rövakaffe och mopedspår
Idag vaknade den urtrötta familjen Loman/Svahn klockan halv tolv. Det betyder halv ett om det hade varit igår. Och det är inte ens så att vi var ute och rumlade igår, tvärt om satt vi hemma i soffan tillsammans med syster Bea och kollade på film. Först såg vi en ganska dålig film om en kille som ville bli konstnär och sen såg vi en ganska bra film om några pingviner. De var ganska många förresten, pingvinerna, och hade extremt söta barn som såg ut såhär:
Det som var lite kasst med filmen var att de snackade så mycket om allt hemskt som kunde hända dem, men när det hemska väl hände så fick man inte se det. Tex när en albatross kom och åt upp en unge så fick man bara se att albatrossen nafsade lite i dens nacke. Det hela blev nån slags feel-good-film där allt var kärleksfullt och sött.
När vi hade vaknat idag så gav vi oss ut på en mopedtur. Tyvärr hade det blivit vinter under natten. Igår var vi ute på kalas i Falsterbo hela dagen vilket var lite kyligt men ändå höstmysigt, och idag var det riktigt jäkla vinterkallt. Som synd var hade vi för lite kläder på oss så när vi äntligen kom hem igen var iallafall jag som en ispinne. Stackars pingvinerna, tänkte vi, som måste ha det så kallt så kallt och stå stilla i två månader och samtidigt balansera ett ägg på fötterna. Sen drack vi glögg och jag bakade bröd och nu ska Erik göra lasagne och jag ska plugga men tyvärr är det så mysigt här hemma så att jag bara inte kan. Lagade en kopp kaffe i pressaren och så glömde jag att pressa det så nu är det rövastarkt, men vi lyssnar på Anna Ternheim och det är så bra så bra:
När vi hade vaknat idag så gav vi oss ut på en mopedtur. Tyvärr hade det blivit vinter under natten. Igår var vi ute på kalas i Falsterbo hela dagen vilket var lite kyligt men ändå höstmysigt, och idag var det riktigt jäkla vinterkallt. Som synd var hade vi för lite kläder på oss så när vi äntligen kom hem igen var iallafall jag som en ispinne. Stackars pingvinerna, tänkte vi, som måste ha det så kallt så kallt och stå stilla i två månader och samtidigt balansera ett ägg på fötterna. Sen drack vi glögg och jag bakade bröd och nu ska Erik göra lasagne och jag ska plugga men tyvärr är det så mysigt här hemma så att jag bara inte kan. Lagade en kopp kaffe i pressaren och så glömde jag att pressa det så nu är det rövastarkt, men vi lyssnar på Anna Ternheim och det är så bra så bra:
Bästa söndagskvällsmusiken som finns. Men den gör att mysighetsfaktorn höjs ännu ett snäpp och så blir jag nostalgisk och börjar minnas söndagskvällarna förr i tiden när man kollade på Bullen på mammas svartvita tv eftersom pappa skulle kolla sporten i den andra tv:n, och alla barnen var nyduschade och väntade på att mamma skulle komma hem från att ha sjungit med sin grupp Malenka. Det var alltid lite otryggt när inte båda föräldrarna var hemma. När tex pappa var på något styrelsemöte sent på kvällen, dvs kom hem vid nio halv tio gick det aldrig att somna, man ville liksom samla flocken. Iallafall gör mysigheten nu att det är totalt omöjligt att plugga. Sådanahär kvällar går jag bara omkring, vankar hit och dit. Längtar efter min kamera. Längtar efter det nya underbara programmet om barnfamiljer. Ja, fritt fram att håna. Jag kan inte hjälpa det, jag tycker bara om dem. Såhär ser de ut:
Tror jag fick en köldskada i min hand innan förresten. Trots att det var fem grader. Men när man kör moped snabbt blir det faktiskt kallare. Vi var vid de höga kullarna i Kroksbäck, och vi försökte även köra mopeden upp på en kulle så att den skulle få se den fina utsikten. Det ville inte den. Det blev ett tydligt märke i kullen och så fick vi rulla ner igen.
