navel

Alltså: jag är verkligen inte den som är den. Jag har rensat de äckligaste avloppen och bajsat på de vidrigaste bajamajorna och ätit mat ur soporna och det femte med det sjätte. Men en sak klarar jag bara inte av. Sets navel. Den får mig att vända mig bort och klökas en smula var gång jag ser den. Ännu värre när man måste tvätta runt den. Och Värst ikväll när den liksom nästan trillade av men ändå satt kvar. Jag trodde på allvar att jag skulle kräka och så fick Erik ta över. Nu låter jag som en riktigt stor tönt, jag vet det, och det vill jag inte. Jag kan bara inte hjälpa det. Erikas betyg: navel - tio tummar ner! Nu tänker jag visa er alla vad jag snackar om. Jag vägrar vara ensam om det hemska. Vassego. Stora bilder tänker jag dessutom lägga in så ni inte kan välja att inte klicka upp dem:


Blörk

Kräk och blörk

Aaaaah, färdit. Bara en söt pyjamaspojke kvar.

BVC


Idag var vi på första BVC-besöket i Familjens hus. I väntrummet vägde och mätte vi föräldrar oss och där kom dagens skandal. Tydligen är jag bara 158 cm lång och inte alls 158,5 som jag alltid hävdat. Jaha, då var man alltså en plutt. Erik var 190 cm lång och när barnmorskan slog ihop och räknade ut hur lång Set kommer att bli landade strecket på 185 cm. Jaha, då var man alltså ännu mer en plutt. Sången om Ludde stämmer extra bra: här kommer LILLA mamma håhå jaja.

Nå, vi fick massor av information och broschyrer och nog kände vi oss som två töntiga vrål-politiskt korrekta päron när vi satt där och intygade att vi inte rökte eller tänkte dricka nå värst mycket vin under amning, använder tygblöjor, sjalar ungen dit och dessutom har på pojken lila flick-kläder!! Höhöhö. Sen vägde hon Set och faktiskt kallade hon honom för dunderklump.
Vad var det jag sa?! Han väger idag, på sin tionde levnadsdag, 3940 g. Dvs, han har gått upp ett halvt kg på sex dagar. Dvs ja, han är en dunderklump. Men en ganska söt sådan.

katterna uppdat


Jag trodde att Murre hade gått ner lite i vikt men han är ju GIGANTISK jämfört med Billy.

Annars inte mycket att förtälja om dagen. Tvätt, disk och brödbak har vi hunnit med. Samt lyckades vi bränna muffins i ugnen. Smakade sot. Dagens promenad gick till citytunnelbygget. Set vägrar att somna trots att ögonen går i kors. Men han är förskräckligt söt i sitt nattlinne.

Nu: te.

Möllevångsfestivalen


Just ja, måste rapportera också från Möllevångsfestivalen. Vi tog en runda när vi hade varit och handlat innan ikväll. Utanför Ica gick det stora karnevalståget och spelade sambatrummor så högt att jag fick hålla för öronen på Set. Han brydde sig inte nämnvärt, sov mest. När vi rundade Simrishamnsgatan och klev in på Kristianstadsgatan var det ganska lugnt men bakom hörnet vid Glassfabriken skedde det som fick bägaren att rinna över. En kvinna stod invirad i svarta plastsäckar från topp till tå. Hon doppade huvudet i röd färg och stod sedan och dunkade det in i en stor målarduk som satt uppfäst på väggen. Den typen av performance ger mig både rysningar och kalla kårar. Där fick det vara nog, sa vi, och gick hem.

M & B


Idag för exakt ett år sedan tog vi mopeden till Åkarp för att kolla på två övergivna kattungar. De hette Selma och Melvin, då. Vid första anblick hade vi bestämt oss; dessa ska vi ha! Snabbt som attan döpte vi om dem till Murre och Billy-Sand och på den vägen är det. Lyckliga lyckliga oss som fick dessa små varelser. Dagens tips: skaffa djur! Kanonkul!

Betyg(Set)ning, en vecka in i livet

Hur är det nu då, kanske ni undrar, att helt plötsligt ha barn? Ja som man kan se på bloggen finns det inte mycket tid till annat, och konstigt vore det väl om det hade varit så. Jag har inte drabbats av den där babybluesen ännu men varje gång han skriker och det är svårt att trösta blir jag stressad och tänker att herrejisses: STACKARS alla som har kolikbarn. Jag hade nog dött om Set fick kolik. Måtte han inte få det måtte han inte få det. Jag har heller inte fått några besvär vad gäller amning, inga blåsor eller såriga bröstvårtor. Tacka gudarna för det. Nä det mesta flyter på som det sig bör. Erik byter för det mesta blöjorna (och tvättar kläder och lagar mat och städar och och och, ups, får nog börja hjälpa till lite snart..) medan jag ammar, vyssjar, vaggar och bär omkring. Vi är ett bra team tycker jag allt. Så idag tar vi istället tempen på hur Set gillar sitt liv efter en vecka:

TACK ALLA som har skickat och kommit med presenter! Vi är både glada och lite skämsiga och tänker att inte ska väl vi?!
Set betygsätter: Presenter - tio tummar upp!

Åka bilstolen gick väldigt bra, Set somnade snabbt och sov sedan nöjd och glad hela vägen till Biltema och Ikea. Hans huvud sitter lite för löst bara så jag fick sta upp det med en sjal.
Set betygsätter: Åka bil - åtta tummar upp!

