erikapik

Det sägs att vintern är den värsta/bästa sedan -87. Vet ni hur gammal jag var -87? Fem år. Vet ni hur mycket jag kommer ihåg från vintern -87? Ingenting. Att då just denna vintern är en kanonvinter stör lite ihjäl mig. Jag älskar vinter och vinteraktiviteter, men när man har en pyttebebis som ska med överallt går det liksom inte att göra sådant man vill. Jag vill åka pulka och längdskidor. Har längtat efter att få åka längdskidor ordentligt sedan vintern -87 ungefär men alla vintrar hittills har varit kassa. Fram till nu då. Alltså, idag var vi ute i kanske tre kvart sammanlagt. Efter en halvtimme var Sets kinder blåa av kylan, på riktigt, och jag trodde att han skulle få värsta köldskadan så vi fick gå in igen. Fatta att jag kommer få vänta till 2033 innan jag får göra vinteraktiviteter! Vet ni hur gammal jag kommer att vara 2033? 51 år! ÅÅÅH.

Ja ok, jag antar att Set i sig väger upp förlusten en smula.. Men ändå: STÖRIGT.

Igår var det storm och vi tog en tur till Bo01. Vi åkte buss dit och gick hem. För de som har fejan finns alla bilder  där till beskådan, har man icke fejan får man nöja sig med dessa. Det var kallt och jävligt men det bästa var att jag var perfekt tempererad hela promenaden! Inget svett och inget frys. Jag säger då det, Björnkläder är bäst i alla väder. Nu ska vi snart till BVC på 6-månaderskontroll. Spännande!

Hur man förvaras när man är 6 månader och de vuxna tappar upp vatten i badkaret.

Vi tog en promme i eftermiddags - runt, upp och bort. Klockan fem kom vi till Mobilia och där insåg jag att jag inte ätit mer än frukost vid tiotiden i morse. Jag har sällan varit så nära att svimma. Benen var som spagetti och det nästan flimrade framför ögonen. Eftersom vi ändå skulle handla middagsmat tog vi en tur på Ica Malmborgs och köpte en god ost samt, och här kommer det fräsiga, smörgåsrån. Jag åt halva osten samt minst tio rån där på stående fot. Så är det ju så att alla bebisar äter smörgåsrån jämt och ständigt, det är ju sen gammalt. Set ska minsann också få chansen att prova, tänkte vi, och så bjöd vi honom på några smulor. Kändes väldigt modernt. Det enda som skulle kunna slå rån hade varit majskrokar, men jag tycker ändå att det är för dyrt för så lite innehåll - det gör jag. Rån var perfa. Sen köpte jag en ny klänning (woho!) i en storlek större än jag brukar ha (buhu) och så gick vi hem. Efter andra semlan på lika många dagar gick jag, Martina och Juhlia på konsert med The Xx på Debaser. Jag vet inte men jag hade nog tänkt mig att de skulle vara lite mer rutinerade. De kändes så.. så.. unga. (Ja, jag fyller snart 28 och ja, jag har insett att jag inte är 22 längre). Men det var gött att gå på lokal och ta en bir, det var det.

Livet alltså. Rätt härligt ändå.

Det sämsta med barn är att de tar sönder ens nyaste och finaste bok. Bara sådär. Järnspikar. Han ska aldrig mer få läsa den, det är då ett som är säkert. Grrrrr.

Igår var vi på kalas hos Olof och Matilda och Lilly. Olof fyllde år. Som vanligt blev det spel och snack och sent. Jag tror det har att göra med att Lilly också finns, det känns liksom inte lika farligt att vara uppe sent om man är det med en annan småbarnsfamilj. Jag tror vi somnade halv fyra. Set vaknade vid åtta. Man skulle kunna säga som så att tröttheten råder i hemmet. Och jag som ska på konsert ikväll. Nä men en kopp kaffe kanske?

Just ja, önskar mig ju BB-brickan också - i födelsedagspresent alltså. Se så nöjd jag ser ut när jag gnaskar i mig den. Äsch nu vaknade Set. Fortsätter imorgon med att berätta om det sämsta med bebisar. Det är varken bajsblöjor eller nattskrik.

Det bästa med att ha barn är att man får leka med deras leksaker. Iallafall nåt av det bästa.

Idag fyller Set 6 månader! Han poserar här fritt på temat "spiritual hands" i sin nya cykelhjälm som vi fick i julklapp av Kari. På sin 6-månadersdag lärde han sig nästan att krypa. Eller, han reste sig alltså nästan helt upp på armar och knän när han låg ner. Snart så. Och så ska man ju fira med någonting gott att äta, så vi slog till med att premiära kött. Det gillades kanske inte, men vi ger inte upp. Några smaktillfällen till så sitter den nog.

Annars är han världens bästa bebis. Han är glad nästan jämt, han är sötast i stan och han älskar när vi sjunger sånger och läser böcker. Han har bajsat på pottan en gång (blir så nasty med hårdbajs i tygblöja, lättare för själen att sätta honom över pottan när det är dags) och utom att han väcker oss alldeles för tidigt om morgonen så ger jag "att ha bebis" tio av tio brödrostar. Kanonkul!

Han kan sitta! Länge! Det är en duktig unge vi har. Och fortfarande väldigt pigg. Vi blir tröttare och tröttare. Så trött är jag just nu att jag tänker i bitar. Fragmentariskt. Har glömt allt jag skulle skriva, kommer bara ihåg några hållpunkter. Tex att vi lagade mat som vi frös in i iskuber idag. Första gången. Detta moment är ett av de jag bävat mest inför vad gäller att vara förälder. Orka laga mat och frysa in liksom. Men det gick bra (Erik gjorde mesta jobbet haha) och det blev gott! Värsta goda: två knippen broccoli, två små burkar majs (med lite böna i) plus en del smör. Mixa och tada, godslafs!

Sen tänkte jag också på att jag har börjat sticka igen. Har nästan fått panik över hur okreativ jag varit så det var skönt att tillverka något. Blev ett par sockor till Set. Tyvärr var de för små så jag har fått börja på ett par nya redan. Har gjort klart en, och tyvärr blev hälen stor som en påse. Aja. Gör om och gör rätt. Nästa gång!

Och så tänkte jag lite på mina livsrädslor. När jag var liten var jag hemskt rädd för spindlar (är det fortfarande) och för att vårt hus skulle brinna ner-upp. Jag var också alltid rädd när föräldrarna var bortresta att de skulle försvinna eller dö och aldrig komma hem igen. Nu är jag mest rädd för döden. Både min egen och andras. Och, nästan ännu mer, fysiken. Inte min egen kroppshydda då utan fysik som i ämnet fysik. Sånt där med periodiska systemet och tyngdlagarna och atmosfären och annat obegripligt. Det jag är så rädd för vad gäller fysiken är kanske att jag känner att jag verkligen inte fattar. Jag fattar nästan ingenting inom naturvetenskapen. Det är så läskigt att det finns de som gör det. Att jag är så mycket mindre intelligent när det kommer till detta ämne. Kommer något inom fysiken på tal sätter min hjärna sig på snoose. Jag lite föraktar min okunskap för ni vet, okunskap föder rädsla och detta är min.

Ja nä det var nog allt. God natt.

Helgen har gått i isens tecken. Först var vi på isen i Pildammarna där vi inte hade skrillor med, sen åkte vi till Falsterbo och åkte i Flommen. Rätt kul faktiskt.

Is är vajert.

Jag skrinnade på med barnvagnen. Set gillade inte den kalla vinden. Önskade den varma. Kunde han fetglömma.

Erik hade isdubbarna på (trots att det är högst 50 cm djupt vatten under isen)

Best of all? Fastfrusen fisk! Kanonkul!

Best of all enligt Set? Gungeligungeligungan hemmavid. Är dock snäppet för liten ännu, därav lustiga ställningen.

För ett år sedan åkte jag och Erik skrillor bortanför kullarna. Jag antar att det går nu med, dock inte just där eftersom det är en byggarbetsplats, men jag känner mig inte ens lite sugen på att testa. Det är så kallt och jag är så trött. Det är precis som att jag är en igelkott som har gått i dvala. Idag steg jag tex upp vid åtta eftersom Set var klarvaken och babblade så högt. Men så var jag tvungen att lägga mig igen vid halv elva och sova till halv ett. Vad är jag, en bebis eller? Nä jag måste råda bot på detta beteende. Det får bli en mix av tidig läggning, järnpiller, träning och frukt. Vad sägs om det?

Mitt mål med vårterminen är att börja på en ny hobby. Alternativen just nu är indiegympa, keramik eller knyppling. Så alla som läser detta: jag vill hemskt gärna låna eller köpa eller få en knyppeldyna. Om någon har en på lut så hör av er! Både Martina och Erik säger att jag inte får börja på keramik för att det är så himla klyschigt. Det gör mig nästan ännu mer sugen. Man ska inte låta hjärngriller stoppa en från saker. En sak är säker dock: Martina och Erik lär ju INTE få någon egengjord kopp av mig nånsin. Kan de ha. Pff.