22+1

Dagens mest bisarra. I vinande pinande snöstorm var två wierdos ute och kitade i havet.

 

Jag och Setting startade dagen med ett varmt dopp i badkaret, liksom för att värma upp oss inför vad som komma skulle. Vi hade nämligen lovat Marika att passa Evert, i alla väder och alla kläder. Det var bara att bylta på oss och börja vandra. Evert blev glad över rundan, mycket glad över att få en hundtröja på sig efter halva promenaden men allra gladast när vi kom hem igen. Jag räknade på kartan, vi gick 8.5 km totalt. Det är märkligt att man aldrig tänker på avstånd när man går inne i stan. Men roligt att räkna.

 

På hemvägen handlade vi och när vi kom hem städade jag och rensade och lagade mat och sen var jag alldeles slut. Min kropp är lika trött som jag tänker mig att sånadär gubbar som sågar träd och drar hem dem med häst genom skogen är när de kommer in till sin lilla gumma som väntar med gröt och brasa. Om jag ändå finge en liten gumma, gröt och en brasa. Eller förresten, det räcker med en brasa. En liten gumma hade varit så konstigt att ha och gröt är jag inte så himla förtjust i.

 

Klockan har slagit tolv. Det är läggedags, men först ett litet hurra åt att Erik just plingat hem sin första lön. Vi är nu inga fattiglappar längre. Prisad vare herren. Nu är vi riklappar. Så förbannat skönt.


Kommentarer:
Postat av: mirijam

YEY! Riklappar FTW!


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits