kari) andra tycker den är liten. Hm. Jag tycker mest bara att den är. Konstigt det ska bli sen, när den ska bli vanlig igen. Nu känns det som att den alltid har varit en boll. Tänk så man kan vänja sig. I böckerna och på nätet står det att ungen nu är 44 cm lång. Det är faktiskt sketalångt! Jag fattar inte hur den får plats därinne.
Idag har jag börjat motionera Murre. Det är det enda knepet jag har kvar för att han ska gå ner i vikt. Jag använder ett snöre. Inte vilket snöre som helst dock utan nämligen Murres favoritsnöre. Vet inte var det kommer ifrån. Iallafall kastar jag det fram och tillbaka genom rummen och så får han kuta över soffor och stolar för att hämta det. Han blev helt andfådd och svettig på bara två minuter. Jag som hade tänkt ett gympapass på 15 min. Får väl trappa upp mer och mer för var dag.
Imorgon ska jag till lilla skolan och köpa böcker för 3727 kronor. Freckt. Hoppas jag inte försover mig som jag gjorde idag.
Söt?
"Kan du inte ta en av sötbilderna i morgon, du var väl inte TVUNGEN att ta bilder på tosiga miner...", sa mamma. Jamen då kan vi ju ta denna godingen! En ska bort, gissa vem?! Haha. Förresten fyller mamma år idag hurra hurra hurra! Jag har firat genom att rädda några tjejer på skolan från en död sill. Eller, det var kanske inte direkt att fira en födelsedag, men rätt var det var började ett gäng tjejer att tjuta i korridoren och kom in till mig och ropade med upprörda tjejröster att det låg en död SILL på bordet därute! Jeizes, en liten sill. Jag slängde den i soporna medan tjejerna rusade runt hela skolan och berättade för alla att det hade legat en DÖD SILL på bordet. Jag undrar mest var den kom ifrån.
Erik kollar på Magnus Betnér just nu så jag kan inte tänka klart. Får fortsätta monologen imorgon.
Erik kollar på Magnus Betnér just nu så jag kan inte tänka klart. Får fortsätta monologen imorgon.
take a walk down memory lane
Du lilla lilla barn inne i min mage. Ibland slår det lite fel. Mina fina föräldrar fick först två väldigt söta små ungar som fick heta Kari och Andrea. Sen fick de en liten korv. Och det var jag. Sånt kan inte hjälpas, och hur du kommer se ut mitt lilla barn vet vi inte ännu men om det nu blir så att du brås på mig ska vi försöka lösa det på bästa vis. Bara man är snäll mot andra så är andra snälla mot en själv. Sen kvittar det hur man ser ut.
Har alltså varit hemma hos päronen i helgen. Jag och mamma uppträdde i byn och så fick katterna prova att vara utomhus i selar. Murre var modigast och lyckades till och med rymma från sin sele. Han kom inte långt eftersom de båda två mest strök sig tätt tätt jäms med marken. Billy ville vara nära dörren in i huset medan Murre raskt gick ut i åkern.
Idag åkte vi hem igen på små vingliga vägar genom skåne. Finast var Öved. I Degeberga stannade vi och åt korv och glass. Billy jamade ungefär hela vägen hem och var nog väldigt glad när hon fick kliva ur buren. Murre sa ingenting. Han är så att säga nöjd med allt som livet ger och allting som han kring sig ser, har glömt bort bekymmer, sorger och besvär.
Har alltså varit hemma hos päronen i helgen. Jag och mamma uppträdde i byn och så fick katterna prova att vara utomhus i selar. Murre var modigast och lyckades till och med rymma från sin sele. Han kom inte långt eftersom de båda två mest strök sig tätt tätt jäms med marken. Billy ville vara nära dörren in i huset medan Murre raskt gick ut i åkern.
Idag åkte vi hem igen på små vingliga vägar genom skåne. Finast var Öved. I Degeberga stannade vi och åt korv och glass. Billy jamade ungefär hela vägen hem och var nog väldigt glad när hon fick kliva ur buren. Murre sa ingenting. Han är så att säga nöjd med allt som livet ger och allting som han kring sig ser, har glömt bort bekymmer, sorger och besvär.
