en helt vanlig tisdag
Igår var jag så trött så trött. Och ändå var livet tillräckligt roligt för att jag inte skulle lägga mig förrän klockan halv ett. Illavuret såklart, jag vet ju att inget gott kommer ut ur något sådant. Erik lade sig dessutom senare och TÄNDE LAMPAN innan han borstade tänderna och behöll den då alltså tänd trots att han inte var i rummet. Jag var så vred. Skällde när han dessutom började läsa när han kom tillbaka. Sen var vi sura en stund tills vi fick bli vänner igen. Ingen kunde sova speciellt bra och när jag vaknade med bruten rygg och andra ledbesvär så skakade sängen av en himlans jordbävning. Skön massage för en trasig rygg, annars inte så spännande tyckte jag. Sen pinade jag mig genom dagen. Höll ett bokprat. Inga åttondeklassare vet vad Mitt liv som hund är, varken bok eller film. Är inte det konstigt? Det gick bra iallafall, trots att jag pratade om Nirak som är så konstig att jag inte riktigt visste vad jag skulle säga om den. Och så ringde den som ger mig lön och berättade att hon råkat lägga just min lista med uppskrivna timmar under en hög med papper så tyvärr tyvärr får jag bara en halv lön nästa vecka. Jag sa att det var ok, den mänskliga faktorn är den viktigaste faktorn vi har och måste få finnas tycker jag. Sen tackade jag gudarna för att jag inte är en fyrabarnsmoder med krav på att handla julklappar och julmat och allt det där som föräldrar gör på julen. (Men jo, jag tycker att vi är så pass vuxna nu att vi alla kan bidra till maten). Och så kom jag hem till Erik som hade fått ett stipendium för goda studieresultat från sin skola. 15 tusen. Jag är stolt som en tupp över honom som är så duktig, själv hade jag nog inte ens fått en spänn på min utbildning. I gymnasiet var jag en med goda betyg som fick stipenduim på examensdagen. Sedan dess har det gått utför. Nå. Eftersom vi redan har allt vi behöver och vill ha funderar vi nu på att göra en resa. Jag tycker att vi ska köpa ett hus men för 15000 får vi bara en fjärdedels kolonistuga. Nu har det blivit kväll och vi har spelat pingis på köksbordet. Meningen var att jag och Erik skulle spela men Murre bara lade sig i, ja faktiskt bokstavligt talat, spelet. Och Billy jagade bollarna. Murre med. Jag gav upp efter en halvtimme. Vi motionerar våra katter så bra i väntan på utomhuset som kommer när vi köper hus. Pingis is the katt-shit.
Grattis till Erik! Måste vara de där analystentorna som gjorde sitt till det hela :-)
Grattis Erik!
Nu är mamma stolt och väldigt glad för din.
...jag är också stolt o glad över Erik! Grattis!
visst fanns det ett begrepp som hette handpenning i era tankar för inte så länge sedan? Har det bytt namn till resa plötsligt?
förresten resa???? katterna då, katterna då???? Nej små vänner, det är slutrest för såna som inte kan läman katter på pensionat!!;-)
äsch, katterna hittar vi väl säkert nån som kan passa. Handpenning jovisst, men Erik är en väldigt impulsiv person som har väldigt svårt för att tänka långsiktigt. Jag däremot! :)
då får du knipa erik i örat så du kan få ditt efterlängtade hus på landet :-)
Jag är också jättestolt över min duktige bror! Unna er en resa för bövelen. Det var ju helt oväntade pengar och hus ska man köpa för hopgnetade stålars.
Precis sådär gör Henrik också! Jag har gått och lagt mig och stängt dörren och släckt lampan. Då tycker han att han ska lägga sig snart, och öppnar dörren och tänder alla lampor utanför medan han borstar tänderna och fixar det sista inför natten. Varför inte öppna dörren när han verkligen ska in? Förresten fick vi böcker av Lunds Bibla för att vi var så duktiga och höll redovisning, kommer du inte ihåg det? DET, alla mammor, ska ni vara stolta över tycker jag.
hahaha så sant så sant, måste ut i skrylleskogen med min fina florabok snarast!