erikapik

Erik bara sover och sover. Börjar så smått inse att vi nog aldrig kommer att få ett sånt där städat och fridfullt hem, det går likom inte. Vi är båda byggda för skräp och sakhem där olika projekt ligger i högar och väntar på bättre tider, samtidigt som dammet växer under och mellan. Det är väl bara så det är antar jag.

Men det är så ljust ute, solen lyser på ett ställe i lägenheten, tyvärr i verkstaden där man kanske inte hänger en torsdagsmorgon.. men ändå! Den lyser desto mer ute, jag blir alldeles upprymd av vårkänslor när jag tittar ut -på snödrivor visserligen men jag bara Vet att idag kommer det vara lättare att cykla till jobbet för nu har cykelbanorna blivit snöfria.

Fan vad Bear Quartet är bra.

Och jag kunde koppla om stereon själv!

Nu: frukost.

Hade tänkt skriva ett långt hatbloggsinlägg om fucking Idol och fucking skivbolag som ger ett gäng loosers skivkontrakt trots att de alla gör musik som jag inte kan förstå hur nåågon i denna värld kan lyssna på och samtidigt få en känsla av nytta och nöje. Åh och Ahrgh!! Jag får raseriutbrott oftare och oftare på jobbet nowadays och det är fan ta mig Idol-Sebastians fel. Eller Jävla Agnesjävel. Eller värst är väl egentligen fuckot James Blurk och han är inte ens idol. Fan ta dålig och tom musik som skapar dåliga och tomma hjärnor. Eller nej, inte tomma, - hjärnor som tänker att shit va guttigt det skulle vara att köpa ett hageljevär och gå till närmsta radiostation och mangla sönder deras låtförråd ner till små små partiklar som kan be floating around in space. Forever. Jag blir så AAAARRRRRGGGG.

Hade tänkt ja, men så kände jag ändå att det där kanske är lite so -97 att göra. Uhuhu se på miig., jag är lite bättre än er andra i min högstadieklass för jag har fattat det där med musik, och det har verkligen inte ni så screw you.

Men ändå, när "folk", ja "folk" - min människoföraktspinne i sims har just nu blivit röd och varningsblinkar - när "folk " aktivt byter bort till exempel musikjournalen i p3 mot Radio City, eller Mix megapol, eller Eeeenerjjjjjiii

Då vill jag MÖRDA!!!!!

phew, tror jag behöver lite ombyte. Nån som vill ge mig en resa till Arizona pliiis?

Imorgon ska jag gå redan halv åtta. Och jag fucking förtjänar det!!

Köpte ett gäng stickor och ett garnnystan i grälla (förskräckliga) färger och tänkte att jag skulle börja sticka. Hade glömt allting, när jag skulle lägga upp maskor blev det aldrig några utan bara tråd och tråd och tråd. Erik fick googla det till mig. Även han blev intresserad och vi båda satt och försökte klura ut hur man egentligen skulle göra. Hittade en ytterst pedagogisk sida som visade hur man både gjorde en ögla och hur man gick från ögla till maskor. Började lägga upp maskor men visste inte hur många jag skulle göra för att det skulle räcka till en tjock socka. Erik fick googla det till mig. Hittade en ytterst töntig men ack så seriös blogg som heter "Monicas stick- och teblogg", spana in den nån gång.. Hon hade stickat så fina sockor som var rundade i tån (hon hade själv kommit på receptet), och en kommentar hade hon fått  från nån annan kvinna som höll med om att "ja ingen i min familj har iallafall spetsiga tår!". Nå, började alltså sticka - en rät, en avig precis som det stod. FanTAstiskt hur man kan hitta allt på nätet nowadays - isent it! Känner mig som Charlott (?) i Sex & the City. Delux.

Men allt som gick så bra och så tänkte jag inte på att det ju nu faktiskt var JAG som skulle sticka och javisst, nog fan glömde jag titt som tätt om jag för en sekund sen gjorde en rät eller en avig maska. Det är ju helt sjukt att glömma vad man gjorde för en sekund sen, men strumpan so far kan verkligen intyga att sådär skulle det nog verkligen inte sett ut om jag hade gjort alla maskor rätt.
Nu vet jag inte om jag ska repa upp och börja om (strumpan so far är ju bara kanske tre centimeter) eller om jag ska skita i att få det snyggt och bara göra en strumpejävel eftersom det ändå kommer att hända samma sak igen om jag börjar om. Det finns ju värre saker i livet än en kasst tillverkad tjockesock. (känner mig lite som vargen när han skulle sy mjukisdjur till Bamseungarna)

Förresten fick jag idag ett paket på posten innehållandes tre par stumpbyxor i prima kvalité av stumpklubben. Jomantackarja! Tjocka sockor, phff!