Sitta i babysittern. Finns det inget svenskt ord till denna? Bebisstol? Jag hatar ordet babysitter. Iaf, äntligen vågade båda katterna fram och hälsa. Set tyckte den var helbra och satt nöjd i säkert fem minuter medan jag bredde mackor. Han gillar att sitta och hålla koll.
Set betygsätter: babysitter - åtta tummar upp!

Byta blöja är lite upp och ner med, ibland är det härligt, ibland det värsta som finns. Bäst är att kissa ut i det fria, vilket sker nio blöjbyten av tio. Det är också härligt att ligga på mage och fulkrypa lite. Det värsta är att få på sig en ny blöja igen.
Set betygsätter: byta blöja - fem tummar upp och fem tummar ner!

Bada diskho var inte så kul men vattnet var iallafall ljummet och skönt. Men det har vi redan berättat om.
Set betygsätter: bada - fyra tummar upp!

Åka sjal är i klass med Karlssons klister, helt enkelt det bästa. Set somnar på ett litet kick och själv kan man gå och krama och kela hela hela tiden med en varm liten andedräkt i halsgropen. Obs: jag utstrålar inte så mycket harmoniii som bilden försöker påskina. På riktigt var jag bara sjukt kaffesugen, hade skitigt hår och kände mig allmänt äcklig och Set hade hela blöjan full med bajs. Jag råkade bara blunda när bilden togs.
Set betygsätter: åka sjal - tio tummar upp!
Erika betygsätter: Ikea - tio tummar upp!

Sen till sist har vi det där med att bara sitta och chilla. Man är lite vaken och har inte några direkta önskemål om tillvaron. Något kul att kolla på räcker. Helst ska man sitta i en famn.
Set betygsätter: vara vaken - tio tummar upp! Kanonkul!

Hicka

Har inte riktigt tid att skriva ikväll, Settan vill bara äta och äta. Tror han har en fis på tvären. Det får bli rörliga bilder i brist på text:


bada bebis



Bada var inge kul. Alla andra bebisar får ju plats i diskhon så vi körde också på det men Set var alldeles för lång! Vi fick knyckla ihop honom till en liten boll för att öht kunna doppa honom, med surminen som resultat. Det var mycket skönare att komma upp och få kläder på sig. Nästa gång får det bli badbaljan.

Annars flyter dagarna ihop och så fort vi har stigit upp är det nästan dags att gå och lägga sig igen. Vi ska iallafall hinna äta middag och se en film innan det är dags. Imorgon är Set en vecka gammal men han är fortfarande väldigt liten. Det enda som ser ut att växa på honom är näsan. Han har nog ärvt min.

Förlossningsberättelsen

Så, för den som är nyfiken och inte redan hört hur det gick till när Set föddes kommer här ett sammandrag:

Jag hade alltså gått med hemska förvärkar i tre dagar och tre nätter. De kom med tre till elva minuters mellanrum hela tiden dygnet runt och gjorde mer eller mindre jätteont. Vi försökte gå promenader och sitta stilla och spela kort och allt möjligt men varken mer eller mindre hände. Förlossning kändes lång borta. Så på torsdagens förmiddag efter ännu en natt utan mycket sömn fick jag nog. Jag orkade inte gå omkring med så ont i ryggen längre. Alvedonen var på upphällning och jag stod bara inte ut. Så jag ringde till KK och undrade när jag skulle kunna få komma in. Hon hörde nog min desperation, och eftersom det var väldigt lugnt där just då sa hon att vi skulle komma in på undersökning. Jag kunde inte tänka mig att jag skulle få bli kvar så vi skippade väskan och allt och bara promenerade bort. Det tog tid. Lååång tid att gå de där typ 500 metrarna till KK. När vi kom fram fick vi kliva in i ett rum och barnmorskan undersökte mig. Jag var öppen fyra fem cm sa hon glatt och lät mig stanna kvar. Lycka! Erik fick sticka hem igen och hämta väskan och ge katterna mat, och jag fick lavemang samt ta en dusch.


Klädesplagget gjorde att jag såg ut som muminmamman men den var ganska skön. Erik kom tillbaka och det blev skiftbyte. Den nya barnmorskan bjöd mig på ett mål mat samt gav mig en gåstol som vi tog några varv runt korridorerna med. Värkarna var hanterbara och jag mådde bra. Vi spelade kort och lyssnade på musik. Efter ett tag undersökte hon mig igen och konstaterade att jag inte öppnat mig mer. Hon menade att jag hade det för bra som det var och satte in ett värkstimulerande dropp. Det höjde hon sedan hela tiden tills värkarna kom ofta och gjorde svinont. Till slut fick jag ta lustgas, vilket var hemskt. Maskinen brusade så högt att jag knappt hörde vad någon sa och jag var dessutom tvungen att andas mycket hårdare i masken än innan, vilket gjorde att jag spände hela mig och fick mycket mycket ondare när värkarna kom. När jag andades själv kunde jag mer gå in i det onda och andas lugnt, med lustgas fick jag till slut nästan panik av allt ont. Erik fick ingen kontakt med mig och jag låg bara och blundade och vred mig i plågor.

