erikapik

Redan nu, ca tre veckor kvar till nästa csn-utbetalning är jag så fattig att det blir knäckebröd med vatten till middag var dag. Inte för att det skulle hindra lärarna på vår utbildning att lägga en studiedag i Helsingborg, 67kr enkel resa. Mötte upp F och K på stationen i Malmö och inhandlade där den första koppen kaffe för dagen som jag sedan inmundigade på tåget. Jag har inte riktigt vant mig vid att bibliotekarieyrket är ett fikayrke där man bjudes på kaffe vart man än vänder sig. Vart man kommer säger bibliotekarierna "vill ni ha kaffe?" På stadsbibliotek, på filialbibliotek, på universitetsbibliotek låter det "kaffe! kaffe! Här var det kaffe! Nån som vill ha? Vi bjuder!" Sista fikastunden valde jag vatten som när jag smakade på det bara smakade glögg. Men de bjöd på frukt och kakor och godisbitar och klubbor och te och kaffe såklart också och det var så lyxigt att jag inte kunde förmå mig att klaga på det glöggsmakande vattnet. Biblioteken var ganska trevliga. Jag tycker bara det är så tråkigt med alla de där offentliga byggnaderna från 1960-talet som består av tegel och betong. Ok om det hade varit utsidan som gjorde det, but nooo, de liksom ropar "betong, tegel, här var det mörkt minsann! Och beundra gärna våra extremt stora väv-verk som hänger på de extremt höga väggarna och ser ut att passa in i en kyrka eller kanske bara i en garderob eller i ett förråd!" Varför kan inte kommunerna förbarma sig över dessa byggnader och renovera dem eller åtminstonne betala lite färg så de kan måla det mörkbrunsvarta vägg-teglet vitt? Det senare biblioteket som vi besökte var mer nybyggt men väldigt trångt och personalen verkade inte så glada. Kanske för att golvet såg ut att vara gjort av kräk. Detsamma gällde dörrarna på bygget. Tänk er själva, golv och dörrar i samma färg och färgen är beigemelerad rosabrun. Nä tack. Jag får starta ett eget bibliotek med mina egna älskningsfärger. Kan man ha ett bibliotek i mörklila?
Sen åkte vi hem och K trodde att Teckomatorp uttalades Techomatorp. Massor av folk på tåget och jag gjorde förståss en blunder när jag skulle kommentera F:s vråltöntiga pocketboksregnfodral. Jag sa med klar och hög stämma "men kolla då vad panchis den är, sketatöntigt ju!" och så vred jag på huvudet och såg den helt uppenbara pensionärstanten bredvid. Nu kommer ju hon gå hem och gråta och jag kommer att ha ångest i flera timmar. Jag gör verkligen sådant hela tiden. Igår förolämpade jag en killes namn utan att tänka på att han var i samma rum och antagligen såg och hörde hur jag gjorde kräkljud över det. Merde, jag måste skärpa mig. Här kommer en bild på Erik som har ont i öronen istället. Något ska ni ju ha att titta på.