erikapik

Det börjar bli dags för det stora vintergnället. Det börjar nu: Två dagar i rad har jag haft en öm känsla i kroppen - nej inte kärleksöm utan ha ont- öm. Det började med ett det killade och stacks i typ skinkorna och det kändes som träningsvärk i låren. Jag tänkte att det kanske hade med min jobbställning att göra när jag ska dra en kabel från växelspaken upp bakom radion och måste stå på knä i en något suspekt ställning, men det var nog inte det för det ömma ökade. När jag gick och la mig igår hade jag svårt att somna då det helt plötsligt kunde komma en starkt kill eller ett starkt stick lite närsom. (Nej alla mina snuskiga vänner - killet och sticket kom inte från ett så kallat köttsvärd) Så sov jag typ oroligt hela natten och vaknade med starka smärtor på lårens baksidor. Fattar inte vad det är. Hela dagen har det känts som när man har stark feber och måste tvinga sig att sitta på toaringen för att man annars hade kissat på sig. Alltså, jag har inte känt mig kissnödig men det har varit en extremt obehaglig skavande känsla i låren. Så att man blir kallsvettig varje gång man känner att det börjar bli dags att sätta sig. Som att man både har stark feber OCH somnat i solen en sommardag och bränt sig som tusan. Eller som att bli bränd av en brännmanet. Det blev ju inte direkt bättre av mina extremt tunga och av rejält tyg tillverkade arbetsbyxor. Jag kan tänka mig att mina arbetskamrater har undrat om jag har bajsat i byxorna under kvällens gång, så som jag har försökt krumbukta mig fram i hopp om att inte behöva vidröra byxbenen. Så har jag börjat fundera över om det kanske är kylan. Jag menar, jag cyklar sammanlagt en timme om dagen i minusgrader med vanliga byxor. Det är askallt och när man kommer fram är benen jämt som en såndär isglass med två pinnar som smakar cola. Utom att de smakar cola då. Eller är gjorda av trä. Äh ni fattar vad jag menar.

Annat gnäll är att jag tydligen inte har någon hobby eller fritidsintresse överhuvudtaget, iallafall enligt vissa somliga som bor i min lägenhet. När Erik berättade att han och Olof planerar fixa sina motorcyklar och köra en massa på revingehed och förhoppningsvis börja tävla lite var jag kanske inte riktigt så entusiastiskt som han hade hoppats på eftersom jag tyckte att sure, kul för er liksom - jag känner väl mig inte speciellt delaktig i den världen. Så tyckte Erik att citat "men skaffa en egen hobby då, eller din hobby kanske är att gå promenader?"

WHAT?!!

Ångesten är total i Erikas kropp. Är det allt hon lyckats åstadkomma på snart 24 år? Gå promenader? Nu är hobby det enda jag tänker på, vad fan ska jag göra? Bygga modellflygplan? Förlåt mig för att jag inte har ett lika uppenbart intresse som Erik, att meka med motorer och köra omkring i grushögar och skvätta sand!

Men inget ont som inte för något gott med sig, för tamtadam jag har kommit på ett uppsatsämne! Till min littvet c-uppsats. Nu kanske inte folk skulle kalla en c-uppsats för hobbyverksamhet, inte jag heller. Men åtminstonne får den mig att börja tänka och planera. Den gör mig sugen på att skriva, på att överhuvudtaget plugga och kanske komma bort från verkstaden.

På hemvägen från verkstaden (så vackert namn - precis som en film) ikväll kalkylerade jag och Oskar lite på tiden. Vi är på jobbet tio timmar om dagen. Det betyder att 14 timmar är kvar på dygnet. Av dem lägger vi en timme på att ta oss till och hem från jobbet. 13 h kvar. Sover gör man väl iallafall åtta timmar per dygn. 5 h kvar. Nu ska man kanske duscha - bajsa - kissa - sminka sig - borsta tänderna - ja göra toabestyr helt enkelt. Sammanlagt  åtminstonne enonhalv timme (tänk så güttigt det är att bajsa och läsa Lucky Luke - lääänge). 3,5 h kvar. Varje dag måste man diska lite och speciellt laga mat och fixa med frukost, lunch och middag, säker sammanlagt 2onhalv timme. Och vad finns kvar? Jo EN timme. En YNKA timme att göra vad man vill på. Denna timme brukar ofta gå åt till att man sätter sig någonstans och tänker: AAAAHHHHH vad SkÖnT nu är jag FRI och kan göra vad jag VILL!!! Och popp så har den timmen också försvunnit. Jahapp. Nä vaddå, jag är inte bitter..

Snart 24 och är intresserad av promenader. bu fuckin hu.