erikapik

Ikväll försöker jag övertala Erik att åka som utbytesstudent till Mexico i ett halvår. Vadan detta? Kan det vara en produkt av att jag har sett på tv om skilda människor ikväll och försöker göra slut på ett subtilt vis? Eller tycker jag det verkar vara en skithäftig grej för honom? Eller är det bara så att jag själv vill åka till Mexico i ett halvår nästa höst när jag antagligen är arbetslös? Skulle tippa det sista. Erik själv verkar sådär pepp.

Dunderförkylningen håller i sig. Bara för att klargöra: jag blir alltså i princip ALDRIG sjuk. När jag nu skriver dunderförkyld betyder det att det rinner snor ur näsan en gång i halvtimmen, att jag har lite ont i huvudet och lite ont i ryggen. Och måste andas med näsan för att få i mig tillräckligt med luft. Ingen fara på taket alltså. Ingen feber och ingen yrsel. Ingen Molkosan tack.

För att kurera denna nätta kroppsförändring (som jag hoppas inte har något att göra med mitt fästingbett som kliar och kliar, trodde fästingarna hade gått i ide nu! But noo..) har jag idag bunkrat upp med te för 100 kr. Hur kunde det bli så mycket?! Köpte 250 gr som alltid, som brukar kosta runt 60 pix! Bara för att jag tänkte på min omvärld och köpte rättvisemärkt grönt te. Hur mycket tänkte omvärlden på mig? Nu blir det fattigmanskost till jula och antagligen får Emil i Lönneberga bjuda mig på julmaten med, för att citera Martina tror jag.

För övrigt är Spelar min lind sjunger min näktergal en av de allra sorgligaste böcker jag läst. Näst efter Spring Fanny, spring. På tal om att vara fattig alltså.

På tal om att inte vara fattig handlade jag även tre tröjor varav den ena knallrosa. Udda. Mycket udda.

Som pricken över iet på detta osammanhängande blogginlägg ber jag nu att få visa en bild på mig själv. Här kan man se hur jag måste andas med öppen mun. Ser ut som ett korkat får.