Det börjar bli dags för det stora vintergnället. Det börjar nu: Två dagar i rad har jag haft en öm känsla i kroppen - nej inte kärleksöm utan ha ont- öm. Det började med ett det killade och stacks i typ skinkorna och det kändes som träningsvärk i låren. Jag tänkte att det kanske hade med min jobbställning att göra när jag ska dra en kabel från växelspaken upp bakom radion och måste stå på knä i en något suspekt ställning, men det var nog inte det för det ömma ökade. När jag gick och la mig igår hade jag svårt att somna då det helt plötsligt kunde komma en starkt kill eller ett starkt stick lite närsom. (Nej alla mina snuskiga vänner - killet och sticket kom inte från ett så kallat köttsvärd) Så sov jag typ oroligt hela natten och vaknade med starka smärtor på lårens baksidor. Fattar inte vad det är. Hela dagen har det känts som när man har stark feber och måste tvinga sig att sitta på toaringen för att man annars hade kissat på sig. Alltså, jag har inte känt mig kissnödig men det har varit en extremt obehaglig skavande känsla i låren. Så att man blir kallsvettig varje gång man känner att det börjar bli dags att sätta sig. Som att man både har stark feber OCH somnat i solen en sommardag och bränt sig som tusan. Eller som att bli bränd av en brännmanet. Det blev ju inte direkt bättre av mina extremt tunga och av rejält tyg tillverkade arbetsbyxor. Jag kan tänka mig att mina arbetskamrater har undrat om jag har bajsat i byxorna under kvällens gång, så som jag har försökt krumbukta mig fram i hopp om att inte behöva vidröra byxbenen. Så har jag börjat fundera över om det kanske är kylan. Jag menar, jag cyklar sammanlagt en timme om dagen i minusgrader med vanliga byxor. Det är askallt och när man kommer fram är benen jämt som en såndär isglass med två pinnar som smakar cola. Utom att de smakar cola då. Eller är gjorda av trä. Äh ni fattar vad jag menar.

Annat gnäll är att jag tydligen inte har någon hobby eller fritidsintresse överhuvudtaget, iallafall enligt vissa somliga som bor i min lägenhet. När Erik berättade att han och Olof planerar fixa sina motorcyklar och köra en massa på revingehed och förhoppningsvis börja tävla lite var jag kanske inte riktigt så entusiastiskt som han hade hoppats på eftersom jag tyckte att sure, kul för er liksom - jag känner väl mig inte speciellt delaktig i den världen. Så tyckte Erik att citat "men skaffa en egen hobby då, eller din hobby kanske är att gå promenader?"

WHAT?!!

Ångesten är total i Erikas kropp. Är det allt hon lyckats åstadkomma på snart 24 år? Gå promenader? Nu är hobby det enda jag tänker på, vad fan ska jag göra? Bygga modellflygplan? Förlåt mig för att jag inte har ett lika uppenbart intresse som Erik, att meka med motorer och köra omkring i grushögar och skvätta sand!

Men inget ont som inte för något gott med sig, för tamtadam jag har kommit på ett uppsatsämne! Till min littvet c-uppsats. Nu kanske inte folk skulle kalla en c-uppsats för hobbyverksamhet, inte jag heller. Men åtminstonne får den mig att börja tänka och planera. Den gör mig sugen på att skriva, på att överhuvudtaget plugga och kanske komma bort från verkstaden.

På hemvägen från verkstaden (så vackert namn - precis som en film) ikväll kalkylerade jag och Oskar lite på tiden. Vi är på jobbet tio timmar om dagen. Det betyder att 14 timmar är kvar på dygnet. Av dem lägger vi en timme på att ta oss till och hem från jobbet. 13 h kvar. Sover gör man väl iallafall åtta timmar per dygn. 5 h kvar. Nu ska man kanske duscha - bajsa - kissa - sminka sig - borsta tänderna - ja göra toabestyr helt enkelt. Sammanlagt  åtminstonne enonhalv timme (tänk så güttigt det är att bajsa och läsa Lucky Luke - lääänge). 3,5 h kvar. Varje dag måste man diska lite och speciellt laga mat och fixa med frukost, lunch och middag, säker sammanlagt 2onhalv timme. Och vad finns kvar? Jo EN timme. En YNKA timme att göra vad man vill på. Denna timme brukar ofta gå åt till att man sätter sig någonstans och tänker: AAAAHHHHH vad SkÖnT nu är jag FRI och kan göra vad jag VILL!!! Och popp så har den timmen också försvunnit. Jahapp. Nä vaddå, jag är inte bitter..

Snart 24 och är intresserad av promenader. bu fuckin hu.

Jag har ju som jag nämnt tidigare fått en vinylspelare i julklapp. Den är alldeles ny och alldeles bra och hur det nu var driven på något sätt som är bättre än de andra, det spelar inte så stor roll - jag vill mest höra bra musik. Och är det någonting som låter jäkligt bra så är det musik på vinyl. Jag känner mig precis som lillkillen i Almost famous när systern sticker hemifrån och lämnar sina skivor till honom att lyssna på och lära sig det viktiga i livet. Så lyssnar han och blir så frälst att han måste åka omkring med något band i USA och göra bort sig och vara pinsam. Det är inte det viktiga här utan just den scenen när han börjar lyssna på systerns skivor. Den scenen säger allt om hur man bör känna när man lyssnar på riktigt bra musik.
Igår när jag jobbade var jag väldigt nära ett psykbryt. Skithög volym på allting i en kombination med att Oskar var sjuk och jag fick jobba själv gjorde att jag bara ville lägga mig ner och dö. Plus att min vattenflaska har gått sönder så jag var konstant törstig hela dagen. Men precis när jag nådde maxpunkten och tänkte att nu skiter jag i detta och går och lägger mig i en snödriva (om det hade funnits någon) - precis då kom Erik med sin mp3-spelare. Sa att han hade lyssnat hela dagen och att jag kunde få den nu om jag ville och jag tackade ja och fick den. Och som att knäppa med fingrarna eller vända på sin hand hade alla förutsättningar ändrats! Helt fantastiskt. Från att ha lyssnat på reklamradio med verkligen mycket och samma reklam i sju timmar fick jag helt plötsligt höra Isolation years och Sambassadeur och 16 horsepower och all musik som jag bara älskar. Helt plötsligt kände jag mig pigg och skulle kunnat jobba minst lika länge till. Det är rätt skumt att det funkar så, och så tänker jag på de döva på jobbet - vad har de för morot? Ok, de slipper ju höra reklamradion från första början så det är kanske inte så farligt för dem.
Iallafall för att återkomma till vinylspelaren så börjar jag sakta men säkert att freaka ut tror jag. Har hittils denna månaden handlat skivor för över tusen spänn och hela tiden ser jag en massa fina 7" or som jag vill ha och köper.
Tja något ska man ju lägga sina pengar på.

Varje kväll kollar jag och Erik på Dakar ökenrallyt och ooooh vad det är roligt och spännande om man bortser från alla miljoner de lägger på lyxmat, vatten, filmteam och allmän lyx mitt framför näsan på de fattigaste fattiga i Afrikas torraste öknar.. Iallafall, jag och Erik har bestämt oss för att vi ska köra motorcykel i Afrika nån gång i framtiden på semester. Oo det ska bli så spännande och oo vad jag vill.

Och förresten! En sak till, vår hyresvärd var precis och knackade på dörren. Tydligen är råttproblemet tillbaka, han berättade att de går genom rören och kommer således upp ur toastolen!! Hallå är detta Delikatessen eller? Jag vill inte ha råttor i rumpan när jag bajsar! Erik berättade för honom att vi hade fångat fem stycken, vilket han blev väldigt glad för. Inte många ville i huset ville befatta sig med någonting som hade med råttor att göra så han erbjöd oss två hundra spänn för varje råtta vi fångar i framtiden. Haha. Fett. Synd att det inte var innan - vi hade kunnat vara tusen pix rikare!

))<>((