Olof kommer ut som Scully
Om nu inget oförutsett händer, vi vet alla att det både kan hända och har gjort så, är denna kamera i min hand om tre till fem dagar. !! Spontanshopper - thats me. Precis som med den förra, som jag beställde men aldrig fick ,och med alla mina andra prylar var det utseendet som lockade mest. Att den är svart och att den heter lumix tycker jag är otroligt läckert. Jag tror faktiskt att den är ganska bra också. Hoppas det iallafall. Inköpet betyder att jag äntligen ska utvecklas från textbloggare till bildbloggare! Funderar på att göra en Lotten och bildblogga om allt möjligt så som mamografi (även om jag hoppas att det dröjer länge innan jag ska på något sådant), brödbak, kalas osv. Eller varför inte bildblogga om hemska tillfällen som när jag i ren ilska sover i vardagsrummet istället för hos Erik. Oh, nu önskar jag att det fanns en ljudbloggfunktion så att jag kunde blogga om väckarklocksterrorn som inställer sig punktligt var morgon. Eller nej, det är nog roligare om man bildbloggar om roliga saker. Kanske kan bildblogga nån gång när jag bowlar, det tycker nog de flesta är kul. Mest för att jag slutar på 30 poäng och alla andra på 130 p. Jag kan faktiskt inte säga att det inte är kul. Men hur är det egentligen, får man fota var som helst? Är det tex ok att ta med kameran till boxningen och fota hur roliga jag och Bea ser ut när vi jabbar och knockar och använder mitsar (vilket jag länge trodde hette Bitsar btw..) ?
Kanske skulle man kunna bildblogga om hur Olof och Erik står i detta nu (fredagkväll kl 22.20) och SVETSAR i vår lägenhet. Vi snackar hemsk lukt, vi snackar så starkt ljus att tom jag får ont i ögonen som sitter i ett helt annat rum. De båda står och provsvetsar i aluminium UTAN skyddsglasögon. Det är inte roligt men kanske aningen intressant. Iallafall intressant att få veta vad vår hyresvärd hade sagt om saken..
Nästa fredag ska Erik på maskerad och vara utklädd till superhjälte. Det tycker jag är väldigt roligt. När Olof och Erik bodde i New York var de bjudna på maskerad och gick dit som Mulder och Scully i Arkiv X. Erik var Mulder och Olof var Scully och hade en kostymdress på sig. Tyvärr hittade han varesig klackaskor eller peruk så det var mest kostymdressen och läppstift som var outfitten. Som jag önskar att jag var med och hade min kamera med mig då!
Jag kom iallafall på den brilianta idéen om vilken superhjälte Erik ska vara denna gången för en stund sen... tamtadam.. Tintin såklart!! När jag har fått min kamera ska jag fota och visa vem det blev. Om det inte blir Tintin ska jag lobba hårt för Kalles Kaviar.
Kanske skulle man kunna bildblogga om hur Olof och Erik står i detta nu (fredagkväll kl 22.20) och SVETSAR i vår lägenhet. Vi snackar hemsk lukt, vi snackar så starkt ljus att tom jag får ont i ögonen som sitter i ett helt annat rum. De båda står och provsvetsar i aluminium UTAN skyddsglasögon. Det är inte roligt men kanske aningen intressant. Iallafall intressant att få veta vad vår hyresvärd hade sagt om saken..
Nästa fredag ska Erik på maskerad och vara utklädd till superhjälte. Det tycker jag är väldigt roligt. När Olof och Erik bodde i New York var de bjudna på maskerad och gick dit som Mulder och Scully i Arkiv X. Erik var Mulder och Olof var Scully och hade en kostymdress på sig. Tyvärr hittade han varesig klackaskor eller peruk så det var mest kostymdressen och läppstift som var outfitten. Som jag önskar att jag var med och hade min kamera med mig då!
