erikapik

Efter en ganska kass helg känns nu livet åter värt att leva. Jag trodde väl aldrig det, men jag har börjat trivas i skolan. Gillar att åka in klockan halv nio, trots att vi inte har någon föreläsning, och sen sitta där och arbeta eller plugga fram till tre när jag kan känna mig nöjd med dagen och kan åka hem. Fullständigt fantastiskt. Gillar att susa runt i korridorerna med en kaffekopp i handen, gillar att streta upp till SOL-fiket för att köpa lite slaskig mat nån gång mitt på dan och ta med den till vår egen matsal. Gillar att sitta och dividera med mina kursare om hurvida vi ska sätta den eller den rubriken på det vi håller på med. För en gång skull har jag koll, det är väl det. Känner ingen stress eller panik över arbetet som ska vara inne på fredag, det löser sig. Det brukar ju göra det tillslut. Det kan också vara så att jag gillart bara för att den älskliga finaste hösten äntligen har kommit, min absoluta favoritårstid alla kategorier. Allt är vackert, kvittar om det blommar eller ruttnar. Allt är extremt vackert. Och det är perfekt temperatur! Lagom för kjol o strumpbrallan, om man har tjocka tröjan och mössan på. Och det har man ju. Jag älskar mössor.

Annars kan jag meddela att första boken från mässan är utläst, Kärleksbarnet av Hillevi Wahl. Det var inte längesedan jag läste Svinalängorna som är skriven på samma tema. Båda två är mycket läsvärda, för alla som är lärare och för alla som har barn och för alla som någon gång ska skaffa barn och för alla med trasiga eller lyckliga barndomar. Och för alla andra med för den delen. Jag gillade dem mycket, och jag märker så sakteliga hur jag börjar bli min egen mamma som inte längre tyar läsa fiktiva romaner utan helst bara vill läsa biografier eller dokumentärböcker. I´m getting there.

Idag upptäckte jag att min kamera låg i min väska när jag gick min lilla promenad från skolan till bussen i Lund. Så tillåt mig presentera; The going home from school. Musik; Shout out louds - our ill wills. (hehe, äntligen en mp3-promenad!)