Gammelmormor Ester
Ser jag ut såhär? Näväl? Sol i ögonen skyller jag på. Vi åt kvällsmat vid brofästet, jag och Erik och Jon. Jon vill köpa båt men jag förstår verkligen inte grejen med att åka runt i jolle. Verkar sjukt tråkigt, omständigt och jobbigt. Så där blir det ett nej. På matrasten innan idag gick jag ut i en park och åt och solade. Låg på rygg och solade magen. När jag skulle gå igen kände jag mig helt jäst. Varför är det nu så att man inte ska sola magen när man är gravid? Eller finns det några sådana regler? Imorgon åker jag med lilla familjen till Edenryd. Jag och min fiolgrupp har nämligen en spelning. Förvisso bara fyra låtar, men ändå. Under dessa fyra låtar kommer jag att byta mellan inte mindre än tre olika instrument. Proffsigt värre.
Förresten, minns ni bonusbilden från igår på katt i hatt? Idag får ni den fullständiga versionen. Jag insåg att Murre på bilden ser precis ut som gammelmormor Ester. Eller som hon hade sett ut om vore hon en katt. Eller hur, släkten?!
Förresten, minns ni bonusbilden från igår på katt i hatt? Idag får ni den fullständiga versionen. Jag insåg att Murre på bilden ser precis ut som gammelmormor Ester. Eller som hon hade sett ut om vore hon en katt. Eller hur, släkten?!
30+2
Nio veckor kvar, tideliding! Denna veckan har vi inte varit på någon kontroll och därför har jag inte så mycket att säga. Läppen sparkar mycket på höger sida av magen, gärna högt upp vid revbenen. Jag är trött och slö. När jag kör till och från jobbet är jag nästan yr av trötthet och blir rädd att jag ska somna till och från. Jag äter järn men tror det mest handlar om att jag somnar för sent om kvällarna. Det funkar liksom inte längre att somna mellan ett och halv två när man ska upp klockan sju dan därpå. Billy har svårt att hitta en skön ställning i mitt knä. Hon har börjat sova i spjälsängen varje natt. Murre sover i sittdelen till barnvagnen. Var ungen kommer få tillåtelse av katterna att vara återstår att se. 
Bonusbild: katt i bebishatt
kalldopp
Här ser vi skillnaden mellan våra två katter. Billy, så tunn att man ser genom hennes öron. Praktiskt taget genomskinlig. Och så Murre. Sälformad. Och ja, jag lade tändsticksasken där för att alla skulle kunna se hans verkliga storlek. Sån tur att vi älskar båda två lika mycket.
Så, det var ännu en gång dags för vattengympa. Varm och nysolad efter en härlig fika med Ida steg jag in i lokalen med bikini på. Bikinin som var gigantisk när jag köpte den och som nu med nöd och näppe går på. Typ. Iallafall hade ingen av tjejerna hoppat i vattnet så som brukligt. Istället stod de och huttrade och skakade på sina huvuden. Jag kände med en tå, vattnet var ISKALLT. Eller iallafall tio grader kallare än det brukar. 24 grader visade det sig. Visst, när man badar i havet om sommaren är det fem grader kallare än vad det var i bassängen, men utan en somrig sol och tånglukt och saltsmak och len brun hud var det bara hemskt. Ledaren tyckte att vi skulle ta bara de snabba låtarna så vi hoppade i. Några gick upp direkt och hävdade att stannar vi kommer minst fyra av oss att spontanföda i vattnet. Vi som stannade sprang och sprang och hoppade och sprallade för att nå upp i åtminstonne lite värme. Det funkade sådär bra. Så efter 15 minuter (det brukar vara 45 min) gick vi alla upp och gjorde färdigt passet på land, i ett omklädningsrum där ångan från duscharna värmde åtminstone lite. Fatta antiklimaxet. Men jag ska inte klaga för vi fick pengarna tillbaka. Hepp.
