sternocleidomastoideus

Idag fyller Set fyra månader. Vi firade genom att gå till sjukgymnasten för att få lite övningar till hans sternocleidomastoideus som är lite otränad. Det var en trevlig sjukgymnast och Set verkade glad. Näste vecka ska vi tillbaka för att se om övningarna gett resultat. När vi var klara på sjukhuset firade vi vidare genom att gå till Marika och Evert. Där drack jag och Marika kaffe och åt bullar. Set drack mjölk. Evert åt Set, eller åtminstone slickade lite på honom.

 

Sen gick vi vidare till stan där jag köpte en "duktig på sjukhuset"-present till Set. Det blev en kaffefilterhållare i porslin och en elefantpepparkaksform. Ja ok, jag erkänner, det var mest jag som ville ha dem. Men låt oss säga såhär: en glad mamma = en glad bebis = alla glada.

 

När vi kom hem fick han sitt sista fir innan läggedags, och det var att få äta lite morot. Men tro inte att jag kokte den först. Jag tuggade den i min egen mun och sen la jag in smulorna i truten på honom. Vi heter inte Svahn för intet. Ville han inte äta som en fågel hade han kunnat heta Loman istället. Mohahaha.


Kommentarer:
Postat av: Anonym

morötter äro röda, vad hände med bananerna???????

2009-11-18 @ 14:21:22
Postat av: erika

Aldrig gör man rätt och alltid gör man fel. Vi gav banan men då skällde Kari och sa att han bara kommer äta sötsaker i sitt liv. Och nu är morötter fel med. Tyyypiskt.

Postat av: Malin ( Eriks syrra)

Mäh, strunt i vad andra säger. Jag är uppvuxen på biodynamiskt benmjöl och hur bra blev det? Skräpmat. MMMMMMmmmmm.



Med första barnet gjorde jag allt by the book- började med palsternacksmos, fortsatte med morot, potatis blablabla.. .Medan andra barnet fick smaka lite vad hon verkade intresserad av. Vilket var ingenting av det jag fixade till henne i alla fall. Lydia åt aldrig något i mosad eller puréad form. Så jag gav upp och lät henne smaka på allt möjligt. Det första hon verkligen ville äta var kidneybönor. Halva, men inte mosade. LIVSFARLIGT!!! HON KUNDE JU KVÄVAS!!!

Såattte... .men hon fick det ändå, för så desperat var jag. Hon överlevde, hatar fortfarande allt i mos- och såsform och älskar fortfarande kidneybönor.



Så ge Set vad han vill gillar ( inom rimliga gränser) och vad glad att han äter. Han lär knappast bli ett godismonster om inte ni är det.

2009-11-19 @ 23:05:25

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits