erikapik

Det är en konstig känsla att vara så pass intresserad av sin utbildning att man sitter, halv elva en torsdagkväll, och surfar resurshemsidor och läser gamla ex-jobb. Lite freaky. Nä, jag lättar upp stämningen med en festlig bild.



Det är hon som kommer till undsättning när Hootenanny singers blir krassliga.

Jo visst blev det precis så som jag trodde, se bild från föregående inlägg. Jag satt och dunkade huvudet i väggen med stackars Erik i telefonen. Två dagars jobb krävdes för att få igång  DF (dator-fan), tror tillochmed att jag fuckade den redan första dagen. Alla som har spelat basket nära pilis vet vad jag snackar om. Det är inte bra att fucka någonting, speciellt inte i början. Men, all kärlek till Erik som räddade mig från att mörda slå sönder och bränna. Sicket tålamod! Ofta tycker jag att han ska bli lärare för det är sällan man skådar en sådan pedagogisk talang. Nu är DF på gång och har tillochmed en fin ny font på mozilla. Mer än vad jag trodde att jag skulle klara, första timmarna satt jag nämligen hur nöjd som helt och ritade i paint. Tänkte det var det mest avancerade jag skulle klara av att installera och köra. Har tre fina bilder sparade i en alldeles egen mapp. (Eller inte ens det förresten, de ligger som filer lite är och där.. Ville bara verka lite duktig.) Men jag kunde hitta fler färger än grundfärgerna! Det ni!

Började skolan idag. Min bild av en skolstart är på ett ungefär så som man hade det i ettan på lågstadiet, dvs upprop följt av lustig sång och tårta. Denna bild har förvisso raserats mer än en gång under mitt liv, men va tusan! Vi hade upprop kvart över tio och jag var inte hemma i mitt lilla hem där jag hör hemma förrns kl 17! Jo det är faktiskt sant. Utbildningen drog igång hårt och bestämt med PBL-introduktion. No pardon. Huu. Kaffemaskinen var trasig (kunde känna en omisskännlig doft från lärarnas kök dock..) så när klockan var tre satt i princip hela klassen och gäspade stort. Jag som är van vid att ha korsordet i metro som största intellektuella utmaning om dagen höll på att avlida. Imorgon är det jag som köper kaffe på pressbyrån innan bussfärden.
Busskort inhandlades idag, man fick välja en extra zon helt gratis och jag valde Tygelsjö i stundens hetta. Varför?? Man kan ju CYKLA dit! Aja. Nån som vill hänka på bussutflykt till Tygelsjö månne? Vi kan dricka kaffe och titta på fängelset. Eller kanske hälsa på där jag jobbade några veckor för två år sedan. Jobbet gick ut på att ställa tvättmedel och tandkräm i fina förpackningar innan de kom ut i affärerna och lokalen var en tegelbyggnad som antagligen fungerat som högstadieskola någon gång för längesedan. Tragik i kubik. Har aldrig sett värre. I övrigt var Tygelsjö en fin by.

Imorgon slutar sommarens gräsänkeleverne! UVL!

Dag 1: (som alltså är igår, idag sett)

Klockan är ca halv åtta, tvätten är precis klar (se gårdagens inlägg), och vi börjar bli litta hungriga. "Kycklingfilé med ris?" föreslår jag och får faktiskt min vilja igenom ovanligt snabbt - mest beroende på hungernivån hos oss båda..
I affären spankulerar vi runt och har precis kommit till frysdiskarna när en ny frysdisk uppenbarar sig och ett rött skimmer når våra ögon: KRÄFTOR. Märk väl. Klockan kan nu vara åtta på kvällen. Erik som aldrig förr i mitt sällskap vågat äta kräftor föreslår att vi ska köpa ett paket.
Det är nu eller aldrig tänker jag och istället för att på förnuftiga människors vis tänka att "Erika, klockan är faktiskt snart läggedags och kräftor tar evigheter att tina samt är kräftor till för kalas med nubbe i glas i goda vänners lag och inte för en enkel måndag" istället för att tänka så tänker min onda lilla ängel på andra axeln att "Woho! Kräftor igen! Fast jag åt det med familjen och Holméns bara för någon vecka sen! Woho! Då kan jag få dricka alkoholfri cider som jag annars bara gör med Kaj och va lite crazy sådär mitt på en måndag! Vad romantiskt!"
Och nog fan köper vi en låda kräftor..

..Som vi på något vis snabbtinar i ljummet vatten i vasken samtidigt som jag kokar ris (som smaksätts med smör och tonvis av persilja och ännu mer vitlök - vilken i sin tur gör oss båda purkna i magen senare på kvällen) och dukar upp med stearinljus och Leonard Cohen i bakgrunden och fina glasen med alkoholfri cider i. När vi satt oss till bords inser vi att detta nog är det mest klassiskt romantiska vi någonsin gjort och känner oss genast otroligt fåniga. Fnissanfall och en rejäl klunk whiskey, sedan löper middagen smärtfritt.

Trots att vi började äta 23.30

!!

Efter maten film och kladdekaka. Sen bädda nya lakan i sängen (tvättiden tidigare you know). Det var inte det tidigaste jag har gått och lagt mig precis..


Dag 2: (som alltså är idag)

Som ni kanske minns är det idag jag och Erik ska på utflykt till biblioteket och till Malmö museer. Innan vi somnade igår bestämde vi att deadline är kl 11.00, det är tiden vi ska vara påklädda och ute ur lägenheten. Klockan 10.20 ringer Olof och vill prata med Erik om motorer och andra manliga saker. Perfa! tänker jag och tycker det är himla bra att han vaknade innan kl 12 som varit norm de senaste dagarna.

Den som läser baby blues i sydsvenskan kunde häromdagen läsa avsnittet om tid där sista rutan var babytiden, mamman pratar i telefon med någon och säger nåt i stil med "ja vi ska bara lasta in allting i bilen och klä på Moa (bebisen) så vi kommer väl fram på onsdag eller så"
Varför jag nu nämner detta är därför att i vårt hem finns Erik-tiden. Det betyder att om man bestämt någonting dagen innan eller rent utav samma dag så nog fan står man där påklädd i dörren och väntar medan Erik går förbi och frågar "Va? Vart ska vi? Va! Nu?! Men jag måste äta nåt först! Och göra mig iordning!"

Nå, kl 11.00 satt Erik vid datorn och drack saft. Detta visste jag ty nu känner jag denne man och blir icke längre lika upprörd som för ett år sedan när jag vid dessa tillfällen kunde sura en hel dag. Jag hade alltså planerat allt noggrant. Klockan 12 lade Erik i mackor i rosten och blandade ett nytt glas med saft. Nu började jag bli liite stressad. Museet stängde ju faktiskt kl 16.00. När jag vänligt men bestämt sagt att nu rappar vi oss, ja då skulle Erik bara packa ett paket med arbetskläder som skulle postas till Göteborg. "Var har vi tejp?"
FRUSTRREERANDE

Kl 11.00 sken solen och hade vi kommit iväg då hade dagen fortlöpt i frid och fröjd. Kl 12.30 när vi kom iväg pissregnade det och dyblöta fick vi rädda oss in på biblioteket där Erik skaffade sig ett alldeles eget lånekort. Damen i disken undrade om han visste hur man lånade, tittade på mig och liksom blinkade med ögat samtidigt som hon sa "ja du kan väl visa honom sen". What, utstrålar Erik en femårings mentalitet även hos andra?

Väl på museet var klockan halv två och jag som hade tänkt att vi skulle vara där (jag med en takeawaykaffe - som jag naturligtvis inte hade kunnat köpa nu i regnet och rusket) halv tolv höll på att DÖ av huvudvärk. Snabbt in i caféet var varsin kopp java lätt slank ner. Barn överallt. I kaffets frånvaro kände jag att ALDRIG!! Men inte ens där, bland tusen stimmiga barn och regnblöta kläder kunde Erik se någon som helst plåga med att skaffa barn. What? Kommer Erik bli någon slags superpappa eller luras han?

Nåväl, djuren var fina och spännande att se på - trots att det antagligen var årets museebesökardag för folk med barn i sexårsåldern. Speciellt tyska barn som klämde sig fram och skulle se. Varför tror alla barn att de har nån slags förstaparketträtt? Jag tycker väl också att det är spännande att se en levande torsk och en hummer på nära håll! Obs ingen ironi.

Hemma igen vid fem, läste ut en bok på två timmar och gav mig sedan ut och sprang två varv runt pildammsparken. Samtidigt glöder Eriks ögon, strålar av stolthet när mopeden förbättras och förbättras. Snart har han byggt en helt ny moped. Av den gamla finns mest bara skelettet kvar.. Oh sicken handy man jag har skaffat mig!

Imorgon; fika med Martina. Diska. Läsa. Köpa dator?

.....Lite uppdatering. Antar en utmaning från annan blogg och svarar på detta:

Min mamma.... har en alldeles speciell sagoröst. Om hon börjar berätta någonting eller läser någonting ur en bok blir allting genast väldigt spännande och man vill helst krypa ihop med syskonen och lyssna storögt. Hon har även den bästa sångrösten jag vet. När hon sjunger ryser man av välbehag.