Nu var klockan tio på kvällen och vi hade varit där sedan ett på dagen. Ett till skiftbyte skedde och vid undersökningen hade jag INTE ÖPPNAT MIG MER. Sicken besvikelse. Jag gav nästan upp. Den nya barnmorskan var till skillnad från de tidigare av den äldre sorten och såg mina plågor, varefter hon erbjöd mig en avslappnande spruta. Jag tackade ja såklart och hon gick för att förbereda. De två tidigare barnmorskorna hade frågat om jag hade tänkt något speciellt ang min förlossning och jag sa att jag var öppen för det mesta, bara inte epidural. När denna äldre barnmorskan kom tillbaka med sprutan sa jag att jag nog ville överväga det där med epidural ändå och då gick det snabbt som blixten. Narkosläkaren kom på ett litet kick och arbetade snabbt så bara en liten stund senare hade jag en lång slang i ryggen. Den tog snabbt och jag kände hur jag kunde slappna av mer och mer. Det var som att komma till himmelriket. Jag vaknade upp ur min koma och kunde äta och återigen spela kort med Erik, stackars Erik som hade fått sitta och se mig lida i flera timmar.


Det var nu natt och jag slumrade en stund. Sov gott och mådde bra ända tills jag vaknade och kände hur det ena benet började domna bort mer och mer samtidigt som det andra började göra mer och mer ont. Epiduralen hade snedtänt! Jag ställde mig i gåstolen och försökte rucka den på plats men det blev bara värre och värre. Jag upplever alla dessa olika moment som att de höll på i typ fem minuter men enligt Erik varade de i timmavis. Till slut fick vi iallafall ringa på barnmorskan igen då det gjorde för ont. Jag fick lustgas igen och allt blev hemskt i någon timme till innan de kom in och undersökte mig och sa att nu var det dags att börja krysta. Nu började den bästa biten. Lusgasen kopplades bort och jag fick börja trycka på vid varje värk. Eftersom epiduralen hade tagit så snett kände jag när värkarna kom, synd bara att det gjorde så himla ont i ena benet bara. Det gjorde alltså mer ont där än där ungen skulle ut, haha. Det andra benet var helt bortdomnat och sköterskan fick hålla fast det hela tiden.

Det tog en timme att krysta och efter ett tag fick barnmorskan trycka på magen. Erik tyckte det såg helt läskigt och brutalt ut, jag kände mest att gör vad du ska så ungen kommer ut nån gång!! Så började huvudet komma ut och hon klippte ett klipp (vilket jag inte märkte, jag var helt borta mellan värkarna och helt fokuserad under dem) och han kom ut med huvud och armar. Då hörde jag barnmorskan: Nu kommer han, vill du ta emot? Helt plötsligt var jag klarvaken, det var som att trycka på en knapp. En mycket märklig känsla. Jag tog tag i honom och plofs så var han ute och pys så sjönk magen ihop. Det var nog det häftigaste jag varit med om. Jag lade honom på magen och Erik fick klippa navelsträngen. Så kom moderkakan ut helt snabbt och lätt och så sydde hon ihop mig. Han föddes 04.58. Det hade hunnit bli ljust ute och jag var pigg som en piggelin.


Så fick han ligga på mitt bröst och försöka suga lite och bara chilla. Vi skämtade om att han var så liten och hade så mycket hår, det måste ha blivit något fel. Han skulle ju väga 4,1 kg och så vägde han bara 3,5! Efter ett tag kom sköterskan med den fantastiska frukosten, Set vägdes och mättes och fick kläder på sig. Jag fick duscha igen och klä på mig kläder och vid nio gick vi över till BB där vi sedan var kvar till eftermiddagen dagen därpå.


Så summa summarum: min graviditet var inte jobbig någonstans, har inte haft en enda krämpa. Förlossningen däremot var väl något av en pina, men direkt när han kom upp på min mage var min kommentar till Erik: ska vi göra det igen? Så det är nog sant som de säger att man glömmer det onda snabbt. Här hemma har allt ännu så länge gått hur bra som helst. Set sover mest, idag sov vi till halv ett. Han har en massa göjs i ögonen som vi försöker få bukt på och så jobbar vi på att få kontakt med BVC som aldrig svarar i telefon. Annars njuter vi mest hela tiden.

Kläder


När låtsasfarmor kommer på besök åker strumporna på. Typ:
"Här kommer lilla farmor
Hon nyper i din kind
Och säger som så:
Hade dudingen min!
Hon håller på att dalta
Fast du är redan fem (dagar)
Sen frågar du mamma
När famor ska gå hem"
 :)


Erik tog ett tag vid symaskinen och lagade två brallor. Hans kommentar när det var klart: Gud vad det är trevligt att sy lite ibland! Så vi sitter alltså inte BARA och besattar över vår lille pöjk, även om det kanske verkar så. Nu: filmtajm.

namn


Stoppa pressarna!

Idag när vi var på BB började vi snacka om namn. Vet inte hur vi kom in på det med helt plötsligt började Erik tänka på en bok och nämnde huvudpersonens namn, och genast klack det till i båda våra hjärtan. Det ju DET Set ska heta i mellannamn! Tur vi inte har skickat in papper till Skatteverket!

Glöm Ignatius; här har ni Set Yossarian Loman.

Nån som kan lista ut referensen?