Öland
Skandal!
Lia Boysen sicken smaling jag var för exakt ett år sedan, iklädd min fängelseutstyrsel! Inte som nu då när jag väger det mesta i mitt liv, över 60 kg, samt har fått en BRISTNING på magen. Ja jo, det var ett jävla tjat (allt jag skriver här har jag redan skrivit på febban innan) men glimtar i ögon är viktigt att ha och detta är en av dem. Imorgon ska jag dokumentera den så att ni alla kan få se. Idag enades jag och min preggokollega om att glukos-saften faktiskt var ganska god. Kan det tyda på en sockerbesatthet månne? Jag skippade dock både bulle och kaka till kaffet på rasten. Strongt jobbat. I lärarrummet finns kakor vareviga dag och det är svårt att stå emot när hungern sätter in. Hade jag inte varit gravid hade jag antagligen gått upp lika mycket ändå. Menmen, livet ska väl ändå njutas?
Imorgon åker jag, Erika, Helena och Maja till Öland för att spela fiol och träffa mammorna och Magnus. Den årliga Ölandsträffen, alltså. (Obs: när jag skriver som i föregående mening där jag avslutar med ett komma och ett alltså, något jag gör ganska ofta, hör jag Karl-Bertils röst i huvudet. Det är bara därför jag skriver så, alltså.) Tyvärr, eller kanske bra nog, råder det i princip radioskugga (oooh Figge Norling) där vi bor och jag kommer därför inte att kunna blogga någonting, eller söafa (surfa fast på Bromöllska) för den delen. Men jag tar med kameran så det blir efterhandsrapportering. Lite som Stig Dagermans reportagebok från Tyskland, Tysk Höst, eller så.
Näe men för att citera Anna Bergman från Brantevik (som jag sägs vara lik): Snarkofagen nästa!
29+2: Glukosbelastning
Jahaja, då ska vi se om jag minns allt. Idag var det undersökningsdags med Glukosbelastning. Det betyder att man ska dricka ett glas med supersöt sockersaft. Jag har hört en massa skräckhistorier om denna dag och hade förväntat mig en spann äckelpäckel, men när jag kom dit var det bara ett vanligt dricksglas med dryck som smakade väldigt stark citronsaft. Ganska gott faktiskt. Sen fick jag vänta i två timmar och så tog de blodprov på mig för att se om jag hade diabetes. Det hade jag inte. Man fick inte ha ett värde som låg över 8,9 och mitt värde var 7,6. Tyckte jag var jättebra eftersom jag hade förväntat mig diabetes delux minst. Det hade nog andra också hrm mamma hrm. Sen när jag kollade på nätet hade förvisso alla andra typ 3,4 och 4,2 och liknande värden så jag antar att jag är mer gränsfall än helt odiabetisk. Sen var det den vanliga undersökningen också och jag hade 114 i järnvärde. Sist var det 111 så det hade väl blivit lite bättre men jag ska fortsätta med järntabletterna. För att få ge blod ska man ha 125, om någon inte vet.
Magmåttet, SF-måttet, var 30. Det tyckte jag var ganska mycket. Sist var det ju 24, ska det verkligen ha ökat så himla mycket på bara några veckor?
Hon kollade även hjärtljudet och först var det tyst. Sen ven navelsträngen lite men inget hjärtljud kom. Då började jag tänka att kanske hade Läppen hunnit dö på morgonkvisten. Sen kom det ett litet pickande. Jag tror den/det/han/hon låg och sov för det pickade inte så snabbt, bara i 132. Eller ja, det skulle väl betyda att det är en pojke dårå men jag tror mer på sömnen. Läppy brukar nämligen sova vid den tiden, precis som sin ömma moder och sin ömma fader och sina ömma kattasluringar.
