middag
Bjöd Kaj och Sissel på middag ikväll. Det blev åttiotalskolhydrater, kött och tzatziki - fördel tzatziki. Den låg i den vita skålen, alltså. Vi spelade även Wii och jag fick veta att det finns friidrottswiispel. Give me! Någon kanske minns att jag skrev om ett doktorsspel som vi spelade och som jag gillade. Well. Efter att banorna blev svårare (typ sjätte operationen) och vi hade dödat två patienter fick jag stressrelaterad ångest och kan nu knappt tänka på det utan att börja svettas. Tvspel är verkligen inte min grej. När vi började spela (man spelar två pers samtidigt) gjorde vi hälften var, typ varannan grej. Om jag baddade sprit gjorde Erik ultraljud och så skar jag och så sög han blod osv. På slutet när allt gick snabbt var det mer så att jag skar ett snitt och så baddade, ultraljudade, sög, sydde och bandagerade Erik. Och jag satt handlingsförlamad och tittade på. Jag slutar liksom tänka, trycker fel och ser bara sekunderna ticka och personens hjärtljud gå ner. Illa. Tur jag inte är doktor på riktigt.
På BVC vägde Set inte fem kilo. Snarare 4920 g. Huvudet var 41 cm. Det var allt hon kollade. Sen gick vi till Nyhavn och åt dagens lunch som var äcklig skolmatsmat. Helt klart inte värt. Dagens o-tips: Nyhavn på dagen.
halloj, jag länkar till dig. hoppas det är ok!
Jag klarar inte heller tv/dator-spel som är stressiga. Då bara trycker jag på alla knappar som finns, helt paniskt, och hoppas på det bästa. Det brukar inte gå så bra.
Linnéa, självklart får du det!
Kristin, ja SPECIELLT det där med att trycka på alla knappar samtidigt. Och röra kroppen med hur man rör sig på skärmen. Buhuu.
Bra och stressfria datorspel är fighting spel från 80-talet. Där man trycker på så många knappar som möjligt och utan att man vet det så har man fått till en dunder-super-kickspark-med-svung och vunnit matchen.