Stackaleliiten
Nu när musiken tystnat och lampor släckts i mitt hem hör jag gårdens alla läten. Och tufset gråter och gråter fortfarande. Det värsta är att det verkligen låter som ett barngråt - fast i fågelversion dårå. Varför hjälper ingen den? Kaj, var var du när du behövdes som mest?!
Fråga: Har jag blivit en tant? Lägg här till att jag börjat tvätta samt torka och återanvända små PLASTPÅSAR.
Svar: Ja. Annars möjligtvis en tönt.
jag brukar också tvätta och torka små plastpåsar. Det har vi i arv efter vår mor. Man kan ju försöka mota ut den lilla måsungen, med risk för attacker ovanifrån. En håv kanske. Sedan springa snabbt som attan ut till området med bassängen nära dig...
Hm. När jag ställer mig tantfrågan brukar mina vänner dubbelkolla med mig om jag dessutom gör plastpåse-grejen. Om jag INTE gör det säger dom åt mig att andas ut. Det verkar vara the ultimate tant thing.
Sorry.
äh, du är bara tant och tönt i bloggarvärlden. i verkligheten har du saker som väger upp plastpåstvättandet.
Oj vilken fin version av måshistoria du har. Det finns en sån på jobbet också som tufsar omkring och jag är livrädd varje gång jag ska gå förbi för föräldrarna sitter på varsin pelare och skriker varningsrop åt alla som går i närheten och för några veckor sedan blev folk attackerade där.
Damn och ja, verkar ju ha lite av båda vilket förhoppningsvis is a good thing..
Men Kari: En håv? en HÅV? VEM äger en Håv? Inte jag iallafall!