Helgen som gått

Ännu en helg är över, denna helgen var den när våren kom. Jag har jobbat på biblioteket två av två dagar och det har varit riktigt kul. När jag är där är jag pigg och alert och trevlig och glad men så fort arbetsdagen är över och jag sätter mig på tåget blir jag tvärt om. Som att vända på handen. Sur, trött, seg och låg bär det av hem. Jag tror det är så hela livet, man anstränger sig till sitt yttersta när man är bland främlingar för att sedan vara väldigt mycket sig själv när man kommer hem till de man egentligen borde anstränga sig för. Illa. Men man kan ju inte hjälpa att arbete är slitsamt.

I fredags var det skivklubben, jag var redaktör och satte ihop skivorna på temat de sju dödssynderna. Skivan blev inte jättesnygg men ganska bra. Bäst var att det var dags för ett nytt tema - ett väldigt bra tyckte jag själv: Begravning. Vilka tre låtar vill jag helst ska spelas på min begravning? Jag har två klara, tänker dock inte avslöja dem här.

Igår var jag och Erik på mopedtur i hamnen. Vi körde ut dit där Kaj jobbar och insåg att jag jobbade några dagar för några år sedan på företaget som ligger granne med hans jobb. Mitt jobb var hemskt. Jag skulle vara där, via ett välkänt bemanningsföretag, i tre veckor för hjälpa till med att sortera reservdelar till lastbilsbromsar eller något sånt. Första dagen kom jag dit en timme för tidigt och fick cykla omkring nere i hamnen mellan sju och åtta. Under tiden som jag cyklade omkring nere i hamnen var det en lastbilschaffis som inte fick igång sin mobil och han stannade mig för att höra om han fick låna min nån minut. Jovars, ingen skulle väl försöka sno en liten tjejs mobil i hamnen halv åtta en måndagsmorgon tänkte jag och gav honom den. Han satte dessutom i sitt eget sim-kort för att inte slösa på mina pengar. Snällt, tänkte jag. Och han var väldigt trevlig, det var bara det att när jag fick tillbaka mobilen hade alla mina inställningar försvunnit. Även klockinställningen. Jag befann mig långt åt helvete ut i Malmös östra hamn utan en aning om vad klockan var, och blev på så vis försenad min första dag på ett nytt arbete, trots att jag hade varit en timme för tidig från början.
Eländet slutar dock icke här. När jag så kom fram och klev in på det lilla tyska familjeföretaget tappade de alla hakan och undrade vad fan jag gjorde där. Arbetet var tungt och de hade nog föreställt sig en stor och stark karl som hjälp. Jag jobbade på så gott jag kunde men alla lådorna som sakerna kom i var extremt höga och sakerna i sig vägde ca tjugo kg per styck. Det var på tok både för högt och för tungt för en lillskrika som jag. Alltså, det var så högt att jag fick liksom hänga över kanten, så som på stängerna man snurrade på på mellanstadiet. Vet inte hur jag ska förklara. Och så i den ställningen lyfta stora järnklumpar. Nä, det gick inte. Det insåg de med och jag fick sluta på onsdagen, tre veckor blev tre dagar. Och jag vill ALDRIG mer återvända!! Det kan de ta och skriva opp!
När vi hade åkt moped dit igår åkte vi också ut där de håller på att bygga ut Malmö med citytunnelns grus. Det var ett väldigt stort ökenlandskap, förbjudet och spännande. Vi såg många fåglar, en död. Sen åkte vi till Kari och åt lasagne som var så god så god.

Idag:
Skola i Lund en timme.
Läste i solen 30 min
Kom hem och åt lunch
Sov 30 min
Simmade en timme
Jobbade i Lund två timmar
Sjöng i kören två och en halv timme
Slut. I rutan.

12040-162

12040-161
Burn

Kommentarer:
Postat av: Kristin

Fina bilder. Dina bilder blir onekligen väldigt blåa. Men det är schysst.

Postat av: Martina

Cute bird. Jag kan int emed ord beskriva hur mkt jag hatar att sitta inlåst med en uppsats i detta vädret. Varför är uppsatsskrivande alltid på våren??!!!

2007-03-13 @ 11:06:36

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits