erikapik

Set är lite förkyld. Han är täppt i näsan, fast inte så mycket att han inte kan andas. Det är ändå lite hjärtskärande att se. Han är hängig och har sovit mest hela dagen. Extra bra sover han om räven ligger hos honom. Nu när det är dags för nattsömn har han dock jättesvårt att komma till ro och vill mest hänga på min arm. Lille vän.

Men det har hänt något annat som lagt än mer sordi på dagen. Bea och Hasses hittekatt Rolf har dött. Såhär skrev hon på fejan innan: "Det var helt sorgligt. Han försvann i torsdags kväll och kom inte och kom inte. Sent i går kväll dök han upp med ångestjamanden och vi såg att hans bakben och bäcken var helt kassa. Antagligen har han fått sig en smäll av någon bil, och sedan kämpat sig hem till oss. Men det fanns ju inget vi kunde göra, mer än att låta honom stilla somna in hos veterinären. Han fick en ros på sin grav."

Alltså: jag är en person som sällan eller aldrig gråter. Jag grät inte ens när Set föddes. Men idag grät jag över en hittekatt som jag träffat kanske tre gånger totalt. Det är hans öde som slår an nånting inom mig. Förbannat sorgligt. Det var nog det där med att han hade kämpat sig hem till dem. Får mig att minnas när jag såg Micke och Molle.