/två velpannor

Set i Sepia


Dagens sommarbarn: Set i sepia

Idag var vi på återbesök på BB för att ta PKU-test och väga ongen. Klockan tio hade vi tid och det var en trött familj som fick släpa sig upp. Set var tröttast av oss alla, trots att vi hade sovit gott hela natten med två korta ammningar. Vi kom i tid och fick träffa en trevlig sköterska som gav Set en sockerlösning för att han skulle gå med på att ta blodprov. Hon fnissade lite och sa att de gillar att skämma bort dem lite såhär i början. Och så stack hon en nål i handen på honom och vi väntade oss ett vrål. Men Set, han sa ingenting. Låg så nöjd och glad och sög på socker. Sen vägdes han och hade gått upp 100 g sen i lördags, så mat får han i sig iallafall. Vi fuldrack kaffe på BB innan vi spankulerade hemåt igen. Till frukost kollade vi på Top Gear, vilket alltså blev Sets premiärtv. Kunde varit värre. Erik är i Tomelilla och hämtar Olof  samt lagar vår skruttbil vars handbroms gått sönder, och jag och Settan har sovit mest hela dagen. Ska dammsuga upp några dammtussar nu för att iallafall få känslan av att ha uträttat något. Ajöken.

your daily Set

Idag var den där gigantiska bebisen här och hälsade på. Vi blev nästan lite rädda för henne först, men sen vande vi oss. Det är besök här mest hela tiden så därför blir det lite fulbloggande just nu med bara bilder. Nedan följer dagens Set. Han verkar ha humor, grabben.


besök


Idag kom släkten på besök. Människorna höll sig till varandra och djuren till varandra.

sicket morgonset


Finaste morgonstunden i stan

liten gubbe


Vi tycker att Set är alldeles perfekt. Billy är inte lika säker på den saken.

Jag förlöste alltså honom två minuter i fem igår morse, efter en 17 timmar lång förlossning. Sen dess har jag sovit totalt kanske tre timmar, så förlossningsberättelse får komma om ett tag. Vi traskade hem idag vid två-tiden, Erik bar Set i sjalen. Sen vi kom hem har han bajsat på sig ca var femte minut och ätit  mycket mycket. Den lilla räkan kommer bli stor snabbt tror jag allt. Det är skönt att vara hemma igen. Nu har vi det bra. Dagens bästa tips: skaffa en unge!

Ute!



Hoppla, det blev visst Kejsaren i Star Wars. "Anakin, join me to the daaaark side"

43+2 i 3D



Ja jäsiken va, inte hade vi väl tänkt oss en magbild vecka 43! Men nu blev det visst så och för att spajsa upp tillställningen en smula är veckans och sista magbilden i 3-D. Fram med era 3D-glasögon och glo, vi har gjort den själva. Ok, Billy smet så hon behöver ni inte titta på, men annars funkar det helt bra! Det är som att titta rakt in i framtiden. Häftigt värre.

Eftermiddagen har spenderats i Folkets park. Vi delade på en pizza och vattenmelon och så lade vi mer pasjanser. Jag gick även upp och ner och upp och ner för en liten kulle. Men inte ville Läppen komma ut för det. Ska titta på en Austin Powersfilm och försöka skratta ut'na. So long!

+17



Ingen födsel ännu. Vadå, det har ju bara gått 17 dagar?! Natten var av helvetesslaget. Grannarna på andra sidan gatan hade fest hela natten med hög skitdålig musik från vad som måste ha varit laptophögtalare. Det bara gick inte att sova. Till slut lade jag mig i vardagsrummet, men värkarna väckte mig var sjunde minut så det var ganska värdelöst. Till råga på allt hade det råkat flyga in en fjäril som katterna med all sin jägarlusta försökte fånga. Efter ett tag blev det lugnt och jag anade oråd. Billy hade på nån vänster lyckats ta sig ut på taket, igen! Då var klockan alltså typ halv fyra, och vi skulle på undersökning klockan halv åtta. Så det var väl kanske inte så konstigt att vi glömde ta med oss journal, kamera och väska. Det gick bra, de har ju det mesta på dator numer. Och så kom den snälla doktorn (som också är gravid) med goda nyheter. Hausse på börsen! Jag är öppen 2 cm och hon kunde känna huvudet på ungen! Vill vi ha ut den nu är det väl läge att ta långpromenaden allan, men pga natten var jag bara tvungen att gå och lägga mig när vi kom hem. Sovit har jag gjort och nu har värkarna avtagit ganska mycket. Mer molvärk än dödsvärk.

När jag vaknade skuttade Erik in i sovrummet med färgade papper i handen. Han hade kommit på att man kan GÖRA egna 3D-glajjer! Boy var han glad. Jobbigt för mig, jag blir så full i skratt när jag ser honom och det gör så ont när det kommer värkar samtidigt som jag måste fnissa. Nä, om man skulle ta den där promenaden nurå..

+16


Hejdå

Tusan hakar. Just denna dag glömde jag såklart kameran hemma. Denna dag då Erik gav blod och därefter klättrade i träd, då jag pustande och stånkande tog mig runt kullarna och sjön i Pilis, då Erik sålde sin motorcykel till en österikisk gubbe som blev tagen av polisen när han skulle testa den (hade ingen hjälm och motorcykeln var inte besiktigad)(Erik låter hälsa att motorcykeln ska nu leva den österikiska drömmen och skaffa barn samt källare), då vi satt i Folkets park och lade pasjans när det kom en liten vild tam kanin och hälsade och till och med nosade i min väska. Typiskt.

Det tog ungefär en halvtimme att gå de hundra metrarna hem efter parkvistelsen. Små små myrsteg kunde jag högst ta. Det MÅSTE väl betyda att Storläppen-dunderklump kommer snart eller? Den rör på sig extremt mycket just nu. Ska den det när den ska födas eller har den bara disko i magen? 

