erikapik

När det fortfarande är vinter och kallt kan man ibland höra koltrasten sjunga om natten. Det är en av mina extra skönaste känslor. När jag cyklade om nätterna från Valje till Edenryd lyssnade jag alltid på freestyle. Ofta ofta på Honey is cool. Det är lite samma känsla. När jag läste Littvet i Lund vintern 2002 släpptes Håkans vis-ep samtidigt som jag hade en vecka på mig att läsa Brott och straff, vilket jag också gjorde - i min djupa djupa fönsterkarm intill mitt alldeles för otäta fönster. Invirad i filtar med tekoppar konstant bredvid. Gud vilken liten klyscha. Men när Håkan ropade på Katarina i Visa vid vindens ängar, där kom känslan igen. Jag ryser alltid när jag hör den halvminuten av den låten. Lalehs nya låt är denna vinterns bästa bidrag till min årliga vinterkänsla. Jag känner att jag cyklar genom Strandvik klockan halv tre på natten när jag hör den. Jag vill sjunga med det högsta jag kan där på cykelvägen men gör det inte eftersom det vore för pinsamt om någon skulle höra mig.

Det är förresten en av mina bästa pinsamhetshistorier: Jag var typ 16 år och skulle cykla till Marika och de andra en eftermiddag på sommaren. Det var soligt och varmt och jag njöt av att lyssna på freestyle med min favvomusik, som vanligt. Denna gången vrålnjöt jag och sjöng med högt i låtarna. Tänkte att det var bara jag på vägen, eller nåt. Och så helt plötsligt kommer en joggare och JOGGAR upp jämnsides mig. Jag cyklade alltså så långsamt. Guuuud vad pinsamt det var. Jag visste inte vad jag skulle göra, så där följdes vi åt ett slag. Jag på cykel och han joggandes fnissandes bredvid. En stund saktade jag in så att han kunde springa iväg men så insåg jag att jag då hade fått cykla skitlångsamt hela vägen och det kunde jag inte eftersom jag redan var sen (som vanligt). Så då satte jag fart. Det var säkert nån kilometer vi höll på att vara framför och bakom varandra. Till slut panikspeedade jag cykeln hela vägen till Valje. Efter det har jag aldrig mer sjungt med högt när jag har lyssnat på freestyle.