erikapik

Alltså. Är det meningen att det ska kännas såhär? Att det ska göra så ont? Kan knappt gå föribövelen. 90 minuters träning toppat med hårfärgning (dvs statiskt stående över badkar tills benen bokstavligt talat skakar) må vara nyttigt, men vidare skönt dagen efter är det inte. Eller jo, nån slagt äcklig skönhet. Man har ont i hela kroppen inte för att man är sjuk utan för att man självmant har trasat sönder alla sina muskler. Smått perverst.

I morse överraskade jag Erik med paket och frukost på sängen. Eftersom han är lite kinkig med att äta frulle fick han ett glas juice (han lyckades dricka halva)(jag fick resten, tackar), och så hade jag lagt allt på en bricka med tänt ljus och dagens tidning på. Precis som man vill ha det! Tyvärr sjöng jag inte eftersom han sov så djupt. Sången blev mer något slags vrål som lät såhär: Erik... ERIK... Erik... ERIK! VAKNA DÅ! När han hade vaknat blev han glad för sina tre presenter: Motorcykelhandskar i Gore-Tex (det är mycket sånt i vår familj nu), rutig skjorta i flanell (som han hade önskat sig) samt en lustig liten burk med BBQ-sauce från Astrid och aporna. Rolig därför att loggan är ett hakkors. Och ironisk nazihumor går ju ofta hem. Vi kallar den för Hitlersåsen. Nästan som Hallandsåsen.

Biblioteket där jag jobbar nu är fyllt med folk men tyst som i graven. De där läkarstudenterna är ett lustigt folk. Skrämmande, nästan. Inget vill de fråga om heller.

Längtar tills ikväll.