Jag kom iallafall på den brilianta idéen om vilken superhjälte Erik ska vara denna gången för en stund sen... tamtadam.. Tintin såklart!! När jag har fått min kamera ska jag fota och visa vem det blev. Om det inte blir Tintin ska jag lobba hårt för Kalles Kaviar.
the sweet smell of det svarta guldet
Jag måste skaffa en digitalkamera, annars kommer jag att ha glömt hela mitt liv när jag är 30. Mitt minne blir sämre och sämre för var dag som går känns det som. Dessutom är det roligt att ha bilder från inomhus, fester, vardagen osv som det är både för dyrt och för mörkt för att ta med systemkameran. Ska man ta en festbild med den måste alla sitta prick stilla i typ två sekunder. Lätt att göra det när man är full. Dessutom blir det en smula krystat när man måste ha kameran på ett stativ för att det inte ska bli skakigt och så blir alltihopa värsta bullerbyfesten när FOTOGRAFEN kommer till byn. Eller varför inte de pinsamma stunderna på tjejkalasen på mellanstadet när papporna och mammorna plockade fram polaroidkameran och alla försökte se festliga ut. Ja, bilderna är antagligen värdefulla för dem idag, men just då ville man ju bara äta korv och dricka läsk liksom. Eller kanske inte läsk, det bubblade för mycket i näsan och halsen. Kanske saft.
Anyway, jag har precis fått färdigt min första artikel till skolan. Skäms redan för vilka kommentarer jag kommer att få. Dessutom blev den för lång. Det är jobbigt det där när det är första grejen för den skolan man går på. Innan man har lärt sig vad läraren förväntar sig av en. Alla har olika uppfattningar om hur man ska skriva, vilken stil osv. Dessutom är alla olika hårda i bedömningen vad gäller källor och hur man använder typ Harvardsystemet. Jag tycker det är både tråkigt och svårt att göra en bra källförteckning så jag låtsas liksom som att ingen ska märka när jag inte pallar kolla upp allt. Jag vet att jag kommer få det kommenterat sen men det bara tar emot så extremt mycket.
Nu är den iallafall klar. Om jag bara vågade trycka på send-knappen och skickat den till läraren. Vet inte, det tar emot på samma sätt. Då borde det finnas någonting i den som jag skäms över. Och ja. Det gör jag. Jag skäms över hur jag hoppar mellan olika ämnen istället för att koncentrera mig på ett område. Why? Jag ville kräma ut texten. Så är det.
Firar iallafall att den är klar med vad jag nog skulle kunna klassa som the godaste kopp java ever. Ekologiskt gevaliakaffe alltså. Sån doft, sån färg, sån smak! Bedårande. Mr Beach 2006. Fast kaffe dådå.
Nä, om man skulle ta och beställa en digitalkamera? Jag vill ha en så mycket så att jag skulle kunna byta bort min sweet kopp med kaffe. Det säger inte lite. Julklapp?
Anyway, jag har precis fått färdigt min första artikel till skolan. Skäms redan för vilka kommentarer jag kommer att få. Dessutom blev den för lång. Det är jobbigt det där när det är första grejen för den skolan man går på. Innan man har lärt sig vad läraren förväntar sig av en. Alla har olika uppfattningar om hur man ska skriva, vilken stil osv. Dessutom är alla olika hårda i bedömningen vad gäller källor och hur man använder typ Harvardsystemet. Jag tycker det är både tråkigt och svårt att göra en bra källförteckning så jag låtsas liksom som att ingen ska märka när jag inte pallar kolla upp allt. Jag vet att jag kommer få det kommenterat sen men det bara tar emot så extremt mycket.
Nu är den iallafall klar. Om jag bara vågade trycka på send-knappen och skickat den till läraren. Vet inte, det tar emot på samma sätt. Då borde det finnas någonting i den som jag skäms över. Och ja. Det gör jag. Jag skäms över hur jag hoppar mellan olika ämnen istället för att koncentrera mig på ett område. Why? Jag ville kräma ut texten. Så är det.
Firar iallafall att den är klar med vad jag nog skulle kunna klassa som the godaste kopp java ever. Ekologiskt gevaliakaffe alltså. Sån doft, sån färg, sån smak! Bedårande. Mr Beach 2006. Fast kaffe dådå.
Nä, om man skulle ta och beställa en digitalkamera? Jag vill ha en så mycket så att jag skulle kunna byta bort min sweet kopp med kaffe. Det säger inte lite. Julklapp?
Möllevångens gräs
Jag sitter och stirrar på mitt skrivbordsunderlägg i väntan på att börja plugga. Varför måste det vara så svårt att gå en utbildning? Varför är inte alla utbildningar lärlingsbaserade? Jag hävdar att jag hade blivit en exemplarisk bibliotekarie ute i fält även om jag inte hade spenderat två år innan med att skriva artiklar och uppsatser! Samtidigt som jag vet att jag älskar ämnet och att jag antagligen blir en trippelexemplarisk bibliotekarie om jag nu läser de två åren innan. Men just när man ska till att skriva hemarbeten blir allt så förbenat jobbigt. Bara att hitta på ett ämne tar ju hela dagar. Blä.
Ang. gårdagskvällen. Varför är det så att man alltid tror sig hitta det gröna gräset någon annanstans än där där man är? Jag, B och K var och tog en öl på Nyhavn vid åttatiden igår. Utomhus. Och det gick hur bra som helst, men nu var det så att regnet började regna i samband med att ölen började sina, eftersom innanmätet på Nyhavn är i tråkigaste och fulastet laget tänkte vi helt enkelt dra vidare till bättre jaktmarker. En prioriteringslista skapades. Målet var svängen nedanför torget (dvs Möllan, Tempo, Illy eller Ölcafeet) men på vägen dit skulle vi dra förbi Metro och det där nya istället för Bistro som jag aldrig lär mig namnet på. Fullt på båda ställena. Aja, tänkte vi, detta är bara början. Första hållplatsen var Möllan. Ett tungt matos slog emot oss i dörren. Här ÄTER man kändes det som att det skulle kunna stå på någon skylt på dörren. Drog vidare till Tempo. Här är vi TRENDIGA. Fullt såklart. Drog vidare till Illy som heter något annat. Fullt. Ölcaféet var fullt och dessutom var vi inte speciellt sugna på att spela varesig backgammon eller någonting annat vilket var vad i princip alla på stället gjorde. Nätack. Det regnade ute men vi drog upp till Golden. Lite folk men ett tungt os av pizza slog emot oss i dörren. Phu, tack men nej tack. (såhär i efterhand kan man ångra att vi inte gick dit, hade besparat oss a hole lott of lidande.) Vi kom på den brilianta idén att kolla in På Besök, som man så sällan går till eftersom det ligger lite off. Väl uppe såg vi på långt håll att det var fullt. Vad fan gör vi nu?! Jag ramade B och K ledde vägen till Trölls långt åt helvete iväg, där de flaggade med sydstatsflagga och spelade rockabilly. Det luktade bajamaja och det totala antalet gäster var ungefär tre. Nähädutack. Regnet öste ner. Efter säkert tre kvart var vi så tillbaka på älskade Nyhavn. Ingen jävla mat och inga jävla spel - här dricker vi ÖL. Jahadutack sa vi och drack öl. Dyngsura.
Varför går man igenom denna procedur vecka efter vecka, år efter år? Ska vi inte bara enas om att The New Heaven är och förblir vår sanna livmoder? Förrutom KB dådå som ikväll ska bjuda oss på både underhållning och alkohol. Mumsimums. Jag laddar redan med popmusik och kanelbulle. OCH PLUGG SÅKLART. JAJAMEN. ERIKA; PLUGGA!!
Jag har en hund som heter Snorre, kan det vara farligt?
Som James o Karin svänger! Speciellt när man inte lyssnat på några år. Det blev rätt mycket J&K ett tag i tonåren. Det snackades ju till och med om att skapa ett coverband. Jag skulle sjunga stämmor eftersom jag var så bra på det då. Vi sjöng mycket mer och oftare på den tiden. Alltid när alla var hemma var det genomgång av sångböckerna. Det var "hulabalubalej", den där om Joshua som slogs i Jeriko, "Oh mein papa", "Liten Karin", "Myggan Hubert", den där om en snigel och en snigel och en snigel som jag älskade, och så alla barnlåtarna och de från Djurens brevlåda. Nu när det ska sjungas blir det på sin höjd lite Winnerbäck och lite Sundström, men eftersom ingen lyssnar speciellt mycket på någon av dem har alla glömt texterna och så slutar det med att sjungandet mest rinner ut i sanden.. Synd.
