erikapik

Nu är magen så uppenbar att den kommenteras. En städerska på skolan blev sugen på fler ungar trots att hon redan har fyra. NU?! tänker jag. Herregud, den har ju varit sketastor hur länge som helst. Kul att jag har exakt samma kläder på mig som på förra bilden. Jag lovar, vi tvättar ibland. Även om tvätthögen ofta ser ut som återvinningen på bilden innan vi tar oss för att ta tag i det.

Håstadsjobbet gick mycket bra och alla ville läsa böckerna jag hade med mig. Efter att jag läst Kaninkostymen frågade jag om de kunde tänka sig att gå till skolan iklädd rosa kaninkostym med tillhörande öron. EN kunde inte tänka sig det, alla killarna tyckte det skulle vara festligt. Lantungar asså. På ÖT fick jag vara musikvikarie (dvs låta eleverna spela spel på datorerna i en timme) samt ha biblioteksråd så när jag kom hem vid fem var jag så slut att jag somnade knall och fall. Eller, efter att ha varit sur och jävlig mot Erik en stund somnade jag knall och fall. Men om det första man hör när man kommer innanför dörren efter en lång arbetsdag är: "Jag tycker du ska äta lite" - Ja då BLIR jag sur och jävlig. Fast jag vet att han hade rätt. Marika och Martina kan intyga hur sur och jävlig jag nog var. Haha.

Igår när vi gick och la oss läste jag ut den fasansfullt läskiga boken Inkräktarna, som handlar om ett hemsökt hus. Och rätt var det var, mitt i det allra mest otäcka och gastkramande, började Läppen-Sprally att buffa och puffa så att det tydligt syntes på magen. Huga. Gissa om jag trodde att jag var hemsökt i magen. Det är väldigt trevligt när den rör sig (eftersom det betyder att den fortfarande lever) men den skulle ju kanske kunna välja sina tillfällen!