Min mormor.... har jag aldrig träffat eftersom hon dog när mamma var ett barn. Men jag vet att hon målade på porslin och var en väldigt snäll mamma.

Min morfar.... har jag aldrig heller träffat eftersom han dog när mamma var en ungdom. Men jag vet att han var mycket äldre än min mormor, hette Ture men var bonde på den största gården i byn och kallades därför Kungature.

Min pappa.... älskar att vara ute i fält och skåda fågel. Även han är en bra historieberättare och berättar ibland om sin barndom, när han gick vilse i nässlorna bakom huset eller hur det var när det låg en död och uppsvälld ko på järnvägen. Även han spelar och sjunger, ibland kunde det hända att syskonen och jag somnade till att föräldrarna, lärare som de är, övade inför nåt evenemang och sjöng vackra sånger tillsammans. Det var speciellt.

Min farmor.... är en riktig krutfarmor som vid 86 års ålder ger sig av på bussresa till Frankrike o dyl. Hon använder internet och engagerar sig för de "gamla" på hemmet där hon bor. Även hon har varit lärare och kan därför väldigt mycket.

Min farfar.... har jag förvisso träffat men inte lärt känna innan han dog. Han såg ut lite som en uggla, tyckte jag när jag var liten.

Jag.... kan vrida min tunga åt båda hållen och läser bara böcker om graviditeter och små barn. Är dock varken gravid eller småbarnsmamma. Har nån slags mani. Bota mig!

Jag har semester och naturligtvis regnar det. För visst är det så att man vet hela året att det just när man själv har semester kommer att regna? Egentligen borde man därför ta sin semester i Oktober när det ändå alltid regnar och istället ha ett gäng riktigt fina helger på sommaren. Men jag är inte den som klagar -regnet har jag snarare längtat efter. Enough I say med bad och hav och strand och svett och lata dagar och korsord och kex och apelsiner och kjol och sol. Välkommen regn och rusk och kylan och vinden och myset och stearinljusen och hårda studier. Jag har redan dragit igång rejält med aktiviteter. Steg upp i morse och satte genast igång med frysen. Frysen är en helfrys, alltså inget kylskåp där uppe utan en rejäl kall kloss. Inuti har frysen sett ut som en iglo eller snögubbehud sen vad jag antar låångt innan jag flyttade in. Jag kan bara tippa hur stor del av elräkningen frysen ensam varit. Ungefär så illa var det.
All mat värd att spara (och ni mån tro att det kastades många papplådor innehållandes tex ett dillblad eller två blåbär alt jordgubbar. Även ett gäng glasslådor innehållandes ca en halv msk glass fick genomgå en extreme makeover - badas och torkas- och bli omplacerade till framtida matlådor inställda i ett varmt och torrt skåp istället för den kalla och råa frysen.) virades in i tidningspapper efter moderns heta tips och så började upptiningen. Stora isblock och isbollar lades i vasken för att smälta men icke hann de det innan Erik (ibland på en tioårings mentala nivå) vaknade och upptäckte dem. "Vi lägger dem i toan istället, det ser mycket roligare ut när de smälter där!!" Sagt och gjort. Sådär kul tyckte väl jag som istället för att förundras över toalettens issmältningsförmåga såg hur även toan grät en tår över hur dennes son förvunnit i nåt krig och såklart också önskade en extreme toa makeover. Jahaja, är man en vän av de svaga så är man tänkte jag och tog en städ även där. Simultanförmåga. Tillbaka i köket där isen smälte som om det vore en RASANDE VÅR i Ronjas Rövarskog. Vatten sprutade ut på golvet och jag gick i skytteltrafik mellan frukostering (woho! inte bara i Bergmanfilmer utan även här!), kaffedrickande, tidningsläsning och golvtorkning. En liten stund senare satte vi även igång tvätten men som tur är har jag en Erik (ibland på en 15-årings mentala nivå) som mekade med mopeden så det stog härliga till och som snällt hjälpte till med tvätt.


Hade jag haft en digitalkamera nu skulle ni fått se hur Erik pillar, mekar och servar mopeden. Ni vet, sånt som ger power. Istället får ni nöja er med en bild på Olof och mopeden.



Ska nog bli bra det här. Och imorgon bär det förhoppningsvis av till Malmö museer med Erik (ibland på en femårings mentala nivå) för att titta på spindlar och fiskar. Spännande!!