Tillbaks till J&K. Bäst var och är "Hermelinos" Bättre rockenroll är svårt att hitta. Grym basgång i auktionssången. "Här har jag en trumma vad får jag för den? åtta kronor - alldeles för lite, nio tio elva tolv, tolv kronor bjudet! Tolv kronor bjudet! Första.. andra... tredje PANG! Trumman är såld trumman är såld TRUMMAN ÄR SÅLD!". Sweet. Svåraste sången var alltid den om de stackars humlorna som fick ta hand om allt när getingarna latade sig och bina var för få. Man var nämligen tvyngen att klara av hela sången på ett andetag eftersom man skulle hinna med att zumzumzumzumzum:a mellan varje vers. James o Karin är nog största anledningen till varför vi syskon var lite efter vad gällde populärkultur när vi var små. Alla andra barn snackade om Hajen hit och Madonna dit och så lite NKOTB på det. Vi hade ingen koll över huvud taget! Men vadå, J&K håller ju än! Lyssna på smurfhits om 30 år och säg om det svänger..
Nog sagt om detta. Har lyssnat på J&K i flera dagar nu. Tycker lite synd om alla barn som aldrig får höra dessa mästerliga låtar.
Tillbaks till J&K. Bäst var och är "Hermelinos" Bättre rockenroll är svårt att hitta. Grym basgång i auktionssången. "Här har jag en trumma vad får jag för den? åtta kronor - alldeles för lite, nio tio elva tolv, tolv kronor bjudet! Tolv kronor bjudet! Första.. andra... tredje PANG! Trumman är såld trumman är såld TRUMMAN ÄR SÅLD!". Sweet. Svåraste sången var alltid den om de stackars humlorna som fick ta hand om allt när getingarna latade sig och bina var för få. Man var nämligen tvyngen att klara av hela sången på ett andetag eftersom man skulle hinna med att zumzumzumzumzum:a mellan varje vers. James o Karin är nog största anledningen till varför vi syskon var lite efter vad gällde populärkultur när vi var små. Alla andra barn snackade om Hajen hit och Madonna dit och så lite NKOTB på det. Vi hade ingen koll över huvud taget! Men vadå, J&K håller ju än! Lyssna på smurfhits om 30 år och säg om det svänger..
Nog sagt om detta. Har lyssnat på J&K i flera dagar nu. Tycker lite synd om alla barn som aldrig får höra dessa mästerliga låtar.
Andra nyheter är att jag idag har inhandlat kurslitteratur för 600 spänn. Buhuhu. Innan dess var jag och Karin och simmade, började simma vid tio på morgonen! Extremt skönt eftersom vi var kanske åtta personer i hela bassängen, vilket betydde att jag och Karin fick en egen bana. Och eftersom jag och Bea var och boxades igår hade jag träningsvärk och var stel och simmade slött och trött. Alltså blev jag inte arg en enda gång på någon alls. Jag har funnit lite harmoni. AAHHHhhh. Sen åt vi omelett i caféet.
När jag kom hem hade jag en plan om att leva sunt och inte äta kanelis idag (som jag gjort alla andra dagar i veckan) och sätta mig direkt och plugga. Det sket ju sig direkt. En kopp kaffe och en binge micropopcorn blev det. Samt rååkade jag bläddra förbi fredagskrysset. Attan. Och nu är klockan halv fem. Har jag pluggat? Va? Vavava? Var är professor Snape när man behöver honom som mest?
När jag kom hem hade jag en plan om att leva sunt och inte äta kanelis idag (som jag gjort alla andra dagar i veckan) och sätta mig direkt och plugga. Det sket ju sig direkt. En kopp kaffe och en binge micropopcorn blev det. Samt rååkade jag bläddra förbi fredagskrysset. Attan. Och nu är klockan halv fem. Har jag pluggat? Va? Vavava? Var är professor Snape när man behöver honom som mest?