erikapik

Fast ska jag vara ärlig gick det förvånansvärt bra hela helgen. Barnet visade sig från sin bästa sida, nästan jämt - alltså. Den enda som blev riktigt rädd var Erik som fick rejäl kissnoja när han stod i mörkret, redo att släppa loss så att säga, och plötsligt hörde ett dovt grymtande ca tre meter från sig. Det var vildsvin som var ute och bökade på kvällskvisten. Erik kutade in. De kutade bort i skogen.

Jag insåg också att jag är för van vid staden. Så fort det blev mörkt blev jag helmörkrädd när jag skulle pinka. Till och med utedasset blev läskigt. Känns lite löjligt för en lantis som jag. Det är verkligen dags att flytta.

Helgens sämsta: Till resan skaffade jag stickor i storlek 21, som jag alltid velat testa, och ett konstigt garn som jag tänkte skulle bli snyggt som en tröja. När jag sedemera började sticka blev det mest fult. Det får nog bli ett jultomteskägg.

Det var allt. Hejdå.