Sen minns jag inte om det var något mer hon kollade. Jag förklarade att jag har en stickande ondska uppe på magen när jag reser mig eller andas in eller lite närsom. Det trodde hon inte var något farligt men skulle jag må illa och få ont i huvudet också kan det tyda på havandeskapsförgiftning. Sicken tur att jag i princip ALDRIG har ont i huvudet. Tror jag kan räkna mina ont i huvudet-gånger i livet på mina fingrar. Möjligtvis får tårna också vara med men det är så att säga sällan eller aldrig.
Efter att undersökningen var klar åkte jag buss till jobbet och när jag åkte hem var det samma busschaufför som körde. Spexigt! Ännu spexigare var när bussen mitt på motorvägen började vobbla och kränga och svänga. Det var hela havet stormar för några sekunder. Jag tänkte att "Ha, kom den! Det är nu den där oledolyckan kommer som jag alltid tänker ska hända när jag åker buss." Men det var inte så farligt. Efter att vi hade stannat på motorvägen en stund och kollat däcken körde han vidare som om inget hade hänt. Och det gick bra.
Hemma hade Otto kommit på långweekend. Det såg ut såhär:
Havet
Vi har nu kommit in i vecka 30, 10 kvar alltså. En fjärdedel. Idag har vi fått hem pyttesmå tygblöjor. Det börjar bli småjobbigt att åka moped på skumpiga vägar i hamnen och det sparkas och bökas rejält i magen. Ibland längtar jag, ibland är jag lite livrädd för vad som komma skall. Imorgon är det en jobbdag igen. En månad kvar, sen blir det chill inför förlossningen. Vet inte om det är bra eller dåligt, det kanske vore bättre att vara inne i stiga-upp-tidigt-mentaliteten än den som handlar om att sova och sova och sova och sova. Den jag är inne i just nu dvs. Det var en fin dag i hamnen iallafall, vi såg skärfläckor och backsvalor och fiskare och glashögar och vakthundar och fågelskådare och solen.
vår!
Ser ni så guttans?!
28+2
Nu är det vår och då får det bli utomhusbild på magen. Inte så mycket nyheter på den fronten, utom möjligtvis det faktum att jag går på gravidvattengympa tillsammans med Anna Lindberg, simhopperskan. Ska på koll nästa onsdag och har förhoppningsvis lite fler nyheter då. Annars spenderade jag och Erik dagen nere i Västra hamnen där vi bytte bromsbelägg (se bild nr 2, jämför den superslitna med den nya och inse smoothheten med bilen nu!) samt bromsskivor. Det tog en evig tid och jag var glad att jag hade en bok med mig. För det var trots allt Erik som gjorde det mesta av jobbet. Jag lossade på hjulen och pillade en del men annars stod han för grovjobbet. Det gick iallafall bra och efteråt handlade vi på Ica Maxi där vi köpte en ny leksak till katterna. Det är en stor mus som piper om man rör den. Jag hatar den redan kan jag tillägga. Den pep hela vägen hem i bilen och nu piper den så fort katterna tittar på den. Billy Hermelin tog den direkt till sin barm och vi förstod att det var hennes förlorade kattunge som kommit hem, hon bar in den i en transportbur och låg där en bra stund med den. Murre Säl ligger mest och är sur för att han har fått börja äta bantningsmat, den fetknoppen. Imorgon drar vi till Österlen, får se om det blir något bloggat då. Annars: glad pårre!
Ståkkhålm
Jamen då åker man väl till Stockholm och hälsar på två vrålsöta barn och så glömmer man väl att man har en kamera med sig och så kommer man väl på det på vägen hem och då är det väl såklart jag som kör bilen vilken innebär att Erik är fotograf vilket resulterar i bilder på flygplan och Tekniska verken i Linköping. Sista bilden har dock jag tagit. Dejavu till Liseberg en sommar för längesedan. Nå, vi åkte alltså till Stockholm och hälsade på familjen Gade som består av Eriks syster, hennes man samt deras två barn. Syftet var att hämta grejer till Läppen och boy it was a lot of grejer. Hela bilen full faktiskt. Barnvagn, spjälsäng, skötbord, gunga, kläder, badbalja. I princip allt man behöver. Så: om nu någon skulle få för sig att ge en födslopresent till den lilla ungen - ge INGA kläder tack.
