erikapik

Såhär var det:

Jag, Martina och Juhlia möttes upp utanför Martinas lägenhet klockan 8.00, morgonen 080808 varefter vi stegade bort till Als Ford från -88 utan servo som skulle ta oss till Göteborg. Sicket jubileum! Det gick fort, motorvägen bjöd upp till fartdans och jag var inte sen med att hänga på. Vänsterfilen fick smaka på tjugoårig Ford, så att säga. Efter en stund (någonstans mellan Helsingborg och Halmstad) svängde vi av för att dricka kaffe. Jag hamnade i kö bakom ett gäng panchisar som dividerade om kaffe och bullar i eviga tider innan det var dags att betala. Väl ute sögs getingarna till oss som om vi vore tre sockerbitar och ganska snabbt gav vi oss av igen. Runt tolvtiden var vi framme i Mölndal och hittade snabbt till hotell Ibis vid Åby travbana där vi skulle bo. Jag och Martina gick och checkade in oss först varefter vi gick och hämtade Juhlia som inte var bokad men som tänkte fulbo i vårt rum. Hon ångrade sig senare dock och betalade för sin säng, som för övrigt var en nedfällbar liten säng ovanför våra huvuden. Så chillade vi lite innan vi gav oss av mot Göteborg. På parkeringen surrade bilen och vi insåg att jag glömt stänga av bilens lysen. För första gången av typ fem.

Hotellet låg i värsta industriområdet och det tog en halvtimme med buss att komma in till stan. Framme gick vi och hämtade våra biljetter och sånt shit innan vi tog oss till festivalområdet. Jag stack direkt till Iron & Wine och hann se slutet på den konserten, mycket bra. Skådade mängder av musikjournalister så jag antar att det var hett att se dem. haha. Sen drack vi lite öl och hörde på band från ölområdet fram till Sonics spelning, som var väldigt ...söt? Ett gäng män i 60-årsåldern som stod och rockade som om det vore 1973 igen, och det var väl rätt kul. Sen såg vi Grinderman och sen stod vi kvar längst framme i väntan på Broder Daniel. Konserten var fin på alla vis, enda regnet som föll föll under denna konsert och vi enades om att det nog var himeln som grät lite över Anders.

När konserten var slut stängde området och likt packade sillar i burk kröp hela festivalpubliken sakta mot utgången. Det hade inte skadat att ha en till ingång på andra hållet, tycker jag. Nå, klockan var efter tolv och vi hade inte ätit på många timmar så vi bestämde oss för att hitta mat. Vi följde cykelskyltarna mot centrum och gick och gick och gick. Efter ett tag tog jag upp stadskartan för att se var vi var och då kom en kille fram för att hjälpa oss hitta vägen. -Vart ska ni?, undrade han. -Till McDonalds tack, sa vi. -Ok, gå ner dit och dit och dit så hittar ni det. Det gjorde vi inte. Hittade det alltså. Så vi frågade några tjejer istället som försökte visa vägen till ett BK. Det började regna. Vi gick och gick och gick. Till slut insåg vi att vi hade missat bussen till Mölndal, köerna var milslånga på BK och vi ville bara skita i alltihopa. Så vi tog spårvagnen till en plats där vi kunde byta till spårvagnen mot Mölndal och vad fanns där om inte ett McDonalds! Köpte lite mat och hoppade sen på den rätta spårvagnen. Klockan var väl halv tre. Efter två stationer hör vi ett pys och ett "Helvete!". Vi hade spårat fel och vagnen dog. Just vår tur. En hjälpbil med blåljus fick komma till undsättning och efter kanske 20 min kunde vi åka vidare. Sen gick allt bra ända till Mölndal.

På hotellet hade jag tidigare under dagen frågat passoppan hur vi skulle ta oss tillbaka från Mölndals centrum. Hon sa "upp för en backe och så rakt över parkeringen vid travbanan". Mitt i natten i fredags stod vi rådvilla och undrade: vilken jäla backe? Vi började gå. Och gick och gick och gick. Till på köpet hade Martina drabbats av värmlandssjukan tidigare under dagen och pratade bara värmländska. Jag har nog aldrig fnissat konstant så länge som jag gjorde denna natt. Vi frågade ett otal personer om vägen under kvällens gång och inte en enda visade rätt väg. När vi stod inne i ett radhusområde klockan halv fyra på natten mot lördagen visste vi inte om vi skulle skratta eller gråta. Som tur var skrattade vi och till slut kom vi faktiskt hem. Klockan fyra. Då hade vi gått typ hela natten. Behöver jag tillägga att jag sov som en liten stock sen? När resten drar på klubb i Göteborg vandrar Erika, Martina och Juhlia Ponnygatan fram i Mölndal.

Dag två var jag mest inställd på Neil Young som spelade sist, men kunde innan dess njuta av en fenomenal Silverbullitkonsert. De är fantastiska live. Håkan såg vi på håll samtidigt som vi sippade öl. Neil var också fullständigt fantastisk, precis som jag visste att han skulle vara. På sista låten slet han sönder strängarna på sin gitarr och allt var väldigt rock'n'roll, haha. Efteråt tog vi oss väl hem relativt smidigt och sen var det slut.

Igår åkte vi hem igen. Det regnade konstant och bilen ville inte riktigt vara med. Dog vid alla rödljus och alla rondeller. Ändå blev det mestadels vänsterfilen även denna gång. För er som inte vet: jag äääälskar att köra bil och jag älskar att köra bil snabbt.

För er som vill se bilder från spektaklet finns det sådana på febban-fejjan.

Idag har jag fått ett brev från Akassan där det står att jag ska få Akassa i 300,00 dagar. Well thank you!