Dagens mest använda internetsida:
varktimer.se
Dagens bästa pryl: vetevärmaren
Dagens störigaste: dundervarma vädret och att jag inte kunde bada.

Imorgon drar vi på kontroll igen. *Måtte den inte ha blivit fetare*

+15, kväll



För exakt ett år sedan såg jag ut såhär. Jag och Erik spelade tennis (i typ tio minuter innan jag hade skjutit bort alla tre bollarna) och körde moped på skateboardramper i Östra Sorgenfri. Idag har jag vankat lika långsamt som paret häromdan. Värkarna har alltså satt igång. Det är möjligt att det är förvärkar ännu men de blir starkare ju längre tiden går. I förmiddags kom de med ca 7 minuters mellanrum. Sen tog jag två alvedon och somnade knall och fall. Det är inte lätt när man annars äter värktablett högst en gång per år. Märkte inga värkar när jag sov och när jag vaknade igen kom de var 9onde minut ungefär. Sen kom de oftare och oftare och var nere på var sjätte minut. Efter att vi kollat på Starwars gick vi en runda runt Folkets park och sen har de kommit mer sällan igen. Det blir nog ingen unge i natt men kanske imorgon natt. Det känns som att det kan dra ut på tiden.

Men det har iallafall börjat!

+15



Vi lyckades vakna i tid och hitta rätt upp på tredje våningen. Först var det ultraljud. Ungen mådde finfint i min dundermage och kontrolltanten tyckte inte det var konstigt att den inte ville ut när den fick så bra näring där inne. Fostervattnet såg bra ut och ungen väger tydligen 4,1 kilo. För i helvete. Hur stor får man bli?! Henny vägde alltså 2,8 när hon föddes. Alla kläderna vi packat ner får ju läggas undan. En storlek större får det bli. Tänk sicken tur att vi inte behövt köpa kläder, det hade ju varit lite snopet. Sen kollade de CTG som också såg bra ut. Nästa kontroll är på onsdag om inget hänt innan dess och sen varannan dag fram till måndag då de verkligen sätter igång utdrivningen. Jag tycker faktiskt det börjar bli mer och mer värkar nu så kanske att den kommer inatt eller imorgon. Imorgon tippar jag nog.

+14


Gratiskonsert i Pildammsparken igen. Denna gång gubbrock/root.
Medföljande vänner: Martina ünd Al.

Jaha då var även denna dagen till ända och "någon", a.k.a envisaste ungen i stan, ville visst inte födas idag heller. Tidsfristen är ute, imorgon är det tid för undersökning och möjligtvis igångsättning. Jag tvivlar dock starkt på att det blir igångsättning. Mina tvivel grundar sig på att jag får fler och fler förvärkar, vilket torde indikera naturlig födsel inom några dagar, samt min psykiska hälsa som såklart är på topp. Haha. Jag läste alltså om igångsättning och att läkaren tar hänsyn till moderns psykiska hälsa. Dvs, om man är stor som en flodhäst och inte orkar någonting och bara lider av att vara gravid sätter de igång en av ren välvilja. Jag som fortfarande är lätt som en liten fjäder (ehrm) och har en mage som en liten pärla (ehrm), eller iallafall mår bra och fortfarande kan leva ett normalt liv, kommer få dras med ett foster och inte en fysisk unge ett tag till. Det är vad jag tror iallafall. Vad tror ni, blir det födsel imorgon? Spänningen är oliiiidlig!

+13




Tog en tur (aldrig sur) på Romeleåsen idag i hopp om att förlossningen skulle sättas igång. Gick sådär, lugnt i magen som vanligt. Iallafall: vi stannade vid hotellet "The Lodge" utanför Genarp. Extremt Twin Peaks. Sen gick vi en timme på skåneleden och så vände vi och gick tillbaka. Uppför och nerför och förbi vindskydd med gäster och förbi körsbärsträd med ultragoda och mogna bär och precis innan vi vände kom vi till en hage med A-hästar. Fast bäst var fåret som kissade precis framför dem, liksom för att ta udden av deras fåniga pose.

+12 på kvällen



Det var väldigt många människor i parken ikväll när Frida Hyvönen uppträdde gratis. Träffade en hel del som jag känner, såg vissa som jag känner igen och missade flera stycken som jag borde ha träffat. Det var en bra konsert trots att vi bara fick plats typ bakom scen. Såg henne om jag lutade mig väldigt mycket åt vänster, men orka. Vi körde naturligtvis moped dit i hopp om att skaka ner och ut ungen men vi borde väl ha gått för extra bra effekt.

Nu har jag dock faktiskt haft förvärkar två kvällar i rad, av det slag som gör lite ont. Vad tror ni om det? Blir det en seveneleven? Föds den imorgon kommer jag alltid att kalla den för seveneleven. Nu: sömn.

+12



När jag var liten brukade vi spendera nån vecka varje sommar i Danmark. Folkvagnsbussen lastades med ungar, tält, korgar med kläder och mat och så åkte vi över för att gå på Legoland och Lejonparken eller åka till Skagen. Jag har många märkliga minnen från dessa resor, de pågick väl mellan att jag var tre och kanske sex år? Ingen aning. Men jag kan tänka mig att alla i familjen har extremt olika minnen av vad vi egentligen gjorde. Föräldrarna kanske tänker att vi kollade på blommor och fåglar mest, vilket vi antagligen också gjorde. Jag har mest minnen av lekplatser på campingar, serietidningar i tältet och mjukiskläder man hade på dagen. Sen har jag ett starkt minne av en strand där en bil hade kört fast i sanden. Vi skulle hjälpa till men så kom en jättehög våg och så blåste det jättemycket. Den där vågen måste ju ha funnits bara inne i mitt eget huvud inser jag i efterhand, eftersom den för mig var typ 20 m hög. Jag minns också smaken av danskt bröd med honung på och hur det lät och luktade när man hoppade ur bilen på färjan. Men vad jag minns med mest förtjusning är taxfree-affären på båten. Vi sparade pengar hela året för att kunna gå loss i denna underbara godisaffär. Godiset hade vi sen hela resan och det gällde att köpa sånt som inte tog slut för snabbt. Kaj köpte jämt sötlakrits. Alla köpte TicTac. Och så fanns burken på bilden ovan. Som vi alla älskade detta godis! Pillorna har liksom ett vaniljpulver runt sig som gör hela godiset extra gött. OCH, igår när vi -efter att ha letat efter tvättställ i fyra olika affärer- kom till Rusta i Svågertorp, vad fanns där på en hylla om inte Fruit drops! Självklart köpte jag en burk. Vad annat kunde jag göra? Har smakat en och det smakar lika mycket gift som man kan tänka sig. Det kommer ta tid att äta dem. Kanske lika lång tid som en semesterresa i Danmark.

+11

Ja se detta var ju en osedvanligt märklig dag. Vi vaknade i ett buller och ett BRAK när Murre helt sonika välte mitt ihopsparade berg av saker som jag förvarar på min klädbyrå. Inklusive min ena stereohögtalare med extra snygg plast på som såklart gick sönder. Well, vad ska man göra. Kunde inte somna om så jag gick upp och hämtade posten där det fanns ett brev till Erik som talade om för honom att vår bil måste flyttas, och eftersom det är körförbud på den (har inte besiktigats ännu) kunde de skrota den (!) för en viss summa pengar. Nätack sa vi, och så gick Erik och flyttade den. Han kom tillbaka sur som en citron med TVÅ böteslappar á 700 kr. Eftersom jag är den med pengar just nu fick jag snällt punga ut 1400 spänn sådär på morgonkvisten. Man tackar. Detta var morgonen. Vi fick bestämma oss för att dagen nu bara kunde bli bättre, vilket den också blev - ungefär. Vi satte alltså igång med den stora rensningen av skrot. Först bar vi upp tvättmaskinen, sen bar vi ner och körde saker till tippen. Därefter drog vi till Ikea för att handla en badrumshylla och så vidare till Rusta där ett torkställ inhandlades. Klicka som vanligt på bilderna för sebar storlek:


Hur det såg ut innan vi kört iväg skräpet


Hur det såg ut när vi skulle dra igång tvättmaskinen på provtur


Hur badrumshyllan såg ut efter att jag hade skruvat ihop den


Hur det såg ut när vi upptäckte att manualen till tvättmaskinen visst låg I tvättmaskinen
(obs: detta var inget klantigt fel av oss, Jenni och Johan hade glömt var de hade lagt den och den hade alltså glidit ner under trumman. Gick inte att se alltså)


Hur det såg ut på badkarskanten efter rensning av tvättmaskin


Hur det såg ut när Erik och Murre pussades och allt blev bra igen

+10, 41+2



Åååh vi såg nyss en så dålig film och jag är så irriterad att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Det värsta är att det var jag som initierade att vi skulle se just den. Bara för att jag tjuvlyssnade på en kille i Klagshamn när vi var där och badade (samma kille som simmade ut till gummibåten med två pojkar som inte kunde ro, remember?) som berättade så spännande om den. Fy för i pissväderspolska så dålig den var. Se den ALDRIG! Den heter Knowing och Nicolas Cage har huvudrollen. Lär ju vara scientologer som har skrivit manus. Urk.

Och nä, ingen unge idag heller. I ren frustration-kompensation handlade jag tre kläder till den idag. Två döfina retro från Myrorna och en reakläd från Åhlens, där jag även såg till att skaffa nytt Åhlenskort. Sen gick jag runt hela Pildammsparken och tänkte att ojvoj nu smärtar det väl ändå liiite i magen eller? Men det gjorde det inte. Det märktes, om inte förr, när jag gick förbi ett annat preggopar där tjejen ockade och vockade fram i typ en halv km/h. Kanske skulle hon snart föda men hennes mage såg ut att vara ungefär hälften så stor som min då jag i princip sprang förbi dem. Så jag suckade och gick hem. Det hade dock varit extra kul om den började födas nu eftersom Erik har druckit vin ikväll och därför inte kan köra bil. Då hade sagt "HAHA, fixa det här nurå!!" med arg stämma och sen varit sur hela förlossningen. Men surheten grundar sig alltså bara på den jävla filmajävulen. Ledsen folks, men jag är besviken. Mina ögon är våldtagna.

Nu går jag och lägger mig i vredesmod.


+9



Idag: bildkavalkad! Första bilden är från vecka 17, sista vecka 41. Imorgon kommer vad vi väl alla hoppas är sista bilden. Dagen har varit osedvanligt lugn. Inte ens något bad har jag tagit. Vi var på kontroll på MVC och hör och häpna, Läppen har sjunkit ner lite! Det var nog promenaden igår som gjorde susen. Erik tycker att magen ser ut som en mule nu och det borde väl tyda på att den har sjunkit en smula. Eller att jag ser ut som en häst. Vi fick en tid för igångsättning så föder jag inte dessförinnan kommer Läppajäkeln iallfall ut på måndag, som det ser ut nu. Kan ju vara så att de skjuter upp det om allt ser bra ut. Vad de gör på måndag är ett ultraljud, blodprov, vaginal undersökning och sen minns jag inte om det var något mer. Sen får vi prata med en läkare som bedömer om det är dags eller ej. Fru barnmorska tittade med de snällaste ögonen idag och undrade om det var väldigt jobbigt att gå över nu när det är så varmt. Närå, svarade jag glatt, så länge jag får bada i havet är jag nöjd. Amen inte så konstigt att den inte föds! Så länge jag inte känner att det är dags kommer den ju att ligga kvar. Så ok, från och med imorgon ska jag bestämma mig för att den ska ut. Så får vi se hur snabbt det går. Annars tog jag en tur till stora Åhlens och letade plånka. Det gick inte så bra, alla kostade ju för bövelen typ minst 400 kr. Skandal. Nä, visakortet får ligga löst i väskan ett tag till. Hör ni det tjuvar. Tur för mig att min väska är en mystisk varelse som slukar saker så att man omöjligtvis hittar dem igen. De dyker upp efter ett tag, men bara när de själva vill. Sen har jag diskat en mastodontdisk. Thats it. Och ätit en halv chokladkaka också dårå.

+8

Idag kom Bea hit på besök. Vi gick till Astrid och aporna kök och åt massor av muffins med glasyr (gott), sen var vi på konsthallen och kollade på utställningen med Sonic Youth (tråkig) och sen köpte vi en kortlek och spelade kort (roligt). Bäst var att vi slog in den och gav den till oss i sommarpresent. När hon skulle åka hem igen följde jag med en bit till bibblan där jag lämnade böcker. Sen gick jag och gick och gick länge för att stampa ner ungen i magen. Inatt borde den födas. Imorgon är det kontroll igen. Jag beklagar om bloggen börjar gå på tomgång men hela mitt liv består mest av en väntan just nu. I denna väntan på en liten Läpp presenterar jag här en film där Henny spelar huvudrollen. Hon är kanske en timme gammal vid inspelningen och vi är övertrötta och fnissiga och tycker hon ser rolig ut i mössa. Kari är på andra våningen och opereras. Note to self: spela in ungen när den föds, det är kul att kolla på sen!


+7, pappas födelsedag


Dagen har spenderats i Edenryd hos föräldrarna. Det var nämligen pappas födelsedag. Alla barn och barnbarn och respektivar plus hunden Humla var där. En mycket trevlig dag. Jag och Erik hade övernattningspackning med oss men när vi sa det till mamma lät hon oss inte sova över. Hon skulle inte klara persen om det skulle bli dags att föda inatt,  sa hon, så vi fick snällt åka hem igen på kvällen. Det gjorde inte så mycket, katterna blev glada när vi kom tillbaka igen. Jag glömde att jag hade kamera med mig så tyvärr får det bli en vägbild från hemfärden.

Den uppmärksamme läsaren har kanske märkt att barnet i räknaren nu har försvunnit. Det är inte meningen att man ska gå över såhär länge tydligen. Kristin säger att den kommer imorgon eller på tisdag så då litar jag på henne. Jag försökte precis fånga kvällens brutala gymnastikövningar inne i magen på film, men just när jag fick till den allra bästa filmen och skulle kolla på den insåg jag att kameran hade stängt av sig efter en sekund. Störigt. Fick en till som var rätt ok, den kan man se här:


+6


Det bästa med sommaren är att man blir så brun. Och blir man brun blir man så extra fin med vita kläder. Jag sitter och tittar på mitt skinn mest hela tiden och tycker det är så fint. Speciellt att jag har så ljusa hårstrån på armar och ben och fast jag har så mycket fräknar. Mmm, sommarskinn. Finast i stan. Som ni kanske märker har jag alltså inte fött barn idag heller. Däremot har jag slagit tio kullerbyttor/volter på raken utan att andas mellan i havet! Rekord denna sommaren. Fubbit värre är att, om jag nu ska gå så långt att kommentera kändisbloggar, Alex Schulmans tjej har fött idag. Hon hade alltså samma BF som jag och har varit min tröst dessa övertidsdagar. Vad jag gör nu för att försöka hjälpa Läppy på traven är att hoppa väldigt mycket när jag badar. Tänker att det ska skaka ner na. Verkar ju dock hjälpa föga. Vad vi gjorde innan vi åkte och badade för femtioelfte dagen i rad var att fixa köket inför ankomsten. Här följer före och efterbild. Liten skillnad för dig? STOR skillnad för mig. Vi slängde fem påsar rent skräp, tog bort cykeln, rensade opp och så vidare. Nu jäla är vi faktiskt redo. *Känns som jag sagt det förr*

Före

Efter

+5



Det är alltså idag jag hade tänkt att jag skulle föda. Har sagt i ett halvår nu att 3/7 kommer den. Men icke sa nicke. Så vi drog till Falsterbo och badade istället. Och sen åt vi pizza på Ljungen. Erik hade årets bästa frisyr och Tintin-tröja på sig. På kvällen gick jag och Martina på bio och såg filmen om Broder Daniel. Det är alltså det band jag varit mest besatt av i min ungdom. Det var en fin film. Jag skriver korta meningar idag eftersom det helt enkelt är för varmt för att jag ska kunna tänka. Det var hemskt att sova inatt. Vaknade liksom feberyr flera gånger, trots två kylklampar. Vissa finner dock bra ställen att luta huvudet på i sömnen, tex på skohornet från Ikea:



+4


Dagens strand: Ribban. Inklusive gässen och tatueringarna.