Vi rensade även deras trädgård vårfin och så gick vi en lååång runda i skogen där vi såg bäverfällda träd och skäggdoppingar. Samt en jäkligt frusen sjö. Lite obehaglig syn i april, men så verkar det vara i norr. Tur man bor i skåneland. Det var dock en strålande fin helg och vi båda säger TACK för alla grejs. Från och med juli kommer de att förekomma frekvent i en blogg nära er!
Vi rensade även deras trädgård vårfin och så gick vi en lååång runda i skogen där vi såg bäverfällda träd och skäggdoppingar. Samt en jäkligt frusen sjö. Lite obehaglig syn i april, men så verkar det vara i norr. Tur man bor i skåneland. Det var dock en strålande fin helg och vi båda säger TACK för alla grejs. Från och med juli kommer de att förekomma frekvent i en blogg nära er!
*längtar*
Såhär såg det ut i maj förra året när jag cyklade fel på väg hem från Lund en kväll. Tänk, om en månad! Idag var det visserligen ganska varmt, men det är ju fortfarande ganska fult utomhus. Vi premiärade Entré i eftermiddags. Tyckte det var rätt stort och rätt glammigt och jag kan tänka mig att det är rätt gött att sitta däruppe där man har utsikt över hela hamnen och dricka kaffe när det är uggrugg ute, tex i höst eller så. Men det kanske var för att det var ganska lite folk där idag, alla andra jag har snackat med som har varit där tyckte det var ett relativt vedervärdigt ställe. Köpte två STORA tröjor samt en ljudbok till bilresan imorgon. Vi ska köra till Stockholm och hälsa på familjen Gade nämligen. Ljudböcker är för övrigt pissdyrt. Ska aldrig mer köpa en sådan. Någon i släkten eller kompiskretsen kan ju räkna med att få en bättre begagnad ljudbok i present inom en överskådlig framtid. Intresseanmälning sker här i gästboken. Hörs igen på måndag eller så, för de LÄR ju inte ha internet så långt norrut som Sthlm. Näe det där var inte ens roligt. Jag drack två koppar kaffe ganska sent ikväll och nu är jag rent snurrig. Bör lägga mig nu.
Sof
Jamen JAHA, vad bra att ens egen bror är så hemlighetsfull att man måste trilla över denna information på nätet för att nånsin få reda på att han är årets fågelskådare i Sverige!?! Och ja, det låter som att det är ironi och på kul, men man kan tydligen bli det. Vad är grejen med mina syskon och att hålla allting hemligt jämt? Och varför blev just jag det svarta fåret som måste berätta allting hela tiden?
Men ja, grattis då lillebror!
Men ja, grattis då lillebror!
"Till Årets fågelskådare utsågs Kaj Svahn från Bromölla. I motiven noterades såväl hans djupa engagemang som intensiva insatser, t.ex. i den skånska fågelatlasen."
"Kaj – som visste vad som komma skulle, men inte hade sagt ett knyst om saken - blev Årets Fågelskådare och fick en Swarowskitub under årsmötesmiddagen till allmogens ovationer!"
27+2
Obs: Idag är magen nästan onaturligt stor. Såhär brukar den inte se ut. Den kliar och spänner. Antingen har ungen växt kanonmycket under dagen eller laddar magen för en rejäl omgång vinterkräksjuka. Vi får väl se. Annars kan man väl säga att det är som vanligt. Börjar bli lite jobbigt att böja sig fram ner och klappa Murre på magen när han ligger som en säl på golvet. Lite jobbigt att knyta skorna också. Annars gillar jag den skarpt. Det känns som att min kropp gått och väntat på en graviditet, det känns liksom som ett normaltillstånd. Kan ha å göra med att jag aldrig i mitt liv haft en såndär platt tvättbrädemage kanske.. hm..
syskonbråk
Jag vet inte vad ni säger men jag skulle tro att "någon" kommer att bli jävligt avundsjuk när bebisen har kommit..