Nä den här ungen verkar ha det bra inne i magen. Inga tecken på födsel idag heller, alltså. Dagen har varit synnerligen menlös. Min syssla har varit att cykla till Åhlens för att försöka hitta en plånbok. Hittade ingen. Någon som vet var det finns någon fin som helst inte kostar mer än typ hundra spänn? Cyklade till trean och tog några dopp. Värmen var brutal. Så ringde Erik och sa att han, Jon, Olof och Matilda var påväg till Ribban för att snorkla. Jag stack också dit och badade i det fesjonkna långgrunda tångiga vattnet. (Tacka vet jag det djupa svalkande havet vid trean.) När vi kom hem var det så olidligt varmt att vi nästan svimmade. Termometern visar nu klockan 23.15 alltså 29,2 grader. Jag vet att jag kommer att sakna detta när det är svalare igen men just nu går det liksom inte att röra sig härinne. Man orkar varken diska eller städa eller någonting. Tänk vilken tur att jag inte bor i ett land som har det såhär jämt. Nu: betala räkningarna. (ups)

+3, v 40


Bild ett: stor och liten vid nätfönster.
Bild två: töntiga familjen på språng igen.

Kan detta vara sista onsdagsbilden månne? Inte mycket som hänt i magen idag. Vi tittade på Barnmorskorna - Norge för en stund sen som handlade om när barnet dör i magen. Huga. Det vill vi inte vara med om tack sa jag till Läppen och Läppen svarade lydigt med att sparka några jag-lever-spark.

Själv har jag varit desto mer aktiv. Cyklade till Marika och Evert på morgonen (ja, klockan 13 då) och blev bjuden på såväl frukost som kaka und kaffe. Tyvärr glömde jag att fota, Evert som var så fin och nyklippt och allt. Sen vart det stranden dit Erik, Olof och Matilda också kom efter ett tag. Erik och Olof hade köpt varsitt snorkel och cyklop tidigare under dagen och för första gången i mitt liv lyckades jag simma med snorkel! Det var ju svinkul! Låg i och puttrade på tills jag var kall som en märla. Mina magmuskler fick dessutom jobba för första gången sen vattengympan slutade i maj, man måste nämligen blåsa ut luften och vattnet väldigt hårt så röret töms, och det var en pers för en slapp gravidmage.

Här hemma igen har Erik satt upp ett fyrdubbelt nät i sovrumsfönstret och äntligen hoppas vi kunna sova liiite svalare igen. Dock svettas jag så mycket nu att jag troligtvis kommer ha kylklamp i sängen inatt igen. Det känns som att det är sommaren -94. Jag vill sova på balkongen i Edenryd och titta på fotbolls-vm på natten och spela fotboll på dagen och bada i Tomsan. Kom nurå Läppaskrälle så vi kan åka till svalare hus!

+2



Dagens hav. Stilla, varmt, fullt med förhatliga vattenskotrar som kör för snabbt och för nära badande människor. Men det var även svalkande och fantastiskt.



Ännu bättre blev det när Erik, Olof, Matilda och Per dök upp med kvällsmat. Trots att molnen dök upp samtidigt. Det gjorde ingenting. Vi nästan hoppades på buller, brak och kyligt regn. Sket ju sig.



Måste passa på och ta lite magbilder nu på upploppet. Vem vet, när som helst kan det vara för sent.

Annars: svettigt, svettigt och åter svettigt. Detta var precis vad jag tippade skulle hända i slutet av min graviditet, att ungen skulle jävlas och stanna inne så att jag skulle behöva pustflämta mig fram sista tiden. Å andra sidan hade jag antagligen pustflämtat lika mycket om den var ute, så jag tackar en liten Läpp för alla dagar jag kan svalka mig i havet denna sommar.

Mer? Tja, ang min plånka kan jag meddela att jag fått ett nytt bankomatkort men ingen kod. Nollbudget sen förra veckan. Stackars Erik. Men alla de små utgifterna kommer jag glädjas över att jag inte hade. Tex: en kaffe hit och dit, ett svalt sommarplagg för att jag inte pallat tvätta en maskin, en flarra vatten när jag druckit upp det jag hade med (istället för att gå på nån toa och fylla på). Ja ni vet, sånt som gör att kosingen rinner iväg. När jag får en kod kommer jag att kunna köpa en plånka och i den ha ett bankomatkort. Alla andra kort är ju borta. Snyft. Spärrade mitt bibblakort idag. Tyvärr måste man visa upp polisanmälan om man ska få ett nytt. Min polisanmälan ligger på min mail. Vi har inget bläck i skrivaren, måste alltså skriva ut på bibblan. Men för att kunna göra det behöver jag ett bibblakort. Moment 22?

Sist: Vi har pumpat däcken i barnvagnen. Nu jela går den som ett litet spett. Alldeles fix och färdig och full av katthår.


hits